William tog sitt liv i familjens garage: ”Smärtan lämnar aldrig”

Sedan mitten av 1970-talet har dödstalen till följd av självmord sjunkit, förutom i den yngsta åldersgruppen. Bland personer i åldrarna 15–29 år stod suicid för 32 procent av alla dödsfall förra året samtidigt som självmordsförsöken bland unga har ökat drastiskt.

William hann bara vara 15 år i tre månader.

Mötte sonen timmar innan

På Facebooksidan som lever kvar kan man följa en till synes vanlig tonårskille i en mindre stad i Norrland. Som mekar med motorer, dansar på fest och träffar tjejer. Det översta inlägget från den 7 april 2014 är en svartvit bild där han kysser en flicka med statusuppdateringen ”in a relationship”.

Fem dagar senare hittades William Kvickström död i sitt älskade garage hemma i Jokkmokk.

Linda och Magnus Kvickström har tidigare delat sin historia för Expressen, om den där aprildagen för nu drygt sju år sedan som förändrade allt.

De hade varit på begravning för en barndomsvän som gått bort i cancer. Linda hade blivit starkt berörd av den bedrövade mamman vid kistan och sagt till sin man på hemvägen: ”Det där vill jag aldrig vara med om, att behöva begrava sitt eget barn.”

Och Magnus hade bara två timmat tidigare haft ett uppsluppet samtal med deras son William utanför hans alltid pedantiskt städade garage.

– Jag minns exakt hur han var, han var så himla glad. Han sa att han skulle hjälpa mig att lasta virke på släpvagnen och så berättade han att han hade lärt sig nån ny grej med mekningen. ”Pappa, nu fixar jag det som jag var så dålig på.” Jag svarade ”Du är int dålig William”, sa Magnus Kvickström till Expressen.

Nu har det gått ytterligare fem år och lite mer än så, sedan en 15-åring pojke bröt strömmen till porten på garaget så att ingen skulle kunna ta sig in – och en mammas skrik som skar genom allt när hon väl kom in och fann sin son utan andetag.

Linda Kvickström, 50, räknar fortfarande varje dag utan sin son och berättar för Femina att hon och pappa Magnus och Williams två systrar fortfarande inte får ihop pusslet, hur mycket de än tragglar med bitarna.

Varför deras älskade son och lillebror valde att avsluta sitt liv, valde han ens?

– Jag ser William på stan och drömmer jätteofta att jag träffar honom. Oftast ser jag honom framför mig som liten. Kanske för att jag vill se honom så, när han var glad och världen fortfarande var bra, säger Linda som fyller både huset och sitt Instagramkonto med bilder på sonen.

William som bebis med sina systrar på Österlen-semester.

William som nybadad åttaåring med solglitter i ögonen.

William med fullastad tallrik och drömmar om körkort på släktkalas.

William på slutet med slocknad blick.

Fick diagnosen ADHD

För det hände något med de glittriga ögonen, hungern och drömmarna.

Linda Kvickström berättar att sonen var 12–13 år när de märkte en förändring. Han kom i puberteten tidigt, fick mustasch först av alla och började få jättesvårt i skolan. De sprang på utvecklingssamtal, gjorde tester och propsade på utredningar men allt tog sån väldig tid, fortsätter hon:

– Jag vet inte hur många möten vi var på. Vi kämpade verkligen, och William kämpade. När han var yngre och det kröp i kroppen kunde han ändå sitta kvar, nu var det som att det skrek inne i honom.

I december 2013, bara fyra månader innan han stängde in sig i garaget och låste livet ute, fick William sin diagnos, ADHD. Samma höst fick han veta att han led av grav dyslexi.

– William tyckte att det var skönt att få en förklaring. Men att han hann bli 15 innan han fick sin diagnos gjorde att han fick gå hela sin skoltid och känna sig annorlunda, säger Linda och tillägger att världen och samhället av i dag slår hårt mot den som inte riktigt följer mallen.

”Tänk om det var medicinerna”

Hon tror att pressen på unga och de ideal som sprids inte minst på sociala medier är en bidragande orsak till de mörka självmordstalen bland unga.

– Unga har så höga krav på sig i dag, de ska prestera i skolan, ta plats och kunna visa upp ett fint yttre. Jag som snart är 50 år sitter och tittar på Instagram och tänker: ”Gud så smal och snygg hon är, hon som är lika gammal som jag” och ”Oj, så fint de har det hemma.” Vad ska då inte en ung människa känna?

William blev efter sin diagnos ordinerad två olika mediciner, ett stämningshöjande preparat och conserta, ett läkemedel som ofta skrivs ut till barn med ADHD och som ska bidra till bättre uppmärksamhet och koncentrationsförmåga.

– Men av conserta kan man också få jättemycket ångest och det har jag haft en klump i magen av, säger Linda. Tänk om det var medicinerna som gjorde honom sämre? Det kan jag må jättedåligt över än, för det var jag som drev på att han skulle ta sin medicin. Men man litar ju på läkarna i det läget.

Om och om, om inte, om bara.

Sju år efter begravningen som samlade över 500 släktingar och vänner i Jokkmokks kyrka och som följdes av raggarrunda i stan, finns frågorna fortfarande kvar och tvivlet.

Vad tänkte han på när han gjorde det, tänkte han ens?

Linda Kvickström tror inte det. Hon har med åren blivit ännu mer övertygad om att Williams självmord var en impuls-handling. Trots att han blev nedstämd och mådde dåligt, hade han hela tiden framtidsplaner, säger hon och visar sonens inlägg på Instagram bara en månad innan döden.

”Ta vara på livet för man lever bara en gång” med ett rött hjärta efter.

– När man läser det förstår man att han kämpade med sina tankar men han ville verkligen inte dö. Han orkade bara inte leva i just den stunden.

Stöttas av andra änglamammor

Linda och Magnus Kvickström har blivit morföräldrar fyra gånger om sedan de miste sin son. Linda säger att de lever för barnen och barnbarnen och att de kan se ljusare på livet och framtiden i dag – något hon aldrig trodde var möjligt.

Hon är fortfarande kritisk till det obefintliga stödet från samhället och sjukvården när deras familj slogs i spillror den där aprildagen 2014 men har med åren hittat andra vägar som gör att hon kan fortsätta att stiga upp på morgonen och verka som människa.

Linda kan inte nog betona det viktiga jobb organisationen Suicide Zero gör, men hon får också kraft av andra drabbade anhöriga på sitt Instagram-konto.

– Vi är jättemånga änglamammor där som skriver till varandra och stöttar.

Och det är därför hon fortsätter att dela Williams berättelse.

Hon vill aldrig att pojken som älskade att meka och drömde om att ta traktorkörkort ska bli bortglömd, men hon vill också vara ett stöd för andra som har förlorat ett barn i självmord.

– När William dog trodde jag inte att man kunde överleva detta det allra värsta. I dag vet jag att man kan det. Jag önskar ingen människa den fruktansvärda sorg vår familj får leva med resten livet, men jag vet att man överlever.