Linda och Lisa levde med män – blev kära i varandra och bytte liv

Linda Berg levde ett på ytan heteronormativt kärnfamiljsliv med en man som hon älskade, två barn, fint hem och med ett jobb hon trivdes med.

Utåt sett såg tillvaron perfekt ut.

Mannen hade Linda levt med i 14 år och deras liv tillsammans präglades av humor och samhörighet. Men så länge Linda kan minnas har hon aldrig känt sig nöjd oavsett hur bra hennes liv sett ut på pappret.

– Jag hade lärt mig hur ett förhållande skulle vara och kopplade på hela relationspaketet utan att egentligen någonsin ifrågasätta om detta paket passade just mig. Jag gjorde som alla andra, men kände mig inte tillfreds och tyckte inte att jag passade in, berättar Linda när Femina möter upp på ett fik i centrala Örebro, varifrån hon i dagarna ska flytta.

Började med vänskap

Flyttlasset går inte särskilt långt. Till Nora, en stad hon längtat efter att bosätta sig i sedan hon var riktigt ung och nördade in på Maria Langs böcker som ju utspelar sig just där. År 2016 utvecklades tankarna om att hon inte riktigt levde sitt eget liv. Hon hade under en längre tid känt att hon inte var helt sann mot sig själv, men hade inte förstått exakt vad det var som skavde.

När hon träffade Lisa började saker och ting klarna mer. Deras vägar korsades när Linda fick ett nytt uppdrag som projektledare inom regionen.

– Hon jobbade inom samma område som jag fast i Uppsala och vi hade skrivit med varandra på sociala medier angående vissa frågor om forskning inom biblioteksområdet, berättar Linda Berg.

De fann varandra omedelbart. Först diskuterade de mest jobbrelaterade frågor, men samtalen fortsatte och de började ses mer regelbundet. En djup och fin vänskap växte fram.

– Det är ganska ovanligt att träffa så bra vänner i vuxen ålder, men jag tyckte att det var oerhört spännande med Lisa och hennes plastiska hjärna. Jag har tidigare haft svårt att träffa människor som jag tycker förstår mig, men med Lisa har det känts annorlunda. Hon kan läsa av och spegla mig. Att hon var intresserad av mig och vem jag är var helt nytt för mig och jag upplevde starkt att jag saknat det.

Hon tror att om Lisa hade varit en man hade det stått klart tidigare att det var mer än bara vänskap som var i rörelse. I början med Bokmässan 2018 när de var ute tillsammans med varsin kompis en kväll insåg hon på allvar.

– Jag minns hur jag tänkte att jag inte ville att hon skulle gå hem. Det var en ny känsla, säger Linda.

Varit nyfiken på killar som blir kära

Filmen Call me by your name spelar en stor roll i de två kvinnornas förståelse för sin relation. Filmen handlar om två killar som blir förälskade i varandra och Linda beskriver hur hon blev besatt av historien.

– Lisa tipsade mig om filmen och jag blev helt golvad. Jag såg den om och om igen, vi pratade om den och blev inspirerade. Jag kände att jag ville vara i den där världen. Av någon anledning har jag alltid varit nyfiken och tyckt det varit spännande med killar som blir kära i varandra. Jag har aldrig funderat så mycket på kvinnor på samma sätt, kanske för att det legat för nära?, säger Lisa som under en jobbresa till Berlin sökte upp en tatuerare som förevigade filmens titel på tyska på hennes högra arm.

– Till och med rätt typsnitt, säger tvåbarnsmamman och rullar upp tröjärmen.

Kärleken slog ner som en bomb. Linda hade aldrig trott att hon kunde bli kär i kvinnor, men för henne spelar det där med läggning mindre roll. Det var personen Lisa hon blev kär i. Vilket gick henne att inse att hon inte varit autentisk mot sig själv, att hon levt som normen förväntat snarare.

Drabbades av panik och skuld

Insikten fick henne att må oerhört dåligt. Linda var gift med en man. Lisa var gift med en man. Men de båda kvinnorna hade hittat något hos varandra som inte gick att backa från. Linda beskriver hur det kändes som hon drabbades av en psykos.

– Jag slutade tänka logiskt och upplevde en cocktail av alla stora känslor samtidigt. Positiva känslor som eufori, frihet och spänning blandades med ångest, panik och skuld. Jag vågade inte säga något till någon och kunde varken äta eller sova. Efter ett tag drabbades jag av panikångest och migrän.

Skuldkänslorna låg som ett tungt täcke över henne. Liksom kärleken till mannen, barnen och alla inblandade.

– Jag kände sådan skuld mot min familj och jag vågade inte heller berätta för någon att jag blivit kär i en kvinna. Jag kämpade emot och försökte stänga av eftersom tanken på att göra så många andra illa kändes omöjlig. Varför skulle min lycka vara viktigare än alla andras? Hur skulle det kunna vara värt att förstöra för så många?

Till slut blev det ohållbart och Linda tänkte att den enda utvägen var att bryta med Lisa, men efter uppbrottet mådde hon ännu sämre. Hon gick i terapi och terapeuten satte ord på känslorna åt henne.

– Hon sa att min ångest berodde på känslor som jag försökte trycka undan och för att må bättre behövde jag våga gå in i och möta det som skrämde.

Drog sig för att berätta för föräldrarna

Bland det värsta var att berätta för föräldrarna. Linda är uppvuxen i en frikyrkofamilj och i den församling hon var med i under uppväxten sågs homosexualitet som en sjukdom, en obotlig sådan. Linda inledde med att skicka ett brev till sina föräldrar.

– Jag förstod att hela homogrejen skulle bli jättestor för dem. De reagerade utifrån den plats de befann sig på just då och utifrån hur de har växt upp och de blev såklart totalt chockade, inte minst på grund av att de verkligen tycker om min ex-man och blev oroliga för hur det skulle bli för barnen.

Linda Berg kände sig ensammast i världen och tänkte att hon hade förstört för sina föräldrar också, när mamma en dag säger till sin dotter:

”Jag har funderat över vem jag vill vara och över vad som är viktigt på riktigt. Det viktigaste för mig måste vara att du känner dig älskad och att du är lycklig. Jag kanske inte alltid kommer att förstå dina val, men det är inte det som är det väsentliga”.

– Det var stort. Jag upplever att vi idag har en mer öppen och bättre relation än innan.

I dag lever Linda varannan-vecka liv med sina barn. Hon har en fin relation med sin ex-man och är väldigt tacksam över att han är just han. Lisa bor i Ljusdal med sina barn och de skriver och pratar och ses när de kan och vill.

– Det har också blivit en ny insikt, att det här med särbo passar mig väldigt bra. Man måste ju inte flytta ihop och bli en stor bonusfamilj när man träffar en ny partner. För mig är det viktigt att inte fastna i strukturer och mönster, utan att vara i ett ständigt utforskande, säger Linda som tycker att det är för tidigt ”eller är det ens nödvändigt” att veta om hon är bi- eller homosexuell.

– Detta är ett område jag just börjat utforska och jag skulle nog snarare säga att jag är ”queer” eller ”flytande”, men ödmjuk inför att jag fortfarande lär mig, säger Linda och konstaterar att det har varit svårt att hitta till och ta sin egen lust på allvar på grund av patriarkala strukturer som att att det heterosexuella manuset är norm.

Hon har funderat mycket över varför vi accepterar en massa normer och idéer som gör oss ofria.

– Vi kvinnor får lära oss att det finaste som finns är att anpassa sig och kompromissa, men egentligen; hur fint är det att kompromissa bort sig själv?

Precis i början av Lisas och Lindas relation tipsade Lisa om bloggen Existensis av Susanna Westman. När Linda började att läsa insåg hon att hon inte var ensam om sina tankar. Bloggen tog upp precis den typen av existentiella utvecklingsfrågor som hon själv intresserar sig för.

– Jag skrev till Susanna att jag tyckte att hon borde starta en podd, och att jag gärna kunde vara hennes transparenta samtalspartner. Detta var startskottet för Livspodden som vi startade för snart ett år sedan.

”Mer sann version av mig själv”

Linda Bergs förhoppning numera är att inspirera sina lyssnare med att våga vara mer autentiska och sanna mot sig själva.

– Istället för att vara någon jag tror att jag borde vara, är jag idag en mer sann och autentisk version av mig själv, men det är ett ständigt pågående arbete och träning. Tidigare har jag haft svårt att säga att jag är bra på något, men idag är jag bättre på att se mina styrkor och stå för dem. Lisa har hjälp mig jättemycket med det här.