Per Oscarssons tragiska död – hittades av dottern
Natten till nyårsafton 2010 gick han tragiskt bort tillsammans med sin fru, när deras gemensamma hus brann upp.
– Den chocken, det är obeskrivligt, har dottern Pernilla Östling Oscarsson, som hittade föräldrarna, sagt till Expressen.
Per Oscarsson har blivit synonym med julafton, efter att hans film Kan du vissla Johanna? visas på tv varje julafton. Den folkkära skådespelaren, född 1927, påbörjade dock sin karriär långt innan dess. Han filmdebuterade redan 1945, och hyllades för filmerna Vildfåglar och Svält 1955 respektive 1966. För yngre generationer är han ett välkänt ansikte från julkalendern Kaspar i Nudådalen, Bröderna Lejonhjärta och Ronja Rövardotter.
Men skådespelarens långa liv och imponerande karriär fick sig ett fruktansvärt tragiskt slut natten till nyårsafton 2010. 83-åriga Per och hans 67-åriga fru Kia Östling Oscarsson avlider i en våldsam brand, som bränner ner deras gård till grunden. Gården låg ensligt till, mellan Skara och Falköping, så ingen såg den brinna ner.
Det var först när dottern Pernilla Östling Oscarsson anlände senare för att besöka sina föräldrar på nyårsafton som hon upptäckte att huset brunnit ner, och kunde tillkalla hjälp.
– Den chocken, det är obeskrivligt. Jag kommer ihåg varenda sekund fram till att brandkåren kom. Då brast det. Innan dess var jag tvungen att hålla mig någorlunda samlad, har hon berättat i en intervju med Expressen.
Hyllades av Rikard Wolff
Eftersom huset brann ner helt till grunden vet familjen fortfarande inte vad som kostade Per Oscarsson och hans fru livet.
– Det tog väldigt lång tid innan jag kunde acceptera att de var borta. De rycktes bort så snabbt, ingen kan förbereda sig på det, har Pernilla Östling Oscarsson sagt till tidningen.
Perioden efter föräldrarnas hemska bortgång kunde inte Pernilla kolla på tv eller läsa tidningar. Men när Guldbaggegalan hölls bestämde hon sig ändå för att titta, och möttes av en hyllning till sin pappa som hon är glad för än idag.
– Rikard Wolff läste ett tal till pappas ära och det var faktiskt då jag insåg hur stor och betydelsefull pappa hade varit, både för arbetskamraterna och för Sverige. För mig hade han ju alltid varit pappa. Jag skrev och tackade Rikard för det, det var en väldigt viktig stund som jag aldrig kommer att glömma.
