Malin Collin: Marilyn ska inte behöva kämpa för sin plats i historien post mortem

Det var en varm sommar i stan någon gång på 00-talet som jag sträckläste Joyce Carole Oates roman Blonde. Om någon mot förmodan har glömt bort uppmärksamheten som boken fick då, är det en roman om Marilyn Monroe där sanning och fiktion flätas ihop så effektivt att man till slut inte vet vad som har hänt och inte. Tidigare var Marilyn Monroe mest en kitschig figur för mig –bilden på kvinnan som får sin vita klänning uppblåst vid tunnelbanans ventilationstrumma massproducerades och blev kultförklarad. Hon var det gamla Hollywoods sexsymbol, men inte så mycket mer. Men efter Blonde blev hon en person – en person jag blev besatt av. En flicka vars ensamstående mamma hamnar på mentalsjukhus. En flicka som hoppar runt mellan bedrövliga fosterfamiljer, gifter sig som 16-åring för att komma bort från systemet och sedan mot alla odds blir en filmstjärna. Men vägen dit gick via pinup-modellande, vidriga manliga chefer, sexuella övergrepp och skitlön för all möda. Under det sönderblekta håret fanns en intellektuell hjärna, en kvinna som hade kunnat bli något mycket mer om hon hade fått födas bara några decennier senare.

Men nu blev det som det blev och 36 år gammal dör hon i en förmodad överdos av sömnmedicin. Det finns fortfarande konspirationsteorier kring hennes död. I romanen ”Blonde” mördas hon indirekt av president John F. Kennedy, som hon enligt sägnen hade en romantisk affär med.

Och det är just den här påstådda affären som har fascinerat mig. För det sägs att de hade en relation och ett par veckor innan president Kennedys 45:e födelsedag, gjorde Marilyn Monroe ett framträdande på scen. Iklädd en skir, figurnära klänning beströdd med tusentals kristaller och urringning designad av Jean Louis sjöng hon ”Happy birthday Mr. President”. Det var bland det sexigaste och mest skandalösa man kunde tänka sig på den tiden. Då hade hon inte ens tre månader kvar i livet.

Efter Marilyn Monroes död har klänningen levt ett eget, extravagant liv. Senast 2016 köpte museet ”Ripley’s believe it or not” den på auktion för 47,5 miljoner kronor.

Så var det i veckan dags för den årliga och omtalade Met-galan i New York dit de allra kändaste och hetaste blir bjudna. Röda mattan brukar vara en rolig historia där folk – till skillnad från Oscarsgalan – tar ut svängarna lite extra. In kliver Kim Kardashian och alla dånar. För hon har på sig Marilyn Monroes legendariska klänning.

Inte en replika, utan den riktiga.

Hemlighetsmakeriet bakom detta har varit enormt. Klänningen som normalt förvaras i en temperatur på exakt 20 grader och 40-50 procent luftfuktighet, skulle nu ut på stan. Det byggdes upp ett litet specialtält till Kardashian strax innan röda mattan där hon fick byta om – allt för att ha på sig den så kort tid som möjligt. Inför galan fick hon prova klänningen vid två tillfällen. Första gången var den för liten och då fick Kardashian panik, enligt Vogue. Man kan ju inte direkt sy om något så dyrbart. I stället blev det en ultrastrikt diet och löpband i någon månad, vilket gjorde att Kardashian gick ner sju kilo och plötsligt kom i den. Efter en platinablondering var hon redo för röda mattan. Det var synd om alla andra kändisar som lagt ner tid på sina klänningar, för ingen fick så mycket uppmärksamhet som Kim Kardashian som Marilyn Monroe.

Men all rätt, hon såg fantastiskt ut.

Men jag ilsknade till ändå.

Jag ville stanna kvar i känslan av att den senaste som hade klänningen mot sin kropp var just Marilyn Monroe från en svunnen tid – inte Kim Kardashian med sina selfies. Det kände som att klänningens själ drogs ut plagget och kastades i soporna.

Marilyn Monroe kämpade genom hela sitt korta liv mot fosterföräldrar, män, branschen och omvärldens dömande blickar. Hon ska inte behöva kämpa för sin plats i historien post mortem.

Men så andades jag i fyrkant en stund och började se paralleller.

Kim Kardashian som slog igenom med en läckt sexfilm – något hon har mått urdåligt över sedan dess. Ungefär lika dåligt som Marilyn Monroe mådde av de läckta nakenbilderna hon ställde upp på innan karriären tog fart. Även om Kim Kardashian växte upp i en privilegierad familj har hon aldrig tagits på allvar. Omvärlden har sett på henne som en talanglös Instagram-kändis med en realityshow. Trots det har hon ägt världen med sin egensinniga, avklädda och kurviga stil. Ungefär som Monroe förminskades till en dum liten sexsymbol.

Och jag förstår varför Kim ville reinkarnera Marilyn i samma klänning. Hon ser ju sig själv i den stora ikonen.

För det ger jag henne alla rätt.

Men hon kunde väl ha sytt upp en replika av klänningen bara?

Fast då hade hon aldrig fått samma uppmärksamhet.

Och där blev jag återigen ägd av Kim Kardashian – samtidens geni när det handlar om att nå genom bruset.

Och vår tids svar på Marilyn Monroe.