Jill Johnson skrattar.

– Beskriva mig själv? Var ska jag börja…?

– Jag är otålig, väldigt tydlig med vad jag tycker, ganska positiv och glad, effektiv och rastlös!

Det är en rastlöshet som fått henne att ta sig an nya utmaningar som SVT-serien Jills veranda, där hon vill förklara countrymusikens själ för svenska folket, och krogshowen Jill på anrika Hamburger Börs. Men som också fått henne att lämna schlagervärlden för att ägna sig åt country, lära sig spela gitarr och skriva egen musik.

Fler lästips! Detta är Magnus Carlson i Så mycket bättre

Nu är hon tillbaka igen.

– Fast det är inte så att jag en dag satt och tänkte, gud vad jag längtar efter att göra Crazy In Love i kortkort kjol med tio dansare. Men jag tycker att om man kan bjuda på en ensam gitarr och en röst ena gången, så kan man också bjuda på kortkort och högklackat en annan gång. Jag gillar bredden!

Vad hade hänt om jag inte gått med på alla kompromisser

De senaste åren har folk undrat om det inte är dags för en krogshow, och till slut fick hon en konkret fråga.

– Jag har inte känt att det varit läge tidigare. Jag har velat släppa plattor och göra konsertturnéer.

Så du har inte längtat efter glitter och glamour?

– Nej, min längtan har varit till det enkla. Det var därför jag lärde mig att spela gitarr för två år sedan efter att aldrig ha spelat något instrument alls. Men krogshowen tillhör samma känsla av utmaning som min tv-serie. Jag ville göra någonting större än en turné och blanda in lite glamour igen.

Fler lästips! Jill Johnson avslöjar sina skönhetsknep

Vi sitter och pratar vid poolen bakom det hus utanför Nashville i Tennessee, där Jills veranda spelas in. När jag dyker upp är hon klar med hälften av de sex programmen. En av de medverkande artisterna som gjort störst intryck på henne är Kristian Gidlund, musikern, bloggaren och författaren till I kroppen min där han beskrev kampen mot sin dödliga cancer för hela svenska folket och som avled bara ett par månader efter inspelningen av Jills program.

– Den människa jag fick möta var en otroligt klok, ung kille som skulle kunna ha levt flera liv med all den visdom han hade. Jag var fascinerad av hans sätt att uppskatta livet – vilket självklart inte är så konstigt när man har kysst döden – då tror jag man värderar om mycket.

Jill-Johnson-sa-mycket-battre-intervju

Jill var nervös inför mötet.

– Med tanke på att han var så sjuk låg en hel del nerver blottade. Jag ville bara vara mig själv, men jag visste ändå inte riktigt… Är det något jag inte får säga? Men det var han som ställde de flesta frågorna. Kristian är en av de varmaste, finaste killar jag träffat.

Mötet har förändrat hennes liv, säger Jill.

– Kristian berörde ett helt folk. Bara att komma nära en sådan person har förändrat mitt liv. Jag känner mig hed-rad över att ha fått låna av hans värdefulla tid.

Vad har du lärt dig av honom?

– När du möter en människa som du vet inte ska få vara med så länge till är det något du alltid kommer att tänka på, samtidigt som du tycker dig uppskatta livet mer. Men liknande situationer uppstår hela tiden. Jag har besökt fattiga människor här i Nashville som knappt tar sig runt från dag till dag. Jag är väldigt medveten om att jag är oerhört privilegierad.

Jill lutar sig tillbaka i stolen och tittar upp mot himlen.

– Herregud, säger hon. Tänk om man kunde njuta av varje dag! Men frågan är om man skulle orka med livet om man försökte maxa varenda stund? Man kan bara inte uppskatta allting heller… Jag tänker på alla unga människor som vill ha så mycket – fort. Vi visste inte så mycket om rika människor när vi var små men nu finns allt på tv, i tidningar och på nätet – och alla ska ha det senaste och det bästa. Det är tufft för unga i dag! Jag är så glad att jag är i den åldern jag är. Jag vill inte backa ett enda år.

Är inte alla feminister i modern tid?

Jill har fyllt 40, utan minsta lilla kris i sikte.

– Jag har ingenting som stör mig just nu. Kriser kommer och går, men jag har egentligen bara haft en enda riktig och det var turnéblues. Jag ville inte sluta turnera. Jag kände bara en fruktansvärd tomhet när jag kom hem.

I stället för att åka på en planerad semester med min man tog jag bara hojen och drog i väg igen…

– Men just nu är jag väldigt nöjd – bortsett från att mina barn är långt borta och jag längtar efter dem. Men förutom det är jag både kär och glad.

Fler lästips! Little Jinder i Så mycket bättre: riktiga namnet, kända mamman och hitsen

Ångrar du någonsin att du inte fått fler barn?

– Jo, men jag började lite för sent. Jag känner att det är viktigt att hinna med mina barn Havanna och Bonnie, och det går inte att komma ifrån att ju fler barn desto större blir ansvaret. Jag är också väldigt tacksam för min man Håkans dotter Felicia.

Felicia var sex år när Jill träffade Håkan, som spelade i hennes band.

– Jag har aldrig sett Felicia som en dotter och hon har aldrig sett mig som mamma. Jag har alltid varit en vuxen och hon har varit min mans barn, men i dag är vi så nära att jag nästan känner det som att hon är min egen.

– Jag är också nära hennes mamma, så vi är en stor och härlig familj, jag får nöja mig med det. Fast jag hade gärna klämt in ett barn mellan Havanna och Bonnie – men det var inte läge då, kan man säga.

Skulle man orka med livet om man försökte maxa varenda stund?

När jag frågar om hon är feminist ser Jill förvånad ut.

– Är inte alla det i modern tid? Det är klart att jag tycker att människor som utför samma arbete ska ha lika mycket betalt och självklart ska fäder kunna ta hand om barnen lika bra efter den första tiden. Jag och min man delar på allting. Vi har aldrig några diskussioner om vad som är manligt eller kvinnligt.

– Jag kan inte tänka mig att någon offentlig person i dag skulle säga att han eller hon tycker att kvinnan ska stå vid spisen och mannen ska jobba. Fast här i Nashville finns det mycket sådant…

jill-johnson-musik

När man träffar Jill är det lätt att känna att hon alltid är på väg, beredd på att något ska hända.

– Jag hoppas att den känslan hänger ihop med drivkraften i det jag gör. Fast jag övar på att ta det lugnt. Jag har börjat läsa böcker igen och springa – det hjälper till att rensa ut allt. Men jag håller med om att ibland går det lite för fort. Det är inte bra.

Hon ser bekymrad ut.

– Jag anser att det här är en bransch där man inte kan ha det perfekt. Antingen har du massor att göra och då rullar allt bara på, eller så har du för lite på gång. Lagom är inget ord som existerar i min bransch. En stor anledning till att jag vill göra krogshowen är att när den väl rullar på hoppas jag få tid på mig att skriva musik.

Jill spelar torsdag, fredag och lördag vilket innebär att hon kommer att pendla mellan hemmet i Vänga utanför Fristad (norr om Borås) och lägenheten i Stockholm.

– Jag köpte faktiskt en missionskyrka i närheten av Borås för att ha någonstans att få ro att skriva låtar, säger hon. I Sverige skriver jag nästan ingenting – jag turnerar och sedan är det barnen och vardagslivet som pockar på hemma. Jag har inte haft någon plats där jag kan landa och jag pallar inte att åka till Stockholm, sitta där och skriva i åtta timmar och sedan åka hem igen.

Fler lästips! Laga mat från Jill Johnsons kokbok – recept här!

En krogshow som Jill innebär ju också en titt i backspegeln. Och det är först nu Jill känner sig redo för det.

– Och det är nog publiken också. Jag är inte säker på att de varit det tidigare. Jag har varit väldigt tydlig med att lägga underhållaren och schlagersångerskan åt sidan därför att jag velat skriva min egen musik och hitta mitt eget uttryck, och nu känner jag att jag kommit dit. Jag har släppt tre plattor som är väldigt mycket jag, så nu känns det naturligt att plocka upp första halvan av karriären och försöka göra en helhet av allt.

– Jag var ute efter att komma ur min trygghetszon; jag ville ha en utmaning. Men det blir ju också en reflexion över allt jag klarat av. Det känns jättekons-tigt när jag sitter och läser om alla skivor jag släppt – det är mycket.

Finns det något du skulle gjort annorlunda om du kunnat?

– Nej, det kan jag inte säga. Men när en grupp som First Aid Kit gör en fantastisk skiva med ett helt eget uttryck kan jag undra vad som hänt om jag stått på mig efter Melodifestivalen 1998 och sagt att jag ville göra en countryplatta! Men förmodligen var jag inte redo för det då. Så jag ångrar inget, men tanken finns där – vad hade hänt om jag inte gått med på alla kompromisser?

Hon ler svagt.

– Jag har alltid varit bra på att låta de som vet bättre bestämma. Men det betyder inte att jag inte legat med ont i magen emellanåt och undrat om det varit rätt beslut.

Denna text publicerades i Femina nr 1 2014. 

Av CHRISTER OLSSON

Mer läsning

Femina