Bokredaktören: Var vinnarna av Augustpriset 2022 värdiga pristagare?
Ia Genberg för romanen ”Detaljerna” i skönlitterära klassen och Nina van den Brinks biografi ”Jag har torkat nog många golv. En biografi om Maja Ekelöf” i fackboksklassen.
Värdiga vinnare? Visst var det! Många kände sig förstås kallade och många andra fina böcker hade lika gärna kunnat stå som vinnare, men nu blev det såhär. Juryn bestämmer, ingen överklagan medgives!
Ia Genberg, ”Detaljerna” (Weyler förlag)
Ia Genberg, författare till romanen ”Detaljerna” (Weyler förlag) var en av de stora favoriterna till årets Augustpris i skönlitterära klassen, och höll för trycket, för att ta till tävlingsspråk. Det är en behändig liten bok på blott 152 sidor, men full av små detaljer (så att säga). I början av boken möter vi en medelålders kvinna, nedbäddad med hög feber, ett visst virus nämns, men i övrigt inga detaljer om just sjukdomen. Det är i feberdvalan som kvinnan minns tillbaka på människor som på ett eller annat sätt varit viktiga i hennes liv.
Där finns Sally, väninnan, som finns med i bokens alla berättelser, lite påminner den här romanen om en novellsamling som skrivits ihop till en sammanhängande berättelse. Där finns också Johanna, flickvännen från de tidiga stormiga och såriga ungdomsåren, som hon var sambo med en tid. Så dyker Niki upp, en gammal kompis som är ganska så outhärdlig, självdestruktiv, grandiost dramatisk och svekfull i många sammanhang. Mot slutet dyker också huvudpersonens mamma upp, ett porträtt av en människa som lider av psykisk ohälsa av något slag, om man får tro dotterns mycket subjektiva bild av henne.
Ia Genberg skriver både roligt och skarpt och med absolut gehör för mänskliga tillkortakommanden, de flesta av huvudpersoner lider av någon slags störning som säkert skulle kunna översättas i någon diagnos, men det är inte intressant för berättelsen, ”Hon var bara jävligt störd, vilket under det tidiga nittiotalet passerade som en diagnos som god som någon”, som Genberg formulerar det. Livet är knepigt, det skaver i detaljerna – kärlek och relationer, bisexualitet, existensen på det stora hela, och detta att vara en skrivande människa (hon som är febersjuk har författardrömmar) – det är synd om människorna (det visste ju redan August Strindberg, som fått ge namn åt priset).
Ida Genbergs ”Detaljerna” är en febrigt uppsluppen läsupplevelse, full av melankoli och humor. Exakt vad man varit med om är kanske inte fullt klart efter avslutad läsning – men det är ju också allom bekant) – djävulen sitter i detaljerna!
Nina van den Brink, ”Jag har torkat nog många golv. En biografi över Maja Ekelöf” (Norstedts)
Journalisten och författaren Nina van den Brink vinner Augustpriset för årets fackbok för sin biografi över städerskan, författaren och aktivisten Maja Ekelöf.
Maja Ekelöf var städerskan som gjorde succé när hon kom ut med dagboken ”Rapport från en skurhink” 1970. En ensamstående femtiotvåårig fembarnsmamma i Karlskoga skrev om sin vardag och den stora glädjen när socialbidraget damp ner i brevlådan varje månad. Hon skrev om vardagsslit, om oro för ekonomi och barnen, om kvällskurser och om böckerna hon läste. Nina van den Brink berättar om hur Majas vän Bojan Israelsson 1968 plockade fram ett tidningsurklipp ur handväskan om en romantävling om den bästa politiska romanen. Det var den tidens vuxenlitteratur, engagerade berättelser om vanligt folks arbetsliv, och löneslaveri. Prissumman var 25 000 kronor, mycket pengar på den tiden, och Maja som skrev dagbok dagligen, samlade ihop alla anteckningar hon hade till ett manus. Då manuset måste vara maskinskrivet, cyklade hon tidigare till städjobbet i kommunhuset där hon skrev ut manuset på lånad skrivmaskin.
Nina van den Brink ger en fascinerande (för att inte säga hisnande, i den tid vi lever i nu) tillbakablick på en tid med ett helt annat politiskt klimat, där många ville tro att kommunismen var lösningen på samhällsproblemen. Maja cyklade till jobbet med ett FNL– märke på jackan, hade en affisch av Mao hemma på väggen i lägenheten, hon for till dåvarande DDR och beskrev det som ett kommunistiskt mönstersamhälle.
Men det är också en stark och levande berättelse om en hårt arbetande städerska som fick ett bättre liv, om en vänsterrörelse som ville väl men i slutändan föll samman i splittring och uppgivenhet inför en verklighet som inte riktigt stämde överens med teorierna.
Nina visar Majas betydelse för sin samtid, hur hon gav röst åt städerskor och arbetare som aldrig annars hördes offentligt. En Maja Ekelöf skulle nog behövas idag också, för att ge röst åt alla de som sliter med låglönejobb i gråzoner av svartjobb och timanställningar!
