"Lyckliga personer skapar inte den bästa konsten"

Det finns ingen gång i livet man är så djupt tacksam för minsta lilla sak som när man är nyförälskad. Personen man har fallit för behöver inte göra mycket för att man ska dåna – det räcker med att han existerar. Så sitter man där och tycker att det är helt otroligt att han erbjuder ett tuggummi, har en söt gångstil eller har två (”så gulliga!”) öron.

Kraven ligger alltså på absolut lägsta nivå. För oss flesta sker den ack så ljuva fördumningen i den privata sfären.

Men om man som Pernilla Wahlgren är en av landets kändaste personer, blir det också en nationalangelägenhet.

När hon sent i våras delade med sig av sin förälskelse i nya pojkvännen Christian, blev engagemanget enormt.

Hon lanserade honom med små brödsmulor åt sina följare på Instagram dag för dag. En dag hyllade hon hans dukning med en bild. Mina mer nyktra ögon såg en person som ställt fram minimalt med porslin för att ens få kalla det för dukning. Sedan tog hon en bild på ett saltkar och fick fram att denna magiska man hade ställt fram hennes favoritsalt.

Oj, vad jag kunde relatera till detta.

Jag har känt mig som världens mest speciella person när föremålet för en förälskelse gav mig en reklamtygpåse han inte behövde. Jag hade blivit lika glad för ett paket näsdukar eller en bunt direktreklam också.

Så självklart hade jag också blivit överlycklig för lite salt i den fasen av en relation.

Många verkade känna samma sak och Pernilla Wahlgrens sociala medier svämmade över av glädje. Det är kanske inte så konstigt att man från hjärtat unnar en person kärlek när denne i många år levt ensam.

Men till slut drar molnen in, som de gör i alla relationer.

I det här fallet på ett lite annorlunda vis.

Precis innan pandemin hade Wahlgren precis börjat spela sin krogshow ”Pernilla Wahlgren har hybris”. Den fick fina recensioner men fick givetvis stänga ner kort därefter. I höst ska showen återupptas, men då har något fundamentalt förändrats. Showen bygger mycket på att hon är den eviga singeln. När hon nu är i en relation, måste föreställningen skrivas om.

Det är här det uppstår problem.

Lyckliga personer skapar inte den bästa konsten.

I tusentals år har man försökt ta reda på kopplingen mellan kreativitet och sorgsenhet. Redan Aristoteles undersökte fenomenet och sedan har det fortsatt. Vincent van Gogh var som bäst när han mådde sämst. Virginia Woolf likaså. Hur dåligt mådde inte Bob Dylan 1965 och hur innovativ var han inte samtidigt? Gjorde Bruce Springsteen någonsin ett riktigt bra album efter att han träffade sin underbara fru Patti Scialfa, började träna, äta en massa grönsaker och bli lycklig?

Det finns tusentals exempel på detta och en avhandling som stöder tesen har till och med lagts fram på Columbia Business School.

"Vi vet alla att det är i mörkret som den riktiga humorn finns"

Innan kärleken slog till ville Pernilla Wahlgren jobba konstant och aldrig åka hem, medan hennes kollegor i showen ville hem till sina familjer. När man har all den tiden och motivationen, blir prestationen antagligen bättre. Att bli himlastormande kär är lite som att påbörja en tidskrävande hobby och samtidigt bli lite dummare. Kanske som att spela golf med lägre IQ än vanligt. Det är inte direkt gynnsamma förutsättningar för kreativa stordåd.

Jag blir orolig att den hyllade showen ska tappa fart och förlora sina höga betyg. För vem är intresserad av att höra någon berätta om sitt perfekta kärleksliv?

Vi vet alla att det är i mörkret som den riktiga humorn finns.

Lyckligtvis finns det en möjlig räddning. Till skillnad från Vincent van Gogh och Bruce Springsteen är det inte Pernilla Wahlgren ensam konstnär och måste skriva om sin egen show. Manusförfattare är mångsysslaren Edward af Sillén som ena dagen sitter i något frågeprogram på SVT, nästa dag i ”Talang”-juryn och tredje dagen kommenterar Eurovision song contest när han inte regisserar filmer eller skriver manus. Han är förhoppningsvis inte lika lyckligt förälskad just nu och kan därmed föra in lite substans och vassa skämt.

I värsta fall får man bara hålla ut. När föreställningen har nypremiär i höst har väl Pernilla Wahlgren och hennes Christian varit tillsammans i ungefär ett halvår. Det sägs att dopaminruset som uppstår i en förälskelse börjar avta efter ett drygt år och då landar man och blir en mer normal person igen.

Alltså bör Pernilla Wahlgrens show vara i full kraft våren 2022.

Till dess hoppas jag hon får fortsätta njuta av många saltkar innan vardagsslentrianen kryper sig på relationen.