Så mycket bättre behöver Benjamin Ingrosso – snälla kom tillbaka

Varje gång TV4 väljer att göra ett underhållningsprogram med någon från familjen Wahlgren-Ingrosso kommer kritiken in i kommentarsfälten på kanalens och nöjssajternas sociala medier. ”Går det inte att göra ett program utan den där familjen”, är en vanlig fråga. Och svaret på den är tydligen... nej.

Det är förståeligt att tittarna reagerar – Bianca Ingrosso sitter i Talang-juryn, Pernilla Wahlgren glänste i Masked singer, och Benjamin Ingrosso fick ett eget matlagningsprogram. Men det är bevisligen också helt nödvändigt att familjen tar upp så mycket medialt utrymme. De gör det nämligen mycket bättre än de allra flesta.

Sällan har det varit så tydligt som när man kollar på årets säsong av Så mycket bättre. Programmet är i sitt format mysigt, småroligt och emellanåt gripande känslosamt, så har det varit i alla år. Och visst, på många sätt levererar årets artistskara så gott de kan. Peter Jöback och Cherrie delar med sig av starka livsberättelser, Casper Janebrink försöker bidra med skratt, bröderna Norén breder ut sig med omfamnande flum och alla har nu halvvägs in i säsongen gråtit minst en gång.

Saknaden efter Benjamin Ingrosso är stor

Men samtidigt går det inte att skaka av sig känslan att det är något som saknas, och efter att ha sett klart avsnitt fyra av Så mycket bättre inser jag vad detta något är: Benjamin Ingrosso. När han kom in som en storögd hundvalp förra året och blåste brallorna av de andra artisterna med sina genomarbetade tolkningar, satte han en ny standard för programmet. Han ställde nyfikna frågor, bjussade på personliga anekdoter och hjälpte mer tv-orutinerade artister som Ana Diaz och Markus Krunegård att komma ur sina skal.

Det är precis vad som skulle behövas i år också. En energisk medievan artist med karisma och lagom mycket självdistans hade lyft programmet och hjälpt de andra att komma till sin rätt. Snälla Benjamin Ingrosso, kom tillbaka – eller skicka din mamma!