Katarina Erasmie downsiza

”Många gör en resa från litet till stort. Drömmer om de flotta husen, de öppna ytorna, förråden, gästhusen, garagen och trädgårdarna. Njuter av shopping och kan aldrig få för mycket. Lägger massor med energi och tid på att sköta om allt de äger och känner en gnagande stress i att det ändå är något som saknas.

Jag har själv varit där. Jag har bott i en villa med tio rum och enorm trädgård och jag har ägt fler handväskor än jag kunnat använda. Garderoben dignade av kläder där inte ens hälften kom till användning. Fina saker överallt. Jag ”hade allt” men kände mig överbelamrad och totalt överstimulerad, inte bara utifrån utan också inuti.

katarina erasmie downsizade

Bor i en etta

I dag bor jag i en liten etta. Mitt fysiska rum har krympt – medan mitt inre aldrig har varit större. Jag är friare, mer kreativ, gladare, lugnare och njuter betydligt mer av livet och dess relationer. Jag har förutsättningen att vara den bästa versionen av mig själv, både som vän, käresta och medmänniska. Jag äger inte mycket, men känner mig rikare än någonsin tidigare.

Jag försöker inte pusha någon att göra som jag gjort. En resa som min måste man verkligen vilja göra för att den ska kännas rätt. Jag har ju varit så priviligierad att jag har kunnat välja och det är det inte alla som kan. Om man tvingas avstå från sådant man längtar efter eller behöver så är det förstås svårt och begränsande att inte kunna skaffa sig det. Men jag tror att nästan alla vänner och bekanta som besökt mig i mitt lilla hem har sagt att de skulle vilja göra något liknande. De vill uppleva den frihet jag känner. Den typen av inspiration sprider jag gärna.

Mitt intresse för downsizing vaknade redan på 1990-talet, då jag läste Rensa i röran av Karen Kingston. Hon var bland de första som började belysa hur bra vårt sinne mår av ordning och reda och att vi behöver göra oss av med fysiskt skräp för att befria tanken. Jag tänkte mycket på den boken när livet i praktvillan tog en vändning på grund av skilsmässa och jag och barnen flyttade till en fyrarumslägenhet. Det är ju en naturlig handling i samband med en flytt att hälla ut allt som stuvats undan i vrårna och välja bort sådant som inte längre behövs eller får plats. Saker man glömt bort eller behållit av dåligt samvete. För så länge man har utrymme kan ju dessa saker lika gärna vara kvar …

”Gjorde mig av med 80 procent”

En sådan rensning är inte enkel. Den tar mycket tid och kan vara smärtsam. Det gör ont att göra sig av med kläder som visar vem man en gång var. Eller oanvänd hobbyutrustning som står för drömmen om vem man ville bli. Man måste stålsätta sig och vara helt ärlig mot sig själv. Belöningen kommer i form av mindre stress. Det är en befrielse, tro mig.

När barnen sedan flyttade hemifrån bytte jag fyrarummaren mot en etta. Jag rensade, kastade, sålde och gjorde mig av med närmare 80 procent av allt jag ägde.

katarina erasmie downsizade

Ärvda saker går förstås inte att kasta bort hur som helst, av dessa behöll jag så mycket jag kunde och valde i stället bort dussinprylarna som letat sig in i skåpen genom åren. Varje gång jag lägger upp kakor på mormors turkosa fat känner jag glädje och tänker på henne. Det betyder något, till skillnad från en nyproducerad, anonym tallrik.

Min begränsade yta i dag kräver såklart kompromisser – som efter hand har visat sig fungera alldeles utmärkt. Jag målar vid köksbordet och i vardagsrummet står sängen i ena änden och soffan i den andra. Tv:n är borta. Väggarna har lugna färger och jag har inte hängt upp särskilt mycket konst. Mitt piano tronar mot en av långsidorna och nu spelar jag på det varje dag, eftersom jag har både tid och lust.

Har mycket mer energi

Tack vare att lägenheten också har en balkong får man en stark känsla av rymd när man kliver rakt ut mot en stor trädkrona och en remsa av havet. Naturens egen målning.

På alla sätt har jag mer energi nu än tidigare. En del kanske hävdar att den kommer naturligt när barnen flyttat och man bara har sig själv att tänka på, men jag upplever att det har med min miljö att göra. Det jag ser är det jag äger, varken mer eller mindre. Eftersom jag inte har plats så köper jag nästan inga saker numera, varje pryl är ett medvetet val. Och även om min oas är pytteliten, så är det en oas av lugn och harmoni som jag aldrig fann i mitt stora hus.

Först och främst är det den mentala processen som engagerat mig, men att jag på köpet sparar pengar och gör ett mindre klimatavtryck är förstås en stor bonus. Jag kommer inte att rädda världen, men att hoppa av konsumtionskarusellen och sätta värde på det jag har och på naturens gåvor känns helt rätt.

katarina erasmie downsizade

Mediterar, vandrar och dansar

Nu väljer jag också automatiskt bra mat och gör medvetna val för hälsan varje dag. Jag tar bättre hand om mig själv. Vandrar, styrketränar och dansar orientalisk dans. Mediterar varje dag. Det ena föder det andra och allt blir enklare och enklare. Lägenheten tar en timme att städa från topp till tå och resten av tiden är min. Vill jag sitta lutad över en akvarell tills inspirationen pyst ut så gör jag det, vill jag packa en frukostkorg och gå ut i skogen så gör jag det. Och knackar någon på dörren så tar jag mig tid att prata, för jag vet att tiden finns. Jag har inte så många fantasier om mig själv längre. Jag tror att det är något man måste släppa på för att kunna bli genuin och äkta.

Det finns en gammal sägen om en orientalisk köpman som färdades långväga med sin stora last. Med jämna mellanrum stannade hans bärare och satte sig ner och vilade. Mannen blev otålig och försökte jaga på, för resan måste gå fort, han hade bråttom. ”Vad stannar ni för?” frågade han bärarna. Och de svarade att de var tvungna att vänta in själen, för den hann inte med i det snabba tempot.

Det är precis det jag har gjort. Jag har reducerat alla stressmoment och väntat in min själ.”

Katarinas 5 tips för downsizing:
1. Att möblera ett pyttelitet hem betyder inte automatiskt små möbler. Tvärtom, att ha en rejäl soffa, tak-till-golv-gardiner och en stor säng kan ge en känsla av lyx. Och det är känslan av lyx, inte försakelse, vi eftersträvar.
2. Den som äger färre prylar och bor på liten yta har kanske mer utrymme att satsa på kvalitet. Behåll alltid det finaste du har. Måste du komplettera, handla second hand, där valet är större och kostnaden låg.
3. Speglar är ett utmärkt sätt att fånga och sprida dagsljus och göra rummet rymligare. Men för att minska visuell överstimulering, var noga med var du hänger spegeln, så att den inte avspeglar för många prylar.
4. Lär dig att älska även tomrummet. Det är lika viktigt som prylarna själva.
5. Var restriktiv med dekorationer som inte har någon praktisk uppgift, men var desto mer frikostig med blommor och krukväxter. De överstimulerar inte sinnet på samma sätt utan ger vila för ögat samt liv och harmoni till rummet.

Katarina Erasmie

Ålder: 55 år.

Gör: Konstnär, skulptör.

Bor: I en etta i Helsingborg. Har medvetet valt att downsiza sitt liv vad gäller prylar och utrymme.

Familj: Två vuxna barn.

BERÄTTAT FÖR KATARINA DANIELSSON

FOTO KATARINA DANIELSSON

Se mer inspirerande innehåll från oss på Femina: