Maia Hirasawas kamp efter succén – kronisk smärta

Se 4 kändisar som öppnat upp sig om sina kroniska sjukdomar

Maia Hirasawa började sin artistkarriär som körsångerska i Annika Norlins projekt Hello Saferide, innan hon själv blev soloartist och 2007 slog igenom med låten And I found this boy. Singeln följdes upp med ett album och en stor sommarturné, samt medverkan i Allsång på Skansen.

De allra flesta kanske dock minns hennes inspel i Melodifestivalen 2008 som hennes stora genombrott. Maia uppträdde då med en cover av förra årets vinnarlåt, The Arks The Worrying kind, och blev en snackis i hela Sverige.

Sedan dess har Maia Hirasawa fortsatt släppa album kontinuerligt, där det senaste kom 2023, och synts i tv men jämna mellanrum. Men samtidigt som Maia fortsatt arbeta som artist har hon kämpat med svåra smärtor.

I ett inlägg på Facebook, som hon skrev i början av december, berättar Maia om smärtorna efter ett diskbråck.

”För fem år sedan började jag med antidepressiva för min långvariga ryggsmärta. Jag hade ett diskbråck som aldrig riktigt läkte och som jag inte kunde operera. Till min stora lättnad tog medicinen bort en stor del av smärtan. Under åren som följde har kroppen ändå känts som om den varit i ett konstant skyddsläge, men med yoga och en hel del anpassningar har jag kunnat leva ett relativt smärtfritt liv”, skriver Maia Hirasawa på Facebook.

Maia Hirasawas kampt mot smärtan

Efter att ha slutat äta medicinen på grund av svåra biverkningar har nu smärtan kommit tillbaka, och Maia får kämpa. Samtidigt ser hon ljust på framtiden.

”Jag är på en helt annan plats än för fem år sedan och jag har lärt mig mycket om min kropp, men det här är ändå tufft. Jag är lättirriterad, trött och ledsen av att ha ont hela tiden. Det tar energi att bara vara. Samtidigt finns det ett hopp där inne. En känsla av att jag kan göra det med ett nytt förhållningssätt”.

I ett inlägg skrivet den 11 januari berättar Maia om ett nytt smärtskov som gjorde att hon inte kunde ta sig upp ur sängen på egen hand.

”Lärdomen just nu: det är inte smärtan i sig som är det mest utmanande. Det är relationerna. Att vara mamma, partner och vän när man har så mycket smärta är svårt. Inte bara för mig. De runt omkring mig bär också på ett smärttrauma sedan cirka fem år tillbaka, när jag var på botten. Alla de minnena triggas igång blixtsnabbt igen. Vi gör alla vårt bästa”, konstaterar hon.