Malin Roos: Tack Annette Kullenberg för dina livsråd
Feminas Malin Roos minns en oefterhärmlig stilist och människa som dansade in i hennes liv när hon behövde det som mest.
Vad jag hade skrivit om minns jag inte men jag var ganska ny på kvällstidningen när det en dag kom ett blomsterbud till sportredaktionen.
Wohoo, visslade killarna ”du har en beundrare”.
En stor fin bukett med en kort hälsning; ”Kram Annette”.
Det fanns ju bara en som stavade sådär konstigt och hon hade mejlat några gånger. Fina peppiga saker, om att det var kul att läsa mig i Expressen och bra med en tjej på sporten.
En dag några år senare, jag hade börjat på nöjesredaktionen (det tyckte hon också var bra för DÄR behövdes kvinnliga röster och pennor), ringde hon uppspelt: "Följ med, detta måste du se!”
Cecilia Nordlund som hade sjungit med Freddie Wadling skulle producera en musikvideo och ville att Annette Kullenberg skulle spela huvudrollen som sig själv; en uttrycksfull kvinna som dansade sin egen väg.
Annette dansade och dansade tills fotografen var nöjd men tyckte att de andra, unga tjejerna, hade för svag inlevelse:
”Titta, vad trötta de är, säkert vegetarianer allihopa”.
Så satans vass och varm och rolig.
När jag hade gått igenom en tuff separation och helst bara ville ligga i fosterställning och dö, drog hon med mig på krogen och sa att det tvärtom, var tid att leva.
Vi åt entrecôte eller antri-kåååt som hon propsade på att det skulle uttalas. Så föreslog hon att vi skulle åka hem och fortsätta prata. Jag sa att mitt hem för tillfället inte var mycket mer än en soffa men det tyckte hon var precis lagom.
– Vi behöver inte betala, jag har färdtjänst!
Så fick det bli, hem till min ekande nya tillvaro utan barn som sov i sina sängar.
Jag hade inte ens packat upp kartongerna. Däremot hade jag fått hela lägenheten ommålad så när hon frågade om hon fick röka inne, sa jag "helst inte".
Bra, sa Annette och tände en cig.
Så satt vi där i ljuset av en bygglampa, drack lånat vin från grannen, åt Finn Crisp och skvallrade om branschen. Hon om de som var bra och fullständigt usla under åren på Aftonbladet och jag om de nya.
Dagen efter: "Du och jag, en ung och en äldre. Två kvinnor. Har man sett på maken. Katten dansar. Kram Annette”.
Hon hade koll på allt, tyckte mycket och sa vad hon tyckte.
När jag hade tjejmiddag hemma läxade hon upp alla oss runt bordet som inte hade en akademisk utbildning. Det är knappast därför Christina Lundell, dåvarande nöjeschef på Expressen, i dag är Dr Lundell, men när den oefterhärmliga Annette Kullenberg debatterade, diskuterade och krönikerade gick det inte att inte lyssna och läsa.
Två riktigt bra livsråd fick jag också: "Be aldrig om ursäkt för någonting. Och servera aldrig potatis före varmrätten när du bjuder på middag."
Annette Kullenberg är död men i mitt hjärta är hon kvar för alltid.
