• .
Femina granskar BUP: Annas dotter får ingen hjälp: ”Det gör så förbannat ont”

Femina granskar BUP: Annas dotter får ingen hjälp: ”Det gör så förbannat ont”

Annas dotter med PTSD har väntat på hjälp av BUP sedan 2016. Hon är ett av närmare 24 000 barn som idag står i kö till barn och ungdomspsykiatrin. I september fick Anna ett löfte av Ulf Kristersson om att alla barn ska få hjälp inom vårdgarantin genom en lagstadgad 30-dagarsgräns. Hör Anna berätta om sin kamp för dottern.

00:00

Hade det inte varit det min unga hade jag fan gett upp.

00:04

Det är så jävla uppförsbacke.

00:06

Man blir mer puttad hela jävla tiden.

00:14

Min dotter sa i femte klass att mamma jag vill inte leva.

00:21

Och detta var 2016.

00:23

Och jag har fortfarande inte fått den hjälp hon behöver.

00:26

Alltså det gör så ont.

00:29

Det gör så förbannat ont.

00:34

Jag heter Anna och jag är en av alla mammor som kämpar för att min dotter ska få rätt hjälp från barn och ungdomspsykiatrin.

00:40

Jag kämpar för att min dotter ska få en ordentlig traumabehandling och en fullständig ADHD-utredning.

00:51

Jag har talat med en av många föräldrar som har kämpat mot den dåliga barn och ungdomspsykiatrin.

00:56

Vad är det som krävs för att barn och unga ska få det hjälp och det stöd som de har rätt till?

01:01

Lagstadgad 30-dagarsgräns. Ingen ska vänta längre så.

01:12

2006 så blev jag mamma till en helt fenomenal liten skitunge.

01:20

Och i femte klass så var hon extremt mobbad. Hon mådde skitdåligt.

01:25

Riktigt riktigt jävla dåligt.

01:27

Och det var första gången jag fick höra att mamma orkade inte leva.

01:31

Och det är någonting av det värsta man kan höra som förälder.

01:36

Den finaste födelsedagspresenten jag fick när jag fyllde 44 var den.

01:42

Varsågod. En burk med 101 lappar. En lack om dagen i 101 dagar.

01:47

Älskar dig mamma.

01:49

Då ska jag dra en lapp om dagen.

01:52

När jag behöver råd eller bara vill snacka finns det alltid där.

02:06

Små kärleksbrev som ändå visar att jag faktiskt gör någonting rätt.

02:11

Och att jag gör det bra.

02:14

Känslan som blir i mamma hjärtat när hon mår riktigt kast.

02:20

Alltså det gör så ont.

02:25

Det gör så förbannat ont.

02:28

Att man som förälder inte riktigt räcker till.

02:32

Fast man egentligen vill göra allt.

02:36

Men det enda jag kan göra är att hålla om henne.

02:40

Och säga att det blir bra och att det blir bättre.

02:43

Och att det fixar sig.

02:49

Jag känner själv att jag isolerar mig till fullo nu.

02:52

För att...

02:56

Jag bara...

02:59

Jag bara är.

03:01

Jag lever inte, jag existerar.

03:03

Och jag pluggar på som fan.

03:06

För att inte gå och bli helt jävla galen.

03:11

Vardagen är ju stressfull.

03:13

Jag vet ju aldrig riktigt hur hon mår.

03:16

Hur dagen har varit i skolan.

03:18

Om det är någonting som har gjort att hon har fått panikångest.

03:21

Hon skulle behöva någon att prata med.

03:24

Någon som lyssnar, någon som förstår.

03:27

Så att det finns någon vuxen som sitter där och bara...

03:30

Du är inte ensam.

03:32

Det är en sak att jag säger men att ytterligare en vuxen säger att du är inte ensam om hon mår så här.

03:36

Och att det är inte konstigt att du mår så här.

03:39

Och någon som ger henne verktygen till hur hon ska hantera vardagen.

03:53

Vi kommer inte kunna svara på frågor gällande väntetider.

03:57

Vi kommer inte kunna svara på frågor gällande väntetider.

04:03

Var prioriteringssystemet ett till fyra?

04:08

Och hon hade hamnat på en trea.

04:12

Alltså hur långt skulle det behöva gå då?

04:14

Ska hon behöva gå så jävla långt ner under isen?

04:16

Hon måste hoppa av gymnasiet för att hon inte klarar av sin egen existens.

04:20

För att hon inte får hjälp.

04:24

Jag kan inte göra något om prioriteringarna som jag har här.

04:33

Ha det bra.

04:35

Hej.

04:54

De har inte sagt någonting om varför vi inte får hjälp.

04:57

Det enda jag vet det är enormt långa köer.

05:00

Och ett prioriteringssystem.

05:02

Och där är inte min dotter prioriterad.

05:08

Det är hit som jag brukar gå när jag försöker samla kraft.

05:12

Jag kan inte visa all min svaghet.

05:15

Jag vill definitivt inte att någon ska dåligt samvete för att jag blir ledsen.

05:19

Eller upprörd eller arg eller förbannad.

05:21

Utan hon har det tillräckligt jävla jobbigt som det är.

05:26

Så då är jag hellre svag på avstånd så att hon inte ser det.

05:32

Min absolut största rädsla är att mitt barn får de förutsättningarna som hon förtjänar och ska ha.

05:41

Att vara med i det här projektet är för att visa att vardagen inte riktigt fungerar.

05:47

Om man inte får ett stöd.

05:50

Om våran historia kan rädda ett barn och en familj från att få samma helvete som vi har gått igenom.

05:57

Då är det värt det.

06:13

Självklart har man funderat på att ge upp.

06:15

Men vem tjänar på att jag ger upp?

06:18

Definitivt inte mitt barn.

06:20

Så det är egentligen inget alternativ.

06:48

Undertexter från Amara.org-gemenskapen

Kommer härnäst