Malin Wollin krönika.
Se power-kvinnorna över 50
0:51

Efter reklamen: Se power-kvinnorna över 50

(0:51)

Slå på ljud

Om jag vill bli tagen på allvar som kvinna (Vill jag det? Orkar jag det?) så är jag rädd att jag måste sluta hänvisa mina brister till det faktum att jag är.

Kvinna.

Men jag är kvinna och jag har brister. (Har jag? Är jag säker?)

Två saker kan jag inte.

Jag kan inte hitta och jag kan inte planera. Och vad i hela friden ska jag skylla på? Det här kan inte vara kunskapsluckor från skolan, jag har bara hjärnbrist, och den är svår.

PT-Fia: "10 viktiga saker livet lärt mig”

Då behövs logistik

Det var tisdag, det är alltid en tisdag, och Joachim skulle lämna in vår etanolbil eftersom bromsarna låter som stekpanna dragen mot gympasalsvägg.

Och då behövs logistik. Han ska ta etanolbilen och lämna två gossar på skola och förskola, jag ska köra hemifrån med gasbilen efter fem minuter och så ska vi sammanstråla hos mekanikern.

Och så långt är jag med.

Person som kör bil.

Person som kör bil.

fanjianhua

”Lyssnade du på vad jag sa, att du ska ta höger vid Mio?”

Ja, jag lyssnade, men jag slutade någonstans mitt i. Jag gjorde mitt bästa men bara mitt halva.

Lösningen på detta är att köra redan efter fyra minuter, stanna precis efter Mio och följa efter Joachim när han kör förbi. Jag är så smart att jag blir rädd för mig själv. Om jag alltid är så här genial så behöver jag aldrig lyssna.

Joachim lämnar in etanolen och hoppar in i gasen, jag trycker gasen i botten. Och kör förbi vårt hem.

”Men jag ska väl köra dig till jobbet?” tror jag, ­fortfarande.

”Nej, du ska köra hem och så tar jag bilen annars måste du ju hämta mig när bilen är klar.”

Så jag vänder och kör hem, kliver ur. Jag säger ingenting, för vad jag sysslar med nu är att jag låtsas att jag ­förstår vad som ska hända senare, logistiken i det hela. Ljudlöst kliver jag ur bilen, Joachim kommer runt och sätter sig på förarsidan.

Jag rör mig långsamt mot huset, tyst. Joachim ska precis stänga bildörren, men han har känt mig i tjugoett år och kan läsa min rygg som en Maxbok.

”Jag kommer alltså och hämtar dig när bilen är klar.”

”DOH!” utstöter jag så högt att citronfjärilarna i avenboken kissar gula vingen våt.

För jag trodde dels att mina insatser var klara för dagen och jag trodde också att Joachim trodde att jag hade förstått.

Malin Wollin: “Längtan efter hångel var mitt allt”

Kvinnlig list

Slagen och besegrad släpar jag skorna efter mig och trotsar mig in i huset.

Jag kan inte logistik och jag kan inte hitta.

Men ändå, tricket att med kvinnlig list vänta på Joachim och låtsas som ­ingenting, det har något. Jag har något. Och det finns mer där det kom ifrån, det känner jag på mig.

Kvinna sittandes vid havet.

Kvinna sittandes vid havet.

Rosa Araci Henriques

Det här är vad som är så roligt med att leva och överleva och leva länge. Jag längtar efter att bli äldre och smartare. Ändlösa mängder knep ligger olärda framför mig på vägen.

Kanske slutar jag skriva mitt i en mening en dag och skolar om mig till.

Flygledare.