Maja bytte reklamkarriären mot torparliv

Hon har blivit av med migränen. Är starkare än någonsin. Och den där stressen som tidigare var en konstant följeslagare har stannat i Stockholm.

–Tidigare satt jag som en ostbåge framför datorn hela tiden och hade ont i axlarna för jämnan. Men numera känner jag inte av den värken över huvud taget, säger Maja Alskog Bredberg.

Visst är hon trött i dag också. Ibland rentav utmattad, konstaterar hon. Men det är en skön trötthet. Den tröttheten som infinner sig efter en dags hårt fysiskt arbete.

Hon har precis parkerat traktorn, en röd Ferguson, på gårdsplanen på Skilleby Trädgård, grönsaksodlingen där hon gör sin praktik. Det är skördetid, och dagarna är intensiva. Tomater, kål, fänkål, purjo och zucchini väntar på att plockas. Det gör även majsen, kålroten, bönorna och plommonen.

–Men jag insåg att när jag står här och jobbar, då är jag helt fri i huvudet. I reklambranschen la jag all min mentala kraft på att lösa problem åt olika företag. Här kan jag tänka på sådant som jag tycker är viktigt, medan jag utför mitt arbete. Det är stor skillnad.

Maja trodde inte att hon skulle hamna på en gård

Att Maja Alskog Bredberg skulle landa här, på en gård utanför Järna, klädd i slitna arbetsbyxor, en gammal tröja, håret uppdraget i kepsen och rejält lortig, hade hon nog aldrig trott.

–Nej. Förr hade jag till exempel en hudvårdsrutin i 16 steg. Hur orimligt är inte det? Fixade naglarna på söndagarna. Det var så mycket fokus på karriär, yta och hur jag såg ut. Här jobbar vi i samma kläder tills de faller sönder, och då lagar vi dem, säger Maja och skrattar.

Hon är redo att sätta i gång med intervjun. Berättar att hon kanske borde ha förberett sig med lite anteckningar, men ändrar sig snabbt:

–Det var vad den gamla Maja hade gjort. Så gör inte den nya Maja…

Förändringen har gått fort. Fram till pandemin rullade livet på. Hon gjorde kometkarriär på en reklambyrå. Hade en lång rad spännande och prestigefulla projekt. Vann priser. Bodde i en fin lägenhet söder om Söder i Stockholm.

Ibland, åtminstone där i början, var hon tvungen att nypa sig själv i armen. För när Maja hoppade av från journalistiken och gick till reklambranschen 2015 gjorde hon en raketstart med sin första kampanj. Sedan gick det av sig självt. Fortare och fortare.

Men det är lätt att bli fartblind.

–Reklamvärlden är en märklig bubbla. Branschen har en syn på sig själv av att vara lite rock’n’roll, folk jobbar sena kvällar och helger om det är en stor pitch, och tycker att det är coolt. Fast det enda de gör är reklam, som folk vill undvika. Jag jobbade dygnet runt. För mig blev det osunt, berättar Maja.

Det ena globala uppdraget efter det andra avlöste varandra. Från början hade hon hoppats på att kunna påverka företagen och göra världen till en bättre plats. Men någonstans på vägen började hon tappa bort sig själv. För även om man pratar om hållbarhet på ett seriöst plan, ligger det i reklambranschen en ständig underton av omättnad och konsumtionshets, konstaterar Maja.

–I samband med covid flyttade familjen och jag ut till det gamla torp utanför Mariefred som jag köpt några år tidigare. Jag hade privilegiet att kunna arbeta på distans och vi isolerade oss där ute i skogen.

Månaderna i torpet gav Maja möjlighet att fundera över sin tillvaro. Hon insåg att naturen lugnade henne, och trots det fruktansvärda som hände i omvärlden mådde hon bättre än på mycket länge.

–Så fort jag kände mig orolig gick jag ut i naturen eller ut i trädgården, där jag för första gången i hela mitt liv börjat odla. Jag insåg att jag blev lugn av att stoppa händerna i jorden och se hur det jag planterat började sticka upp i trädgårdslanden.

Och inte bara det. Plötsligt vaknade Maja med energi på morgonen. Värken i axlarna och migränen var som bortblåsta. För första gången på många år såg hon fram emot nästa dag, att få kliva upp ur sängen och ut på trappan till fågelsång och olika väder.

På torpet började det spira i trädgårdslanden och Maja fick allt mer grönsaker och frukt att ta hand om.

–Samtidigt fortsatte uppdragen för de stora företagen. Inom mig kände jag en allt större ilska över att för lite hände. Vi har inte tid att prata mer, vi måste börja göra på riktigt.

Fastnade för trädgårdsmästare

Ilskan väckte något hos henne. En lust och en insikt om att det faktiskt går att göra något annat. Så Maja satte sig och började titta på olika utbildningar. Fastnade för trädgårdsmästare, trots att hon var total nybörjare på området.

–Nu behövde jag skaffa behörighet i rekordfart. Jag pluggade in och tentade av på någon vecka, sedan sökte jag in till Skillebyholms trädgårdsutbildning – och kom in.

Lagom till vårterminen 2021 började Majas nya liv. Där, i början, tog hon tjänstledigt, men väldigt snart insåg hon att det ju var det här hon ville syssla med.

–Utbildningen är på två år på helfart. Eftersom jag inte pluggat tidigare hade jag inte några studielån. Så nu, som 38-åring, fick jag äntligen möjlighet att ta studielån…

Det är klart att det blivit rejält mycket tuffare ekonomiskt. Hon tjänar inte en bråkdel av vad hon drog in tidigare. Men det spelar ingen roll. För ganska snabbt insåg hon att hon tidigare gjort av med pengar för att lugna sinnet. Försökte köpa sig lugn genom att konsumera bort stressen.

–Samtidigt är det ju så att ju mer pengar man tjänar, desto mer pengar gör man av med. Jag insåg att jag målat in mig i ett hörn, där man förväntades konsumera. Nu känner jag en frihet i att inte behöva särskilt mycket.

Numera hyser Maja tillförsikt inför framtiden. Hon ser det som sitt, och alla andra vuxnas, uppdrag att se till att nästa generation ska kunna leva på vårt jordklot. Därför vill hon inte längre bidra till ökad konsumtion, utan känner att hon hittat sitt rätta element i trädgårdslandet.

–Det är först nu som de mål jag försökte få de internationella företagen att jobba efter när jag var i reklambranschen har blivit konkreta.

På Skillebyholm, som är en biodynamisk trädgårdsmästarutbildning, genomsyrar hållbarhetstänket allt som görs.

–Vi behöver lösa den här klimatkrisen, så är det bara. Att skapa mat i samklang med naturen är en central del i det. Det kommer att krävas mycket av oss, men de flesta verkar missa att det är kul. Vi kommer att få lära om, lära nytt, återupptäcka naturen. Och det finns väl inget som är mer hoppfullt än att odla? Det är att i handling säga: Jag tror att det kommer en ny säsong, kommenterar Maja.

För henne har tillvaron tagit en helomvändning. Hon har hittat en ny passion i odlandet, men också fått nya intressen.

–Jamen jag älskar ju att tälja! Har gått en täljkurs för kvinnor. Jag vill tälja, syra grönsaker och fläta korgar hela hösten…

I dag har Maja några månader kvar på utbildningen, men hon tar redan nu uppdrag som trädgårdsmästare. Hon har hittat sin plats på jorden, och det finns inte en chans att hon ska återvända till sin gamla tillvaro.

–Jag har aldrig känt mig så lugn som jag gör nu. Jag känner mig jordad för första gången. Och jag uppskattar känslan av att kunna gå rätt ut i naturen och plocka min mat, få arbeta med jorden. Lukta på timjanen. Det om något är lyx!

Majas tips till dig som vill förändra ditt liv

1. Tveka inte. Om du tror att det du drömmer om skulle förbättra ditt liv, och inte sabba för allt annat liv på den här planeten, så kör bara. Det är som talesättet om träd: Det bästa tillfället att plantera ett träd var för 20 år sedan – det näst bästa tillfället är nu.

2. Hitta kunniga personer inom det du vill göra och låt dem lära dig. Sök upp dem, ta kontakt, fråga. Det finns inget bättre än att vara lärljunge och det lärandet tar aldrig slut.

3. Sprid vidare det du lärt dig till andra, så att fler kan upptäcka din nya värld.

Här kan du läsa om sex personer som också flyttat från storstan till landsbygden!