Barnstjärnans svåra tid efter Ebba och Didrik: Kom hem till mamma och grät
Ebba och Didrik hade premiär i SVT 1990 och kom att älskas av en hel generation svenska tv-tittare. I serien, som handlar om syskonen Ebba och Didrik, medverkade en rad tunga skådespelare som Helge Skoog och Suzanne Reuter men det var barnen som stod i fokus.
Tolvåriga Didrik spelades av Johan Widerberg och nioåriga Ebba gestaltades av Lisen Arnell. Malik Bendjelloul, som 2013 fick en Oscar för dokumentären "Searching for Sugar Man" och tragiskt gick bort ett år senare, medverkade också i rollen som Philip.
"Mårten var en hemsk unge"
Även regissören och Grotesco-stjärnan Michael Lindgren, kanske mest känd för rollen som Tingeling-rapparen DJ Trexx, medverkade i Ebba och Didrik.
Lindgren var tio år gammal när han fick rollen som Mårten Månsten.
– Jag var väl typecastad just för att jag var från undre överklassen, jag skulle spela den elaka bratungen Mårten Månsten som bodde i ett jättelyxigt hus med massor av leksaker. Mårten var en ganska hemsk unge, i storyn hade blivit som han var för att hans föräldrar hade gett honom saker i överflöd, men ingen kärlek – för de var känslokalla kapitalister, berättar Michael Lindgren i sitt sommarprat i P1.
Han berättar att rollen gjorde honom väldigt känd bland andra barn men den gav inte mersmak – snarare gjorde Mårten Månsten honom avtänd på att fortsätta med skådespeleri.
"Jobbiga scener att spela in"
– Jag tror att det kan ha berott på att det var jobbiga scener att spela in, för att när Ebba inte ville göra som Mårten sa till exempel så blev han fruktansvärt elak och hotfull. Som barn har man inte riktigt tekniken för att spela det, och jag tror att regissören pushade mig ganska hårt. Jag vet att jag kom hem till mamma efteråt och grät ibland, utan att kunna förklara varför. Jag hade bara en känsla av att det hade varit jobbigt och att de hade varit dumma mot mig på nåt sätt. Jag skulle inte förstå vad som egentligen hade hänt förrän långt senare i livet, säger Michael Lindgren i Sommar i P1.
Sanningen kom fram först många år senare när han på ett mingel träffade sin guvernant, en person som har hand om barnen på en inspelning, från "Ebba och Didrik".
– Hon berättade att jag i princip hade mobbats på inspelningsplatsen för att jag var en överklassunge. Fast på ett vuxet sätt som inte jag förstod, med föraktfulla suckar och skratt och hånfulla kommentarer om mitt sätt att prata och uppföra mig, som liksom gick över huvudet på mig – men jag kände det väl. Hon hade inte vågat säga ifrån för hon var själv ung och grön då, och långt ner i filmarbetarhierarkin. Men när jag fick höra det här så kände jag att ja, det var inte så konstigt att jag hade kommit hem till mamma och gråtit efter inspelningen, säger Michael Lindgren i "Sommar i P1".
