Tre minnesvärda klassiker – att läsa nu!
Bästa romanen, bästa deckaren, bästa feelgooden? Ett omöjligt uppdrag, så mycket bra böcker som har skrivit. Men visst minns man böcker som har berört extra mycket, som har stannat kvar i minnet. Här tre mycket läsvärda tips ur det förflutna – så vitt jag minns rätt!
Alexandriakvartetten, Lawrence Durrell
Det var ett par år sedan jag luffade runt bland öarna i Grekland. med en rejäl tegelsten till bok i ryggsäcken, Lawrence Durrells mäktiga roman, ”Alexandriakvartetten”, men jag glömmer det aldrig. Inte bara det att ryggsäcken var förfärande tung (förutom badbyxor, en sovsäck och några T–shirts hade jag också en begagnad reseskrivmaskin av märket Brothers med i rygsäcken), så var det Durrell som fått mig att ta mig till Grekland.
Det var tidigt åttiotal, romanen hade kommit ut med alla fyra delarna i en volym (de gavs första gången ut i slutet av femtiotalet), och boken drabbade mig hårt, skapade en absolut och obetvinglig längtan till Grekland, till det där böljande azurblåa Medelhavet, med långsträckta gyllene stränder och små tavernor och sammetsnätter där cikadorna spelade vackert (och romantiskt) i bakgrunden. Durrells kärlek till Grekland, till Medelhavet och Alexandria blev också min kärlek (jag lyckades dock inte ta mig till Alexandria, pengarna tog slut innan jag kom dit).
Alexandriakvartetten är i grunden en kärlekshistoria, skildrad ur tre olika perspektiv, från tiden före och under andra världskriget. I första delen, ”Justine”, sitter engelsmannen Darley på en grekisk ö och minns åren han tillbringade i Alexandria, och inte minst då den stora kärlek, den undersköna Justine, olyckligtvis gift med berättarens vän, Nessim. Där finns också läkaren Balthazar, diplomaten Mountolive och konstnärinnan Clea, och ett flertal andra spännande karaktärer som av olika anledningar hamnat i det kosmopolitiska Alexandria. I del två, ”Balthazar”, är perspektivet läkaren Balthazars, i tredje delen, ”Mountolive”, tar Mountolive över, i fjärde delen, ”Clea” fortsätter handlingen för alla inblandade. I den tar sig Darley tillbaka till Alexandria i sällskap med Balthazar.
Jag har inte vågat läsa om Alexandriakvartetten sedan dess, rädd för att bli besviken, tänk om den inte är så bra som jag minns den? Men kanske ändå, man kanske återigen packa ryggsäcken i vuxen ålder, med en nyutgåva som kom ut 2012 på Norstedts (och med förord av författaren Birgitta Stenberg), som om inte annat, går att få fatt i på Bokbörsen, eller på biblioteket. En bärbar dator väger ju heller inte mycket i jämförelse med en reseskrivmaskin – och den här gången kanske också ta mig hela vägen till Alexandria – och bli – ung på nytt! Läs mer och köp boken här. (reklamlänk)
Maigret på semester, George Simenons
George Simenons böcker om kommissarie Maigret står i en lång rad i bokhyllan, det är många års fynd från stadens olika antikvariat, böckerna har varit svåra att få tag på, många samlare håller hårt i dem. Men för ett par år sedan gjorde bokförlaget Atlantis en stor kulturell insats genom att ge ut nyutgåvor av några av de bästa av böckerna om Maigret. Sävlig, livsklok, med en sällsamt skarp blick för människors svagheter och tillkortakommanden i livet, med stor aptit på öl och vin och mat och ständigt puffande på sin pipa, brukar han vandra runt i sitt älskade Paris på jakt efter bovar av allehanda slag. Men i ”Maigret tar semester”, som hör till de bästa böckerna om Maigret, har Maigret för en gång skull lyckats få till en semester, då tillsammans med madame Maigret. De far till en liten kuststad i Bretagne, men det faller sig inte bättre än att madame Maigret drabbas av blindtarmsinflammation, och måste läggas in på sjukhus. Maigret själv fördriver tiden med långa promenader, äter musslor och dricker ansenliga mängder av traktens vin, mellan besöken på sjukhuset. Under ett av besöken på sjukhuset får han en lapp i sin hand, där det står skrivet att en ung flicka är hotad till livet. Strax därefter dör flickan under mystiska omständigheter, och Maigret ställs inför ett av sina svåraste fall. Mordet till trots, med Maigret på semester vill man omedelbart fara till Bretagne och äta musslor – och dricka lokalt vin! Läs mer och köp boken här. (reklamlänk)
En dag, David Nicholls
Det känns inte som så mycket mer än en dag sedan, men det är faktiskt över tio år sedan David Nicholls, ”En dag” kom ut (tiden far så fort fram när man blir äldre). Det var en feelgood som gick rakt in i hjärtat när den kom, och när jag gogglar upp omslaget igen ser jag att en kollega från långt tillbaka i tiden, Anders Nunstedt, har ett citat på omslaget, ”Den mest rörande och finaste boken jag läste i somras”. Även det rör vid hjärtat, Anders gick bort i somras, alldeles för ung (fuck cancer). En dag, är en roman om kärlek och om tidens gång, en dag per år, där den första dagen som är det första kapitlet, utspelar sig 15 juli 1988. Det är första gången som Emma och Dexter hamnar i säng tillsammans, där de hånglar och pratar om framtiden. Så mycket mer blir det inte, i nästa kapitel som utspelar sig 15 juli 1989, är de inte ett par. Åren går, Emma som drömde om att bli författare, ser sina förhoppningar grusas, samtidigt som Dexter åker runt i världen och träffar den ena kvinnan efter den andra. Än fler år går, Emma börjar få ordning på karriären, samtidigt som Dexter förlorar sig i droger. Men så, tjugo år senare, korsas deras vägar igen. Hjärtknipande och innerligt, eller för att göra en parafras på Anders Nunstedt citat– den mest rörande och finaste boken jag läste en sommar för tio år sedan! Läs mer och köp boken här. (reklamlänk)
