Malin Wollin: ”Jag vill ha autogiro på livet”

Så håller du koll på din ekonomi

Häromdagen försökte jag lägga till ett nytt autogiro på min banksida och vi vet alla hur det slutade. Det gnistrande vintergräset på min baksida vet hur det gick.

Det gick inte.

Det började gulligt och nästan oskyldigt, jag försökte sära på siffror, lägga till ett streck, ta bort ett streck. Långsamt byggdes sedan ­spänningen upp som en låt av Metallica och när dammet lagt sig hade jag varit uppgiven, förbannad, ursinnig, vansinnig och slutligen urvattnad, besegrad ­slutligen. ”Vill du fortsätta vara inloggad?” frågade datorn och jag svarade med mina fulaste ord.

Autogiro är svenskans vackraste ord. Låt mig förklara varför.

Jag älskar parfym. Jag vill kalla det ett intresse men det känns lite fånigt, kanske är det invärtes kvinnoförtryck att tänka så. Men vi kan väl åtminstone konstatera att jag tycker om att dofta gott och att jag har gjort det väldigt svårt för mig genom att leta efter doften som är jag bland tusentals flaskor.

Om kvällarna sitter jag i soffan och läser på om doftnoter, parfymhus, jasmin, neroli, grönt te. Det kanske är dags för en fikondoft! fantiserar jag och läser om Fig porn från det sydkoreanska Born to stand out. Jag ägnar mig åt fikonporr och det är underbart.

Målet är att jag ska hitta en doft som är jag. En doft som gör att jag inte kan slita mig själv från mig själv. En doft som gör människor på gatan ­galna, vem är hon, vart ska hon och varför vill jag slicka på henne?

Så pass ska det vara, att människor jag känner kliver in på centralstationen i Stockholm och letar efter mig, de känner att jag har varit där. Jag och mitt porriga fikon hänger kvar i luften.

Och när jag har hittat min doft, då är jag klar. Då har jag bara att köpa en flaska varannat år och så ligger vägen rak.

På det här sättet önskar jag att livet levde med mig på alla andra områden.

”Tänk om vi kunde betala in livets alla räkningar i förväg”

Jag vill betala alla räkningar i förväg. Hör ni vad jag säger? Tänk om vi kunde betala in livets alla räkningar i förväg och sedan kunde vi leva. I min fantastiska underbara utopi skulle vi inte längre veta vad ett ocr-nummer är.

Om allting är fixat och ordnat så kan vi lägga tiden på liv.

I stället börjar allting bara om.

Nu har jag skickat in kvitton, betalat försäkringen och allt det andra och om en månad så ses vi igen. Allting börjar om och att vara människa är att vara jagad hela tiden och sedan dö.

Jag vill ha autogiro.

Livets giro.

Alla barnens kalsonger köpta i förväg. En stor hög med strumpor tills de har storlek fyrtiosju och klampar ut genom dörren och flyttar iväg till sina egna räkningar.

Kanske är jakten meningen med livet. Kanske blir jag inte ett lyckligt fikon som porrar.

Tänk om jag vaknar en morgon, håller en tröja mot ansiktet för att den ska ­användas eller tvättas. Jag pressar tyget mot näsan och drar in.

Jag kanske är redo för pion? Eller, vänta, det kanske är nu jag kliver in i min ­iris-era!

Jag vädrar förändring, jag tar ett djupt andetag, jakten kan börja.