Prylarna från 80-talet som gud glömde men som ärrat min själ för livet

Blandbandstrassel

Ryska ubåtar i Karlskronas skärgård och aids, men det fanns en skräck som var minst lika ångestladdad. Ville du få höra din favoritlåt på 80-talet gällde det att vara på hugget och beredd vid dubbeldäckaren när Tracks drog igång på radion. Trycka REC och be till gudarna för att det inte skulle komma in en röst och prata sönder låten. Eller VE OCH FASA att kassettbandet kom ut som trassel.
Det fanns ett trick, rulla tillbaka med blyertspenna, men låten på den bubbliga biten av bandet blev aldrig sig lik. Förhoppningsvis var det Rick Astley just där.

Tablå-tv

Man kunde såklart spela in musik från tv också! Bagen med Cia Berg till exempel. Men då gällde det att få resten av familjen att sitta knäpptyst och det var ju brorsan jätteintresserad av att hjälpa till med, verkligen.

Det gick liksom inte att bestämma vad du skulle titta på eller "var sugen på".

Tv-tablån var orubblig och missade du ett avsnitt av Cosby eller Falcon Crest kom chansen aldrig åter. I bland fanns inget att titta på alls, mer än den festliga test-bilden.

Skolkatalogen

Ja jag vet, detta är fortfarande business, helt obegripligt och bara för att skinna stackars föräldrar på pengar. Men på vår tid, var skolkatalogen en absolut nödvändighet. Det var enda sättet att få veta vad en snygg kille på en annan skola i rektorsområdet hette i efternamn.

För att sen i bästa fall kunna ta reda på var han bodde.

Några sociala medier att stalka med fanns inte.

Selfie-tajm

Det sa inte bara klick precis. De förevigade ögonblicken kom på papper, krävde framkallning i labb och när de väl kom tillbaka var tre bilder skarpa och mormors huvud kapat som vanligt. I bästa fall. Skrattar än när jag tänker på våra grannar som hade varit på Franska Rivvan och pappa Bosse trodde att han hade knäppt en hel 24-rulle, så var det ingen rulle i.

Också detta: 24 bilder på en hel semester, det tar dagens kids på två sekunder.

Ville man ha en selfie på hela familjen gick det såklart att ordna. Då fick man gå till stans enda och svindyra studiofotograf och försöka få alla att inte blunda samtidigt framför en jätteful brun bakgrund.

Telefoner med sladd

Telefonerna hade sladdar och behövde du få tag i någon när du var på stan krävdes att du ett; lyckades lokalisera en fungerande telefonkiosk (som inte luktade alltför mycket kiss) och två; hade mynt på fickan.

Men sen kom telefonkorten som var både hopplösa att få tag i och hålla ordning på och då blev det ju jättemycket enklare. Revolution!

Collect call

Folk klagar på elräkningarna idag, men hade du en kompis som bodde utanför kommungränsen fick du inte ringa den eftersom det var annan taxa och JÄTTEDYRT. För att inte prata om att ringa utomlands.

Var du ute och reste stavades lösningen Collect call. Då fick mottagaren betala samtalet och var du på vift med kompisar fick en ringa hem och dennes föräldrar fick ringa runt till övriga och meddela att allt var bra.

Tipp-ex

Delete och copy paste, vilket fusk. Vi skrev på maskin, när det skulle lyxas till. Vilket såklart inte var bökigt alls med papper, färgband och karbonkopior. Ett enda felslag och det hjälpte inte hur snabb du varit med pekfingervalsen.

Allt var förstört. Kanske att det gick rädda med Tipp-ex, men det såg för jävligt ut.

Kartbok

Före och efter kristus och före och efter Google Maps. Hur man klarade att hitta någonstans överhuvudtaget är en gåta.

Det stod inget om trafikarbeten i vår tids gps, vägatlasen, och 20 mil fel i Österrike på bilsemestern i Europa fick man räkna med när orten du siktat på var på nästa uppslag i kartboken.

Hittade du inte ändå behövde du fråga en levande människa om vägen.
Huva!

Resecheckar

I dag är det både enklare och billigare att lösa en biljett till rymden. Men då när man själv skulle upptäcka Asien + Indonesien på sex veckor med ryggsäck (vi kunde i och för sig göra det utan flygskam, 1-0) krävde varje ny rutt en pappersbiljett som man köpte i förväg hemma och som behövde hållas ordning på under hela resan.

Tappade man biljetten hem var det bara att bosätta sig i Cu Chi-tunnlarna i Ho Chi Minh eller ta jobb som diskare på Khaosan road i Bangkok.

Lågprisflyg var inte uppfunnet.

"Lösgodis"

Mina barn tror att jag berättar en saga när jag förklarar hur det gick till när man skulle plocka sin godispåse. "Man" var ofta en dam bakom en lucka i en kiosk dit man fick gå och peka på vilka bitar som skulle stoppas i påsen.

En snusklubba, två Refreshers och en näve Jenka.

Tur man var sex år och inte fick köpa alkohol i alla fall. Blotta tanken på att behöva stå på Systembolaget och med lång kö bakom och rakt över disk komma på namnet på vinet som var så gott utan att se etiketten.

Fysiska vykort

Man hann både hem och åka på nästa campingsemester innan kompisarna hade fått den sol-iga hälsningen från Västkusten.

Men mysigt med alla brevkompisar på "nio jordsnurr" som man "pennfajtades" med.

Telefonkatalogen

80-talet ringde och ville inte ha sin telefonkatalog tillbaka.
Vägde ett ton, lika tunna blad som Bibeln och text där det inte räckte med perfekt syn för att hitta numret.

Men så ringde man nån Storm och sa "Håll i hatten" och så var livet roligt igen.

På plussidan: ingen kunde nånsin spåra en tjuvringning.

Dagstidningar i fullformat

Må så vara att man var tvungen att välja, glaset med O´boy eller tallriken med cornflakes, när Jönköpings-Posten tog upp hela bordet. Men älsk på tidningar i fullformat och älsk på pappers-frukost fortfarande.
Hur skulle man annars ha fått veta om kyrkkaffe i Tenhult och kaniner till bortskänkes, men allt annat man kan ha papperstidningen till också.

Slå ihjäl flugor, tända brasa, underlägg när det målas påskägg, torka blöta stövlar och packa porslin.

Ni hör ju själva, det VAR bättre förr.