"Domstolarna måste sluta tvinga mammor att lämna barnen till våldsamma pappor"

En åttaårig pojke i Luleå kom aldrig hem till sin mamma igen efter att ha tvingats umgås med sin pappa. Han hade tvingats av en svensk domstol. Pappan sitter nu häktad på sannolika skäl misstänkt för mord. Domstolen hade konstaterat pappans bristande omsorgsförmåga, socialtjänsten hade dokumenterat pojkens rädsla för fadern och mamman hade överklagat beslutet om umgänge. Trots det hittades pojken död i pappans lägenhet den 8 januari efter ett umgänge.
Pojkens kallades för Tintin och hans familj har valt att gå ut offentligt med det fruktansvärda, för att det aldrig ska få hända något barn igen.

”Min oro inget mot deras”

Alla mammors värsta mardröm är att deras barn ska dö. Att ett barn förolyckas eller blir allvarligt sjukt är förmodligen alla mammors största oro. Den värsta känslan jag själv upplevt som mor är när jag behövt tvinga mitt barn till saker som gör honom illa, skrämmer eller sårar. I mitt fall har det varit vardagliga och i grunden bra saker, som att hålla i min son när de stacks vaccinationssprutor i hans knubbiga lår, eller få honom att mot hans vilja öppna munnen hos tandläkaren. Hans tysta, varma tårar som slet i hjärtat och blicken som sa att jag förrådde honom.

Men det är givetvis ingenting mot den verklighet som tusentals mammor runt om i Sverige tvingas utstå då de med hotet om att bli av med vårdnaden om sina barn tvingas skicka iväg sina ledsna och rädda små till dokumenterat farliga män.
Män som på pappret är barnens pappa, men som definitivt inte uppför sig som en pappa ska för att kunna kallas omsorgsperson.
Mammor som ofta i åratal har stridit för sina barns rätt att skyddas från våld.

En av dessa mammor är Karolina, en kraftfull, framgångsrik och social kvinna med stort nätverk vars enda misstag är att hon fick barn med en man som inte klarade av att vara förälder. Något vi ofta inte vet innan vi blir det.

Karolina gjorde allt vi kan begära att ett brottsoffer ska göra. När dottern bara var en liten bebis hade pappan utsatt både Karolina och dottern för så grovt våld att det hade kunnat döda dem. Trots att hon var livrädd lämnade hon barnets pappa, polisanmälde och sökte skydd och stöd på ett skyddat boende. Pappan dömdes för grov kvinnofridskränkning men trots det beslutade domstolen att dottern skulle ha umgänge med pappan.

”Barnens ord väger för lätt för domstolarna”

Sedan dess har Karolina kämpat för sin dotters rätt att inte träffa sin dokumenterat våldsamma far. När dottern uttryckte att hon hellre ville dö än att åka till sin pappa överklagades beslutet om umgänge av Karolina ännu en gång. Rätten avslog hennes ansökan med motiveringen att ”de inte ansåg att det fanns tillräckliga skäl för att stoppa umgänget”.

Alla fina ord om att Barnkonventionen är lag och att barn har rätt att bli lyssnade på gäller uppenbarligen inte när barn säger sanningen om en våldsam förälder.

När barns rättigheter ställs mot en dokumenterat våldsam förälder så väger barns rättigheter lätt för svenska domstolar. Det är snarare regel än undantag att ett barn tvingas till umgänge, trots dokumenterat våld, trots dokumenterade övergrepp och mot barns uttryckliga vilja. Domstolar i Sverige fattar dagligen beslut om att livrädda barn ska spendera tid med den vuxna som skrämmer dem.

Hur är det möjligt att så många barn tvingas av domstol att fortsätta träffa den pappa som är orsaken till att de lever i skyddat boende, även under tiden i det skyddade boendet?

Mer än en tredjedel av Unizons kvinnojourer vittnar om att barn på deras skyddade boenden tvingas till umgänge med pappan till och med under vistelsen i det skyddade boendet.
Karolina och hennes dotter är ett bevis på att rättvisan kan segra. Om du som mamma vågar strida, och har råd att betala.
Insatserna är höga.

Vad händer med dem som inte kan eller vågar?

Efter åtta år av rättsprocesser och närmare en halv miljon kronor i rättegångskostnader, utöver de kostnader som hemförsäkringen täckte, har nu domstolen äntligen lyssnat på dottern. Tvångsumgänget har upphört. För nu. Pappan kan överklaga beslutet om och om igen och inget garanterar att dottern är skyddad i framtiden.
Men vad händer med alla de mödrar som inte har de ekonomiska resurserna?
De som inte har nätverket eller som helt enkelt inte vågar?
De som är bakbundna av domstolsbeslut och hot om att mista vårdnaden om de motsätter sig?
De som förtvivlat tvingas släppa i väg det käraste de har till en man som kanske utsatt dem för våld och livsfara.

I Jämställdhetsmyndighets rapport "Uppgifter om våld är inget undantag" som kartlagt drygt 800 domar i vårdnadstvister framkom att våld eller andra övergrepp mot förälder eller barn förkom i 64 procent av målen. Våldet får dessutom långsiktiga konsekvenser.
En underökning från Unizon och Kantar Sifo visar att 9 av 10 unga vuxna som tvingats till umgänge som barn lider av långvariga psykiska men.
Idag presenteras en översyn av reglerna i föräldrabalken. Utredningen ska specifikt överväga om det i lagstiftningen behöver tydliggöras att det finns situationer då de kränkningar som en förälder har gjort sig skyldig till innebär att inget umgänge ska ske.
Det som är uppenbart för de allra flesta kan alltså behöva förtydligas i lag.
Nästan 60 000 människor har skrivit på Unizons upprop om att stoppa tvångsumgängen. Vi förstår att detta inte är några andra barn, några andra mammor som är rädda och förtvivlade. Vi förstår att vi alla skulle kunna hamna där, och om vi gör det, måste vi vara skyddade av ett rättsväsende och en socialtjänst som står på de utsattas barnens och kvinnornas sida.
Annars kan det värsta ske.

För Tintins mamma och hela familjen hände det allra värsta.
En mamma får aldrig mer träffa sitt barn. Ett liv slocknade helt i onödan.
Nu måste vi hedra den lille pojken i Luleå genom att skydda de barn som fortfarande lever.

Olga Persson är ordförande i Unizon som samlar över 130 kvinnojourer, tjejjourer och ungdomsjourer över landet.