Anna fick fyra missfall och har begravt två barn – på tre år

Det är nyårsafton 2017.
Klockorna ringer för en ny tid och Anna Sane och hennes man är lyckliga och förväntansfulla när de skålar för varandra och deras gemensamma framtid.

Barn, det ville de båda ha.

Vad de inte visste där de höll om varandra under fyrverkerierna på tolvslaget, var att det framför dem låg en lång och smärtsam kamp för ett friskt barn.
Närmare bestämt; tre år, fem graviditeter och två barn vars aska Anna och maken skulle behöva sprida i havet.

Ultraljudet blev en chock

Att bli gravid var inte så svårt för Anna. Redan efter första försöket visade stickan plus och de första gravidsymtomen smög sig på.

Hon mådde illa, blev tröttare och kände hur brösten spände, men var samtidigt lycklig. Men efter bara åtta veckor kände hon att något var fel. I april 2018 fick Anna ett spontant missfall.

– Man vet ju att det är vanligt och jag trodde på något naivt sätt att jag för “förberedd” på missfall. Det kan man inte vara.

Även om det inte var ett fysiskt komplicerat missfall, så blev det ett stort mentalt bakslag. Stressen och pressen började smyga sig på. Från att tidigare inte ha känt sig stressad att få barn så fort som möjligt, växte oron över att det skulle gå överhuvudtaget, och hon kände sig väldigt ensam med den här stressen som alla sade att hon inte skulle känna.

– Jag kan inte förklara det själv - det vara som att trycka på en knapp. Plötsligt kunde jag inte fokusera på något annat. Man blir väl snuvad på naiviteten antar jag.

Men Anna blev relativt snabbt efter missfallet gravid igen.

– Att vara gravid efter missfall är speciellt. Man väntar mest på att något ska gå åt skogen.

Men efter vecka 12 började allt kännas tryggare. Magen växte som den skulle och i vecka 20 var det dags för det stora rutinultraljudet.

Spred askan i havet

Barnmorskan undersökte nära och väl och pekade ut tio små fingrar och tio små tår. Och sedan - den iskalla stöten när det blev uppenbart att något inte såg ut som det skulle.

– De där dagarna är väldigt suddiga - vi sprang runt till en massa specialister och fyllde i papper. Det var så kliniskt allting och vi var i chock.

Den lille pojken visade sig ha fel på både hjärta och njurar, och läkarna rekommenderade Anna att avbryta graviditeten. Anna blev igångsatt och tvingades föda fram sin döda son i vecka 23.

– Visst, det var vi som tog beslutet och jag känner mig trygg med att det var det bästa vi kunde göra för honom. Men det kändes och känns fortfarande bara som att mitt barn dog - nattsvart och ensam sorg.

– Man är ju den enda som träffat barnet och det vanligaste jag fick höra var “det kommer gå bra nästa gång.” Vad spelar det för roll, ingen annan kan ju ersätta Malcolm.

I oktober 2018 tvingades Anna och hennes man gå igenom det mest smärtsamma en förälder kan göra, att sprida sitt barns aska i havet.

En genetisk utredning utan resultat

En utredning - på barnet, Annas man och Anna - gjordes för att se om man kunde hitta några genetiska avvikelser. Men man hittade inget och det antas då att man haft otur. Det är bara att försöka igen så att säga.

Efter en paus för att bearbeta förlusten, visade sig ett nytt plus på stickan.

– Det var många blandade känslor, men jag kände också starkt att nu måste det ju gå, nu har vi väl liksom haft vår otur, säger Anna.

Men det kunde det. På ultraljudet i vecka 11 slog inte längre hjärtat.

– Jag kände bara total hopplöshet. Ingen kunde ge mig några svar och att det skulle vara otur igen kändes så svårt att förhålla sig till.

IVF-behandling i Finland

Anna fick kontakt med en klinik i Finland där en IVF-behandling drog igång. Embryona analyserades innan de sattes tillbaka i Annas kropp för att se att de hade normala kromosomer, en teknik som inte är tillgänglig i Sverige.

– Det var skönt att lägga över allt i någon annans händer även om jag så här i efterhand förstår att den där behandlingen var helt meningslös. Dessutom fick jag massor av ny stress på köpet.

För Anna var det inte alla sprutor och mediciner som var värst - utan återigen, den psykiska pressen.

– IVF är otroligt många beslut, mycket information, väntan och kast mellan hopp och misslyckande. Helt plötsligt cirkulerar hela ens liv kring det där - att försöka leva rätt och hälsosamt och på alla sätt maximera förutsättningarna.

IVF-behandlingen pågick i nästan ett år och trots massor av ägg och embryon så blev Anna aldrig gravid och till slut orkade Anna och hennes man inte längre.

–Vi gjorde ju behandlingen för att minska missfallsrisken, men plötsligt blev vi inte ens gravida. Läkaren kallade det ett mysterium, vilket bara var provocerande.

Läkarundersökningarna fortsatte alltså att visa att "allt såg bra ut" och Anna blir också gravid på naturlig väg igen. Men än en gång ska hon och hennes man få uppleva smärtan av att mista ett barn i magen som börjat sparka.

I mars 2020 och nästan halvvägs in i graviditeten upptäcktes liknande avvikelser som på Annas son Malcolm - fel på både hjärta och njurar. Återigen fick de avbryta graviditeten och genomgå en förlossning. Den här gången föds en liten flicka och hennes aska sprids på samma ställe som hennes brors.

– Utredningarna visar fortfarande ingenting, men plötsligt tror genetikerna ändå att det rör sig om en genetisk avvikelse. De kan bara inte identifiera den, så det finns inte så mycket att jobba med.

Det har nu gått mer än tre år sedan de skålade på tolvslaget för kärleken och framtiden och efter alla tunga missfall och utredningar utan svar, så kom till slut en frisk liten pojke i mitten av maj 2021 - en liten Lev.

Förlossningen var lång, med värkar som pågick under flera dagar, men med stöd från från personalen på Danderyds sjukhus gick allting bra.

– Jag har varit lite rädd att jag liksom inte skulle låta mig själv vara glad eftersom att det känts så främmande att vara lugn och lycklig - och även om såren finns kvar och hans syskon alltid finns kvar hos mig så vann livet och vi ser fram emot livet med Lev.

Startade en app för att hjälpa andra kvinnor

Anna Sane har valt att dela sin historia för att bryta de tabun kring barnlöshet som hon själv upplevt och för att hjälpa andra att känna sig mindre ensamma.

– Vi har generationer av tystnadskultur bakom oss och infertilitet behandlas fortfarande inte riktigt som andra sjukdomar trots att det är precis vad det är. Det är så många som inte känner sig tagna på allvar, varken av vården eller av omgivningen.

Anna har också startat bolaget Tilly för att försöka göra resan enklare för andra. Med vår första tjänst Tilly Fertilitetskoll vill vi göra det enklare att vara proaktiv - man ska inte behöva känna… “varför har ingen berättat det här innan!?” Och snart kommer en app som kommer att ge ett vidare stöd - både när det gäller att hitta behandling och att hantera de mentala utmaningarna.