Tandläkare och frisörer: sluta ge mig dåligt samvete!

2 900 kronor fattigare. Och med en tunga som skulle varit blå ifall tungor färgades av lögner även utanför de tecknade filmernas värld.

Jag lämnar frisörsalongen efter tre timmar av frågor som ställts på ett påklistrat trevligt men egentligen dömande vis. För frisören vet, lika väl som jag, att jag uppenbarligen använder schampoo från märken som Gliss, och struntar i allt vad värmeskydd heter. Det ser frisören med största sannolikhet på min hårkvalitet.

Ändå kommer frågorna:

"Vilka leave in-produkter använder du?"
"Du använder väl värmeskydd?"
"Har du verkligen ett bra schampoo?"
"Du kan nog låta hårinpackningen verka längre..."

Om sanningen ska fram har jag faktiskt hela skåpet fyllt av oljor och leave in-produkter, varor jag nätshoppat dyrt efter alla dessa dömande frisörbesök. Men oljorna står där, oanvända. För när ska jag hinna ta hand om håret?! För att hålla samvetet rent och samtliga yrkesgrupper glada skulle jag behöva två timmar i badrummet varje morgon.

Jag ska alltså hinna:
Förvandla håret med hjälp av värmeverktyg, skyddande produkter, oljor och repair-crèmer.
Sköta min hy, med hjälp av syror, crèmer, masker och exfoliering.
Inte bara borsta tänderna, utan även använda tandtråd och flourskölj.

Och på tal om tandtråd, då var vi framme vid yrkesgrupp nummer två som tycks älska att ge mig dåligt samvete. Tandläkare.

Tandläkaren skämtade om cancer

Mina tänder är sämst. Jag har ett liv av tandhål bakom mig, och troligtvis framför mig. Det spelar ingen roll hur många hinkar Flux jag gurglar i veckan och trådar som dras längs med tandköttet. Hålen kommer. Och tandläkarna försöker varje gång hitta problemet som ska lösa biffen. För de tar för givet att jag bryter mot deras tre heliga lagar: inte småäta, använda tandtråd dagligen, borsta två gånger per dag.

När jag klargjort att inga brott begås från min sida kommer frågorna:

"Dricker du juice varje morgon?" (Vilken dröm, men icke.)
"Använder du rätt procentsats fluor på ditt fluorskölj?" (Som om jag kokar ihop det själv.)
"Vilken tandkräm använder du?" (Ja, det är fluor i, och den är antingen vit eller lätt ljusblå. I färgglad tub som inte fått ny formgivning på väldigt länge.)

Till slut brukar de ge upp sitt grävande efter fel. Ofta besvikna. Förutom en gång när en tandläkare försökte peppa mig på ett ärligt talat hemskt vis:

"Jaja, du har dåliga tänder, men du har åtminstone inte cancer."

Jag ville bara skrika: "Hur vet du det?" I stället tackade jag snällt för mig, betalade de 900 kronorna besöket kostade och bytte tandläkare.

Sedan dess drar jag mig för besök hos tandläkaren. Men även frisören. Kan man inte bara få se dessa besök som den härliga egentid en småbarnsmamma anser att de är, och inte som timmar då jag ska försvara hur jag sköter hår och tandborstning.

Därför kommer här en uppmaning till frisörer och tandläkare: hjälp mig bara bli fin och hålfri när jag besöker er, så gör jag mitt bästa under tiden – med eller utan värmeskydd!