Petra Malm blev första kvinnliga elitsoldaten – hemliga uppdragen

För Elitstyrkans hemligheter-profilen Petra Malm var valet att bli militär långt ifrån självklart. När hon gick ut gymnasiet verkade alla hennes vänner välja bana i livet och utbilda sig till frisörer och socionomer, men Petra kände sig riktningslös. Efter att ha rest och jobbat på olika ställen slog det henne en dag – hon skulle göra värnplikten.

Det dröjde inte länge innan Petra Malm insåg att hon hade hamnat helt rätt. Under helgernas permissioner längtade hon tillbaka till arbetsuppgifterna och de nya kamraterna – hon hade hittat hem.

– Jag trivdes extremt bra. Jag var glad och väldigt motiverad, fick fina betyg och gjorde bra ifrån mig.

Trots sin nätta längd klarade Petra av de tunga påfrestningarna under militärträningen.

– Jag är bara 158 centimeter lång, men jag började hitta en inre styrka och seghet. Jag kunde ta mig fram med tung packning för att jag var seg, stark och målinriktad – jag hade ett fokus.

Gick emot strömmen

Efter värnplikten valde Petra Malm att fortsätta vidare till officersutbildningen, och jobbade en period inom flygvapnet, innan hon bytte vidare till en jägarskvadron på Karlsborgs jägarregemente.

Men att gå från flygvapnet till armén – och i synnerhet en jägarskvadron – var något en del höjde på ögonbrynen åt, och Petra blev ifrågasatt.

– I Försvarsmakten betyder medaljer och märken mycket, det visar vad man har gjort. Det handlar om att visa framfötterna, för man blir granskad när man både är kvinna och liten i växten.

2007 kom frågan som skulle komma att förändra Petras liv. Hon erbjöds följa med på uppdrag till Afghanistan, och fick för första gången prova på att vara soldat på heltid. När hon kom tillbaka från insatsresan bestämde hon sig för att söka till specialförbandet – något ingen annan kvinna någonsin hade kunnat ta sig in i. Men efter stenhård träning gjorde Petra historia. Hon blev den första kvinnan någonsin att klara uttagningstesterna.

Det var inte alla som var glada över att en kvinna för första gången tagit sig in i Särskilda operationsgruppen – SOG – och i början blev Petra motarbetad.

– Det var tufft till en början, när en nära chef motarbetade mig. Det var en tuff start. Det var få personer som satt med mycket makt. Själva SOG – Särskilda operationsgruppen – var ett fantastiskt ställe att arbeta på, men det fanns individer som inte ville att en kvinna skulle vara där. Efter grundutbildningen ska man få en tillhörighet till en grupp, och bli en del av ett team. Men jag fick inte det, och hamnade i en annan enhet än mina manliga kolleger, en utbildningsenhet. Det kändes jättekonstigt och fel.

Behandlades orättvist för att hon var kvinna

Petra valde länge att hålla tyst om den orättvisa behandlingen. Först efter två år, när hon kom hem från uppdrag utomlands, bröt hon ihop i ett obligatoriskt psykologsamtal.

– Efter två år bryter jag ihop hos psykologen och är jätteledsen för att jag inte får inte göra samma sak som killarna, och det är psykologen som säger att det är diskriminering. Då kom en vändpunkt.

Som operatör i SOG åker Petra Malm till några av de farligaste platserna på jorden. Hon kan inte säga hur många operationer hon varit ute på, men efter 17 år inom Försvarsmakten och 10 år inom specialförbandet så har hon varit ute på ”jättemånga operationer, både långa och korta”. Hon fick kodnamnet PAM, och kollegerna utvecklades till att bli en extrafamilj.

– Det blir en identitet, jag kallades för Pam under alla år. Vi bodde i Karlsborg, ett litet samhälle, och man umgås med kolleger och tränar på jobbet. När man åker på insats så bor man tillsammans.

Ett av länderna SOG åkte till var Afghanistan. Där blev det tydligt för Petra hur viktigt det var att hon som kvinna var med i specialförbandet.

– Ett av våra uppdrag var att vi utbildade en specialpolisstyrka i Afghanistan, för att de ska kunna hitta och gripa motståndsmän. Där hade vi ett projekt som vi kunde ha just för att jag var kvinna, där jag utbildade kvinnliga specialpoliser. Det var extremt betydelsefullt, för de är så otroligt utsatta och jobbar med nåt som är livsfarligt för dem. Det kändes jätteviktigt och var något jag jobbade med i flera år, det är ett projekt som ligger mig varmt om hjärtat.

Hjälpte till i Afghanistan

I höstas blev det världsnyheter när styret av Afghanistan togs över av talibaner. För Petra är maktskiftet en sorg, och hon undrar hur det är med personerna hon träffade och jobbade med under sin tid i landet.

– Afghanistan idag är ett helt annat land än när vi var där. En liten tröst är att människor hade ett tryggare liv under åren vi fanns där men det är med sorg i hjärtat jag tänker på dem. Vi arbetade med många modiga afghaner, kvinnor och män, som drömde om en bättre framtid. Jag vet inte hur det är med dem idag.

I Afghanistan var en stor del av Petras och kollegernas arbetsuppgifter att hitta det i omgivningen som stack ut från den normala vardagen. Att behöva stanna bilen för att de upptäckt nedgrävda bomber i marken var inget ovanligt. För de flesta är situationen svår att sätta sig in i, men för SOG är det precis sådant de har drillats i att klara av.

– Det är klart vi hamnar i farliga situationer, men det är det vi tränar för jämt och ständigt. Vi övar jättemycket på hemmaplan i Sverige, där går stora delar av dagen åt till att träna. Vi ska vara beredda. Som operatör inom specialförbandet är det extremt mycket färdigheter man ska klara av. Man lever under en press och stress, och har krav på att kunna sjukvård, att klara exempelvis skjutkrav och fyskrav. När vi väl åker iväg har vi en total trygghet i gruppen, en tillit till varandra som gör att det blir ett lugn.

Vart Särskilda operationsgruppen åker är hemligt, och väldigt få får veta var de befinner sig. Under karriären är det bara Petras närmaste familj som har vetat vad hon jobbar med.

– De närmaste har vetat var jag har jobbat, för de litar jag på. Sen är det väldigt många som inte har vetat, för de inte behöver veta. Försvarsmakten har jag upplevt att många tyckt varit ganska ointressant, säger hon och fortsätter:

– Mina föräldrar har alltid stöttat mig, de har sett att det varit ett stimulerande arbete som varit viktigt för mig.

Lämnade militären bakom sig

Efter tio år i SOG var det dags för ett nytt steg i Petras liv. Hon och hennes partner, som hon i dag varit tillsammans med i över 20 år, valde att bilda familj. När hon kom tillbaka från föräldraledigheten insåg hon att det var dags att gå vidare.

– Men när jag gick på mammaledighet och kom tillbaka efter att ha varit hemma i 1,5 år, så kände jag ett motstånd. Något hade ändrats, och jag tyckte inte det var så roligt. Mitt ”varför” började suddas ut. Varför skulle jag åka till ett högriskområde när jag har någon som är viktigare än jag själv?

Även om hon inte ångrar att hon bytt bana från det militära, så har det varit en stor omställning för Petra, som efter uppsägningen flyttade hem till norr med sin familj. Utöver tv-uppdragen i Elitstyrkans hemligheter och nu kommande Robinson arbetar hon idag som föreläsare . Nu släpps också hennes bok Kodnamn PAM, där hon berättar om sitt liv som den första kvinnliga elitsoldaten i Sverige.

– Resan till det civila livet var jättesvårt, för det var ett jobb jag trivdes med och kollegerna var fantastiska. Men när jag väl var klar så var jag klar.