Meg Westergrens svåra sorg – dotterns sista ord

Så stöttar du någon i sorg – fem konkreta tips

Meg Westergren var 19 år gammal när hon gjorde sin filmdebut i Göran Genteles Leva på ”Hoppet” 1951, och därefter utbildade hon sig på Dramatens elevskola. Som färdigutbildad skådespelare började hon varva filmroller med roller på teaterscenen, och syntes i många av Per Gerhards revyer.

Många förknippar dock Meg Westergren med rollerna hon gjorde på 80- och 90-talet. I slutet av 80-talet hade hon en av huvudrollerna i klassiska dramaserien Goda grannar, där hon medverkade i nästan alla avsnitt. Det följde hon sedan upp med en roll i ytterligare en svensk klassiker – Rederiet. Meg Westergren har också underhållit svenskarna vecka efter vecka i Gäster med gester, samt haft en roll i kultklassade julkalendern Sunes jul.

Efter en lång skådespelarkarriär medverkade Meg Westergren i Stjärnorna på slottet 2009, tillsammans med Björn Ranelid, Siw Malmkvist, Tommy Körberg och Kjell Bergqvist. Där berättade hon om sitt livs stora sorg – 12 år tidigare hade hon förlorat ett av sina två barn, dottern Malin.

Dotterns tragiska bortgång

Under en privat stund med Siw Malmkvist berättade Meg att hennes dotter hade drabbats av en hjärntumör, och att hennes liv till slut inte gick att rädda. Malin blev bara 41 år gammal.

– Det hände ju så snabbt och märkligt. Från en stund till en annan kunde hon inte tala. Det sista hon sa till mig var mamma, hjälp mig. Det är klart sa jag, vi ses i morgon och sov nu, berättade Meg Westergren i programmet, om sista gången hon träffade sin dotter.

Innan dotterns hjärntumör upptäcktes kunde Meg och dotterns anhöriga märka att hon hade svårt att få ihop orden, inte minst när Malin skulle hjälpa sin mamma att repetera repliker. Under sjukdomsförloppet försökte familjen hålla hoppet uppe.

–Vi kämpade och kämpade och kämpade och kämpade. Och sa till läkarna: ”Ge henne aldrig något negativt besked”, berättade Meg i programmet.

Efter Stjärnorna på slottet berättade Meg om sin sorg efter dottern i Aftonbladet.

– Vissa vill inte prata, men jag hör till dem som tror att det är bra. Vi har kört den linjen hela tiden. När Malin gick bort pratade jag jättemycket med andra. Det är förlösande. Jag är ju inte ensam om att sakna och älska henne. Malin ville att vi skulle prata.