Emma Gray Munthe: Det gäller att vi aktar oss så att Sverige inte blir som Ungern
”If you can see it, you can be it.”
Det är ett citat som ofta används om vikten av kvinnliga förebilder inom olika yrken, både i verkligheten och i böcker, reklam, film och tv. Om man kan se det, kan man vara det. Astronaut. Vetenskapskvinna. President. Kulturjournalist.
I veckan röstade Ungerns parlament igenom en lag som gör det förbjudet att skildra homosexuella och transpersoner i böcker, teveprogram och reklam som riktar sig till barn, finns på skolbiblioteken eller sänds på tider när barn kan tänkas vara vakna.
Ungerska barn kommer framöver inte att kunna se det. Kanske kommer många av dem överhuvudtaget inte förstå att de är det. Eller om de gör det, öppet kunna och våga vara det.
Laverne Cox pratar om representation
I Netflix-dokumentären Disclosure, som handlar om hur transpersoner skildrats i kulturen genom tiderna (inte så värst positivt), pratar skådespelerskan Laverne Cox om hur viktigt det är med representation – och att också dåliga skildringar kan betyda mycket när inga andra finns. Hellre en suicidal, olycklig, alkoholiserad fiktionaliserad transperson än ingen alls. Man måste först veta att något överhuvudtaget existerar för att förstå och se det i sig själv. För att veta att det finns andra. Det är en vetskap som bokstavligt talat räddar liv.
Det heter att beslutet och den nya lagen i Ungern är till för att straffa pedofiler hårdare. Man kopplar ihop homosexualitet med pedofili, och vill ”skydda barnen”. Det man gör är något helt annat.
När Ryssland för snart 10 år sedan införde lagar mot ”homopropaganda” – för att bland annat ”skydda barnen” – gjorde det livet svårare för homosexuella och transpersoner utan att vare sig homosexualitet eller könsbekräftande vård i sig blev olagligt.
Det blev ett skifte i rummet som gjorde det lättare att trakassera, skada och diskriminera. Mer okej. I princip statssanktionerat.
Resultatet kan man till exempel se i förra årets otäcka men livsviktiga dokumentär Welcome to Chechnya, som finns att streama på flera svenska tjänster. Där får man följa en aktivistgrupp som riskerar livet för att rädda andra HBTQ-personer som förföljs av auktoriteter – och i många fall också av de egna familjerna.
Ultimat osynliggörande i Tjetjenien
I Tjetjenien har politiker gått så långt att de hävdat att det överhuvudtaget inte finns homosexuella inom landets gränser. Det ultimata osynliggörandet.
Vad gör det med ett barn att höra att någon som dem inte ens existerar?
”If you can’t see it, you can’t be it.”
År 2021 händer de här sakerna, och man tror inte sina ögon när man läser.
Nyhet efter nyhet om hur konservativa krafter är och gnager på HBTQ-rättigheter, kvinnors rättigheter, migranters rättigheter, rätten till abort. Tar stora, saftiga tuggor. Vill ta oss tillbaka flera decennier, och göra livet svårare för ganska många av oss.
I Sverige blir det vanligare och vanligare att föräldrar och politiker vill blanda sig i vad som tas upp på lektionerna och hur, rektorer har till exempel blivit hotade när deras skolor planerat att hissa regnbågsflaggor i samband med Pride.
Man vill skydda barnen från propaganda, ju.
