Unizon-Olga: Vi måste välja kvinnornas sida nu!
Ingen målsättning kan låta mer självklar och i ett rikt och modernt land som Sverige finns ingen ursäkt för att kvinnor dör för att de lämnar, eller vill lämna, en våldsam man.
Men så länge målsättningen är svår att genomföra måste vi fortsätta att kräva handling.
I början av april 2021 rasade debatten om mäns våld mot kvinnor i Sverige, igen. Just denna april, när minst sju kvinnor mördats av män och minst 15 barn blivit föräldralösa under en och samma månad, tävlade politikerna i högt tonläge och handlingskraft.
Att kvinnor mördas av män som de känner är dock ingen nyhet.
Sedan år 2000 har 315 kvinnor mördats av män som de hade eller hade haft en relation till, hittills i år det minst tio. I spåren lämnas hundratals minderåriga barn som tvingas växa upp med erfarenheten av det ofattbara, att deras pappa eller styvpappa mördat deras mamma.
Mordplatsen är oftast kvinnans egen säng, din säng som ska vara din tryggaste plats. Mordvapnen är knivar, sladdar, hantlar, ”vanliga saker” som finns i vanliga hem - det hem där du umgås med nära och kära och som ska vara en frizon från verklighetens alla krav och måsten.
Och våld.
Kvinnor gick samman
Den kvinnojoursrörelse som sedan i slutet av 70-talet finns i vårt land, startades genom att kvinnor gick samman, berättade sina historier om våld och förtryck för varandra och insåg att det fanns ett mönster. Det var så många kvinnor som kallades värdelösa, fula och feta, så många som blev knuffade, sparkade och hånade. Så många som inte hade ekonomisk möjlighet att lämna sin destruktiva och ibland livsfarliga relation. Tillsammans har kvinnor drivit på lagstiftningen och skapat ett av de anständigaste samhällena i världen, för kvinnor och barn.
Barnagalagen, kvinnofridslagen, avskaffandet av sambeskattning, sexköpslagen, samtyckeslagen.
Inget av detta skulle existera om inte kvinnor i olika åldrar, från olika kulturer och bakgrunder gått samman. Lik förbannat lever och frodas det dödliga våldet.
Det dödliga våldet lever & frodas
Frågan vi alla inte bara måste ställa oss nu, men där hela samhället måste steppa upp och politikerna ta sitt ansvar är: Hur skapar vi gemensamt ett samhälle där kvinnor vet att de får stöd när de lämnar, polisanmäler och försöker bygga ett nytt liv?
En sak som vi vet är att omgivningen spelar en viktig roll. Att bryta rädslans grepp och ta första steget bort är nästan alltid att berätta för någon, en vän, en chef, en kollega. Det måste vi ta tillvara på.
Vi måste välja kvinnornas sida och placera skulden där den hör hemma, hos förövaren.
Under coronapandemin har tiotusentals män begått sexuella och våldsamma övergrepp mot kvinnor och barn i Sverige. I december 2020 visade en kartläggning i Dagens Nyheter att våldet i nära relationer har ökat i var tredje svensk kommun under pandemin, och vi kan som vanligt utgå ifrån att mörkertalet är stort.
Det är ett jättelikt samhällsproblem som angår oss alla och som kostar skattebetalarna miljarder varje år för rättsväsende, sjukvård och socialtjänst. Jag vet att det finns kommuner som har haft ett föredömligt arbete med att stötta och skydda kvinnorna, men jag hör också om de delar av landet där man inte klarar att ge de våldsutsatta kvinnorna hjälp.
Män som begår brott mot kvinnor ska straffas
Nu måste ALLA växla upp – varje ort, hela samhället och alla politiker som i april lovade krafttag. Jag har vigt mitt liv åt att alla flickors kroppar ska vara okränkbara, att varje kvinnas kropp ska vara ett ointagligt fort med pansarskydd.
Jag kommer att fortsätta skrika min röst hes för detta: Män som begår brott mot kvinnor ska straffas och hållas ansvariga av vårt lands rättsväsende. Varje pojke i Sverige ska veta exakt var gränserna går och om de överträder den ska det få kostbara konsekvenser.
Inte en kvinna till, saken är glasklar. Nu måste vi bara visa det också.
Vilka varningstecken finns det att hålla utkik efter för att märka om din vän lever i en destruktiv relation?
Få Olgas 5 varningstecken i videon högst upp i artikeln.
