Förolämpningarna som gav böter förr – hur många kan du?

Efter reklamen: Nostalgi: Det här kostade bio, kaffe och mjölk förr i tiden

Förr i tiden var ryktesspridning på liv och död. För den som stämplats som en lösaktig kvinna eller en tjuvaktig bedragare var det svårt, om inte omöjligt, att ta sig tillbaka in i samhället. Ära och heder var det viktigaste en människa hade och det innebar inte sällan att man anmälde varandra för att få upprättelse vid tinget, skriver Hemtrevligt.

Den som dömdes skyldig för okvädingsord eller förtal fick betala böter.

Gun Hägglund gjorde historia i SVT – bytte bana före sin död

Tidningen har hittat ett exempel från 1706 då ett bråk mellan grannarna Johan Andersson och Anna Abrahamsdotter ledde till en rättegång i tinget.

Mannen kallade sin granne för kallricka, rofferska, gulltippa, fyllbytta, tubberska och slät-tunga – och fick för det böta 15 mark silvermynt. Hon hade i sin tur kallat hans fru för bråk och bråkdiefwul, och fick böta 6 mynt.

Vanliga förolämpningar från förr – hur många känner du igen?

Här är några av de skällsord som var vanligt förekommande för ett par hundra år sedan. Medan några talar för sig själv, är andra något mer komplicerade och har en innebörd som inte är helt tydlig. Hur många känner du igen? Förklaring av orden hittar du längre ner.

• Skälm
• Gatuskvallra
• Skinnbracka
• Gillbertil
• Snorslev
• Rofferska
• Kärringefassi
• Kukuvall
• Snålbyla
• Prackare
• Rofferska

Här är orden svenskarna oftast stavar fel – hur många klarar du?

Det här betyder förolämpningarna: Skälm var en skurkaktiv bedragare, gatuskvallra betyder skvallerbytta, skinnbracka kallades en girig hantverkare, gilbertil var ett uttryck för en kåt man eller en övermodig person, snorslev kallade man en otuktig kvinna.

Rofferska var en kvinna som skvallrade mycket, kärringefassi betyder ungefär fasansfull käring, kukuvall kunde man kalla en man vars fru är otrogen, snålbyla var en sniken person och prackare var en skojare eller klåpare.