Chris O'Neill förstår ingenting av det märkliga landet Sverige

Om jag får välja ett favoritögonblick under under den svenska nöjessommaren så är det lördagen den 10 juli. Det var då Lena Philipsson uppträdde på Solliden på Öland.

Nu var jag inte ens där och har knappt hört en ton från själva konserten, men det fanns en sak som stack ut och som inte går att sluta tänka på: prinsessan Madeleines make Chris O’Neill.

Efter ett och ett halvt år i amerikansk coronakarantän återvände familjen till kungligt sommarfirande och hela gänget samlades för att på publikplats sjunga med i Lena Philipssons hits. Alla utom Chris.

Chris O'Neill vägrar ställa sig upp

Det finns en hjärtskärande scen som fångades av tv-kameror där prinsessan står upp och sjunger till ”Dansa i neon”. Framför henne medelåldersdansar prins Daniel och både drottningen, kungen och prinsessan Estelle faller in i glädjen. Bredvid prinsessan Madeleine sitter Chris O’Neill kvar på sin stol med en jacka i knät och vägrar ställa sig upp. Prinsessan gör allt för att locka upp honom, men han sitter kvar – slår lite håglöst på knät. Det finns ingenting på jorden som kan få en amerikansk-brittisk finansman att dansa till en svensk gammal Melodifestivaldänga.

Och det är faktiskt helt rimligt.

Den svenska allsångsvurmen är speciell och vi har en lång sommartradition av att samlas på Skansen, hålla varandra i armkrok, gunga än hit än dit och sjunga ”Gulligullan koko som en gök” tillsammans som att det vore helt normalt.

Det uppfattas givetvis som galenskap av både Chris O’Neill och alla andra utanför våra gränser.

Men det struntar vi i, för vi – landet med med kanske flest körsångare i världen – vet att man mår bättre om man sjunger ihop.

"Det är starka krafter som rör sig i allsångssammanhang"

Jag vet vad jag pratar om. Jag skulle klassa mig själv som en Chris O’Neill-typ, men jag har också suttit i ”Allsång på Skansen”-publiken och förvånat funnit mig själv sjunga med för full hals till Johnny Logans Eurovision-vinnarlåt ”Hold me now” och undrat vad som just hände.

Det är starka krafter som rör sig i allsångssammanhang och plötsligt har man lyft händerna i luften och gungar bara för att Sanna Nielsen har gett order om det.

Det pampigaste med ”Allsång på Skansen” är just grupptrycket och sommarglädjen som uppstår när flera tusen personer har samlat för att sjunga. I år har den urkraften försvunnit på grund av pandemin och det ser glest, kallt och ledsamt ut i publiken. Den enda man kan rikta kritik mot för detta är väl dessvärre en kinesisk fladdermus.

Benjamin Ingrosso har blivit en entertainer

Det var kanske därför Benjamin Ingrossos ”Allsångsscenen är din”-timme blev något alldeles extra.

Det verkligen hans år i år. Först gjorde han ett uppmärksammat sommarprat i P1 och nu fick han scenen för sig själv. Pojken vi alla sett växa upp, har blivit en makalös entertainer. Men det som stannade kvar var när SVT:s program plötsligt blev en spin-off på Kanal 5:s ”Wahlgrens värld”.

Något alldeles speciellt hände.

Benjamins storasyster Bianca Ingrosso är en influencer med eget sminkmärke och hon har tidigare aldrig sjungit en ton publikt. Kring midsommar släppte hon en reklamfilm där hon gick runt på somriga ängar och sjöng ”Den blomstertid nu kommer” som arrangerats om av just Benjamin.

Då gick sociala medier i taket och Bianca hyllades som aldrig förr.

Hon har tidigare aldrig vågat sjunga och i stället lagt all sin tid på kropp, smink, kläder och vackra bilder att lägga ut till sina följare. Det var som att Bianca gav oss något som var på riktigt bara genom att sjunga en reklampsalm på Instagram som sedan hamnade på Spotify och fick över tre miljoner strömningar.

Allsång på skansen blev Wahlgrens värld

Under allsångstimmen överraskade Benjamin Ingrosso med att ta upp sin syster på scenen och för första gången fick vi höra deras psalm live på tv.

Denna sommar har kameraåkningarna över den glesa publiken varit färre än tidigare år – inte så konstigt när det inte finns så mycket att visa upp. Men nu zoomade kameran in på mamma Pernilla Wahlgren som grät och grät.

Det trillade tårar på resten av den lilla publiken också och hemma i tv-sofforna snyftades det likaså.

Resultatet blev en Hemingwaysk säsongsavslutning på ”Wahlgrens värld”. Lille Benjamin som kämpat så att bli en erkänd artist. Bianca som bråkat så mycket med sin mamma och kämpat mot sina ätstörningar och sedan fått en influencerkarriär. Så står de båda där och sjunger så vackert och sakralt och deras mamma blir plötsligt alla mammor i hela landet som någonsin känt sig stolta över sina fina barn som överkommit svårigheter och klarat det.

Med all säkerhet grät prinsessan Madeleine också hemma i tv-soffan på Solliden och tänkte på sina kämpande småbarn som klarat den stenhårda karantänen i Florida.

Chris O’Neill då?

Han satt väl i fåtöljen med en jacka i knät och förstod absolut ingenting av det märkliga landet Sverige.