Så lyckas du med dina aklejor – torpblomman som älskas på nytt!

Aklejan är en flyktig favorit bland ­mormorsväxterna. Både om man ser till den korta men underbara försommarblomningen och till hur den uppför sig i trädgården.

Aklejan hör nämligen till ”trädgårdsrymmarna”, de växter som har en benägenhet att dyka upp lite ­varstans i och utanför trädgården. Aklejan gör det dessutom ständigt i nya skepnader.

Det beror på att den är en perenn som korsar och fröförökar sig hej vilt. När kapslarna i de vackra, ­prinsesskroneformade fröställningarna har torkat och öppnar sig sprätter fröna all världens väg. Så kan man också finna förvildade aklejor i naturen runt om i vårt land, särskilt kring gamla ödetorp.

Ett sätt att minska spridningen, om det blir för mycket av det goda, är att klippa bort fröställningarna och göra en vacker bukett av dem i stället. För som snittblomma är aklejan, på sin gracila stängel, oöverträffad både när den blommar och som fröställning.

Att aklejan blivit så spridd och populär beror säkert också på den är anspråkslös och trivs i de flesta lägen. Flödande solljus? Inga problem! Skuggan under en uppstammad rhododendron? Går alldeles utmärkt! Där aklejafröet hittar bar jord slår det rot och etablerar sig.

Det man behöver tänka på när man sår eller ­planterar akleja är att ska den växa i full sol behöver jorden vara fuktighetshållande och näringsrik.

Efter blomningen tappar bladverket snart sin spänst och friska färg. Klipp då ner det mesta av plantan så skjuter den snart nya blad, och med lite tur kan aklejan blomma om under sensommaren.

Medeltida historia

Akleja, Aquilegia, är ett perenn­släkte som hör hemma på ängar, i glesa skogar och bergstrakter på norra halvklotet. I Sverige har den en månghundraårig historia som trädgårdsväxt. Det finns belägg för att både enkla och dubbla sorter har odlats här sedan 1600-talet, men aklejan nämns redan i medeltida nordiska örtaböcker och kom troligen in via klosterträdgårdarna.

Det är för färgrikedomen och skönhetsupplevelsens skull som aklejan har blivit en populär trädgårdsväxt. Det finns varianter som doftar också – ­doftaklejan, Aquilegia fragrans, och grönaklejan, Aquilegia viridiflora. I folkmedicinen användes avkok på akleja för att behandla löss och skorv i hårbotten och läka sår. Akleja är en giftig växt och ska inte förtäras.

1. ’Nora Barlow’ utmärker sig med de dubbla blommornas spetsiga, rödvita kronblad.

2. Stora blommor med långa sporrar karaktäriserar pastellaklejan ’McKana Giant’.

3. Den vanliga aklejan, Aguilegia vulgaris, kan odlas i hela landet. Här är det sorten ’Blue Barlow’ som bjuder på sin blå­violetta skönhet.

4. Visst är hon en prima ballerina, aklejan ’Pink Petticoat’ med stärkt, vit tyllkjol i flera lager.

5. Vita aklejor ger ett lite annorlunda uttryck i rabatten, här ’White Barlow’. Det finns även en nästan svart variant, ’Black Barlow’.

6. Pastellaklejan ’McKana Giant’ framträder i många olika färger.

Kul att veta

● Akleja är en ranunkelväxt, precis som riddar­sporrar, ­sippor, klematis, rutor och smörblommor.

● Humlor älskar akleja! De når ner i sporren med snabeln, till skillnad från andra pollinerare.

● Aklejan har varit en religiös symbol för renhet. Finns därför avbildad på gamla målningar av Jungfru Maria.

● Anses rådjurssäker.

● Förr gick växten under namn som duvblomma, åkerleja och tyska klockor.

Många arter

Vanlig akleja, Aquilegia vulgaris, är den vanligaste och tåligaste av aklejorna. Klockorna går vanligen i rosa, vitt och åskmolnsblått. Ibland kan de dock vara tvåfärgade och även fyllda. Höjd 40–80 cm. Härdighet A.

Pastellakleja, Aquilegia x cultorum, är en grupp lättodlade hybrider med ursprung i nordamerikanska sorter. Pastellaklejorna är oftast tvåfärgade med vit mitt och yttre kronblad i rosa, rött, blått, gult. Höjd 50–80 cm. Härdighet B.

Alpakleja, Aquilegia alpina, blommar med stora blommor i olika blå toner i stenpartiet, där den bildar tuvor. Höjd 30–50 cm. Härdighet A.

Övriga aklejor. Totalt finns det mellan 70 och 80 arter inom släktet. Nämnas kan till exempel den japanska purpuraklejan, Aquilegia buergeriana, som passar som stenparti- och woodlandväxt, den söta men lite känsliga dvärgarten italiensk akleja, Aquilegia bertolonii, samt sibirisk akleja, Aquilegia sibirica.

Skaffa akleja

● Frösådd under våren är bästa sättet att få akleja i trädgården. Välj gärna att fröså i en såbädd eller krukor, så att småplantorna får växa till sig utan konkurrens innan de planteras ut under hösten. Men det går lika bra att direktså på växtplatsen.

● Köper man fröer från en fröfirma kan man vara säker på att få sortäkta plantor. Fröna är då även stratifierade, alltså köldbehandlade. Tar man eget frö eller får av andra odlare kan man behöva ­stratifiera fröerna själv. En veckas förvaring i kylskåpet räcker.

Goda kamrater

● I rabatten passar aklejan särskilt bra tillsammans med höga nävor och midsommarblomster.

● Samplantera även gärna med rosor och ­gammaldags perenner.

● Låt aklejan bli ett inslag i blomsterängen.

● I buketten kombineras aklejan med fördel med andra gammaldags trädgårdsväxter som iris, löjtnantshjärta, syren, förgätmigej och daggkåpeblad.