Malin Collin: Det bör vi lära oss av hyllningarna till Börje Salming
I dag finns det nästa lika många kändisar som invånare i Sverige. Ett hundratal artister har producerats ur ”Idols” mylla, kvalificerat sig vidare till Melodifestivalens alla deltävlingar och sedan regerat på Instagram. Skådespelare behövs inte bara till SVT utan också till streaming-plattformarna och blir också bara fler och fler. Sedan finns alla de kändisar som började i ”Expedition Robinson” och ”Big brother” som sedan blev en helt egen värld: reality-universum med ”Paradise hotel”, ”Ex on the beach”, ”Bachelor” och alla andra program som handlar om att hitta kärlek genom att spela spel. Utöver alla dessa kändisar finns också influencers där många är kända för att ta fina selfies i bra ljus. Lägger man ihop alla dessa kan man förstå varför det har uppstått en kändisinflation i Sverige.
När jag var liten fanns det två tv-kanaler, en Melodifestival med tolv bidrag, ”Gäster med gäster” och inget mer. De få kändisar som syntes och hördes var gudar.
Vi borde hylla fler som vi hyllar Börje Salming
Det är kanske en av anledningarna till varför hockeylegendaren Börje Salmings öde har blivit så berörande – för han tillhör den gamla skolan av svenska megastjärnor. Det var i augusti i år som han gick ut med det tunga beskedet att han hade drabbats av den svåra muskelsjukdomen ALS. Han har flera gånger genom åren utsetts till en av de största hockeyspelarna genom tiderna och under 16 år var han Toronto Maple Leafs stora hjälte. Ungefär två månader efter att Salming hade gått ut med sin sjukdom, gjordes en lång intervju i Expressen. Då kunde han inte längre prata eller äta. Sjukdomen fullständigt rasade genom hans atletiska kropp och lämnade bara spillror kvar. ALS är dödligt, men det går inte alltid i den hastighet som för Börje Salming. Det var i samband med intervjun som reaktionerna i sociala medier blossade upp. Folk var djupt berörda av den snabba händelseutvecklingen. Jag också. För bara några månader tidigare var Börje Salming den spänstiga och trevliga idrottsman han varit i hela mitt liv. Nu beskrivs hans tårar. Insikten att det går snabbt. Att kroppen, del efter del, stängs av. Han är en av de gamla stora giganterna som för ett krig mot en starkare fiende inför öppen ridå.
Vänliga ord från hans fans och medmänniskor väller in under hösten. Det är nästan som att läsa dödsrunor fast Börje Salming fortfarande är i livet.
Så blir det november och Salmings gamla lag i Toronto, Kanada skulle ha sin ”Hall of fame”-helg och passa på att hylla sin stora spelare. Trots att Salming var illa däran, tog han sig med hjälp av familjen över Atlanten. Och vilken helg det blev. Första kvällen firades både Börje Salming och andra spelare. Kvällen efter var den stora svenska backens afton. Han stod på isen och möttes av jubel, applåder och stående ovationer. Salming var djupt rörd när han fick hjälp av familj och vänner att vinka till publiken. Och det skrevs spaltmeter om helgen. I sociala medier var det flera som skrev att de inte kunde sluta gråta av videoklippet från hyllning, som snurrade runt och delades av mängder av svenskar.
Sedan åkte han tillbaka till Sverige redo att bli hyllad igen. Den här gången i SVT:s ”Tidernas hockeygala” i Avicii arena i torsdags.
Inte nog med det. Gatan i Kiruna där Börje Salming bodde som barn, byter namn från Matojärvigatan till Börje Salmings gata. Den vanliga riktlinjen brukar vara att aldrig namnge gator och torg efter levande personer. Rekommendationen är att helst vänta fem år efter någons död. Men Kiruna gör ett undantag här.
Alla dessa hyllningar säger något intressant. För hur många har genom åren inte tänkt att det vore kul att få läsa sin egen dödsruna? Aldrig har så många så mycket gott att säga om en människa när hon är död. Döden är som att missa sitt livs fest. Drottning Elizabeth fick aldrig uppleva de oerhörda veckorna efter sin död. Ja, det får ju faktiskt ingen oavsett om man är kunglig eller ej. Men Börje Salming är i högsta grad levande och han får just nu, mitt i sin fruktansvärda sjukdomssituation, resa runt och ta emot vackra ord, varma kramar, se de bästa klippen från sin karriär, hyllas med egen gata, och vara huvudpersonen. Dessutom får han göra det tillsammans med sin familj. Vore inte detta något att ta med? Döden kan komma plötsligt, men i de fall den inte gör det, vore det fantastiskt att få avsluta sin tid på jorden med att få höra allt fint som folk vanligtvis säger när man har dött. Det är kanske det finaste lifehack jag någonsin har hört. Och under tiden rinner tårarna när jag tittar på ännu ett klipp där Börje Salming tar emot folkets kärlek.
