Farbror Melker-skådespelaren Torstens liv förstördes av rollen
Men den ikoniska rollen var också en förbannelse – som förstörde för hans karriär som seriös teaterskådespelare.
– Plötsligt kunde han inte gå ut på stan och utan att folk skrek i kör: ”Farbror Melker, vet du vad?”, har Kalle Lind sagt.
Skådespelaren Torsten Lilliecrona hade över 20 år av olika roller i ryggsäcken när han fick rollen om farbror Melker i Vi på Saltkråkan som kom 1964. I serien spelade Torsten den lite klumpiga men älskvärda stadsbon Melker, som lätt trillar i vattnet när han semestrar i skärgården.
Även om serien, och de efterföljande filmerna, snart har 60 år på nacken, så är de riktiga klassiker som generation efter generation av barn ser och älskar än idag.
Men den älskade rollen som farbror Melker blev också en förbannelse för Torsten, som förföljdes av rollen under resten av sin karriär – hur allvarsamma och tunga roller han än tog på sig.
– Han hade det svårt efter Saltkråkan att bli av med stämpeln som farbror Melker, har Louise Edlind Friberg, som spelade Malin i Vi på Saltkråkan berättat.
Lilliecrona var utbildad vid Dramatens elevskola och med roller i både tv, film och på de största teaterscenerna ville han bli tagen på allvar. När rollen specialskrev för just honom av Astrid Lindgren kunde han dock inte låta bli att tacka ja.
Farbror Melker-rollen blev en förbannelse
Kulturskribenten Kalle Lind är kunnig på ämnet, och har konstaterar att rollen som farbror Melker blev en förbannelse.
– Han var en mångsidig dramatisk skådespelare vid Göteborgs statsteater där han tänkt sig att fira triumfer med Shakespeare och Tjechov. Det som skulle bli ett schysst extraknäck blev en förbannelse. Plötsligt blev Torsten för hela svenska folket en fumlig hemmapappa med en olycklig kärlek till vattnet. Plötsligt kunde han inte gå ut på stan och utan att folk skrek i kör: ”Farbror Melker, vet du vad?”.
Astrid Lindgren förstod själv vad Torsten Lilliegren gick igenom. Hon skickade ett brev till honom, som Torsten många år senare läste upp i en intervju i SVT 1993.
”Stackars lilla Melker. Hädanefter kommer du inte att kunna ta ett steg utan att svenska folket skyndar till för att hjälpa dig, svag och hjälplös och värnlös som du är”, stod det i brevet som författaren skickade.
Källa: Newsner.
