Trendar: InredningMat och dryckResor

Forskaren: Separationer kan undvikas om männen förändrar detta beteende

01 jul, 2024 
AvKjersti Westeng, kk.no
FotografTT
relation separation tips
Alliance Images
Efter att ha studerat 3 000 hetrosexuella par kan forskningen nu peka på en tydlig anledning till varför par separerar. Men det finns sätt att förhindra detta, men ansvaret behöver ligga hos mannen.
Annons
Experten: Så går du vidare efter otrohetBrand logo
Experten: Så går du vidare efter otrohet

“Jag gick för att han inte tog ansvar, och hade börjat undvika att göra det han inte gillar att göra eller prata om. Inte minst för att han är iskall och omöjlig att prata med eller diskutera med.”

Uttalandet är hämtat från ett forum där kvinnor beskriver orsaker till varför de lämnade sina män. Norska tidningen KK läste detta för psykologen Frode Thuen, som inte bara har drygt 30 års erfarenhet som parterapeut, han är också en av få i Norge som har forskat inom ämnet.

Thuen vet att det i ett hetrosexuellt förhållande är kvinnan som tar initiativ till två av tre skilsmässor och berättar att mannen ofta blir förvånad när hon berättar att hon vill skiljas. Han vet dock också att det är mannen som kämpar mest efteråt.

Annons

För medan Thuens forskning visar att kvinnorna har lidit mest innan separationen blir ett faktum, har männen det jobbigast efter uppbrottet. Var tredje man har psykiska problem två år efter skilsmässan, visar den norska forskningen.

Uttalandet från forumet liknar beskrivningar Thuen har hört tidigare om varför kvinnan så småningom bryter sig ur förhållandet.

– Det typiska bland kvinnorna som går är att de inte känner sig sedda. Att de drar familjelasset ensamma och bär relationen på egen hand, säger Thuen och fortsätter:

– I regel finns det olika beskrivningar av att mannen inte är känslomässigt tillgänglig, och att kvinnan har känt sig ensamma i relationen.

Men som terapeuterna ofta säger: Det är mönstret som är monstret.

Med all sannolikhet var mannen i fråga som kvinnan gick ifrån varken kall eller “omöjlig att prata med” i början av relationen. Men kanske blir männens beteende ett resultat av förhållandets dysfunktionella mönster.

Annons

Thuen beskriver det typiska mönstret, som han så ofta har sett upprepas hos par som bryter upp:

– Kvinnan försöker att få kontakt, hon söker gemenskap och vill kunna prata tillsammans om känslor och allt det svåra. Samtidigt vet inte mannen hur han ska tillgodose hennes behov, så han drar sig undan. Vad händer då? Ja, hon blir mer ihärdig i hopp om att få svar och han drar sig längre bort och blir allt mer undvikande, säger Thuen och fortsätter:

– Då kommer han att uppfattas som både kall, okänslig och oempatisk. Ett sådant mönster utvecklas under lång tid, vanligtvis flera år, och slutar ofta i ett uppbrott. Men mönstret går att vända, och det är mannen som har nyckeln här, enligt Thuen.

Det låter lite konstigt, för borde inte både mannen och kvinnan ha en kopia av denna nyckel?

Absolut, säger Thuen, men problemet är bara att mannen verkar tappa sin kopia av den här nyckeln först – och det är då problemen börjar.

Annons

– Den onda cirkeln, som kan leda till ett uppbrott, börjar ofta med mannen. Det är han som drar sig undan och inte svarar, och som inte möter hennes känslomässiga behov, säger Thuen.

Mannens handlingar skiljer en bra relation mot en misslyckad

Detta bekräftas även i psykologen John Gottmans forskning. Gottman, som tillsammans med sin fru Julie är världens mest erkända samlevnadsforskare, har forskat på parrelationer i över 40 år.

Tillsammans har de studerat över 3 000 par, med syftet att ta reda på varför vissa par håller ihop och trivs, medan andra bryter upp. I boken What women want, what men want skriver Gottman:

“Män, ni har makten att skapa eller bryta en relation. Ja faktiskt. Forskning visar att det ofta är mäns handlingar som skiljer en underbar relation från en misslyckad. Med god marginal. Det betyder inte att kvinnorna inte hjälper, men siffrorna talar för sig själva: Vad mannen gör är nyckelvariabeln som avgör om förhållandet blir bra eller dåligt.”

Annons

Gottmans forskning visar alltså att dåliga processer ofta börjar hos mannen, i och med att han inte tillgodoser hennes känslomässiga behov.

Genom flera decennier av forskning har Gottman kartlagt vad män och kvinnor i långvariga relationer klagar mest på. Det visar sig att män klagar mest på att det är för mycket bråk och för lite sex, medan kvinnor klagar mest på att han inte ställer upp för henne och att relationen innehåller för lite närhet.

Det här är också de saker som kvinnorna i forumet nämnde i början av listan som skäl till varför de gick:

“Jag kände mig så ensam med honom att jag valde att leva ensam”.

“Efter många år med allt ansvar för barnen och hemmet valde jag att lämna. Ensamma kvällar år efter år blev för tuffa, med en ex-man som valde arbete framför fru och barn”.

”Jag valde att avsluta förhållandet eftersom han inte tog ansvar för familjen. Bara när det passade honom och trots att han alltid drömt om att bli pappa. Jag kunde aldrig lita på att han var tillgänglig för mig och barnen.“

Annons

Ansvaret ligger hos mannen när problemen startar hos mannen

I boken skriver Gottman att mäns och kvinnors behov i relationen ofta hänger ihop. När kvinnan känner sig ensam och försummad blir det ofta mycket bråk och lite sex. Men psykologen tror att han har lösningen på problemet:

Gottman ber män att “finjustera” sig själva efter kvinnans våglängd. I stället för att vända sig bort, bli defensiv eller vara tyst, säger han åt männen att vända sig mot sina fruar. Att visa henne uppmärksamhet. Lyssna. Visa empati och förståelse. Vara genuint intresserad av vad hon säger.

När män ställer in sig på kvinnans våglängd blir det färre bråk, mer frekvent (och bättre) sex och mindre ensamhet, lovar Gottman.

Men är allt mannens ansvar?

När boken började säljas fick Gottman kritik för att ha ålagt mannen för mycket ansvar. Hur är det med kvinnorna, borde de inte också rätta sig efter mannen?

Thuen understryker att det inte handlar om att fördela skulden för ett uppbrott, utan om att vara medveten om var problemet ofta börjar, så att man kan undvika att farliga mönster slår rot.

Annons

– Om mönstret utvecklas och slutar i ett brott, då är det självklart att båda parter gör fel. Även kvinnor förstås, som på sitt sätt bidrar till ett dödläge. Men det Gottman har visat är att det ofta börjar med mannen som behöver börja känna av sin partner.

Ska män finjustera alla saker som kvinnor potentiellt upplever som ett problem?

– Nej, men det här handlar om att se varandras behov. Om en av parterna upplever att deras behov inte tillgodoses ligger det ett ansvar på den andra att tillgodose det behovet, säger Thuen och fortsätter:

– Så om hon är bedrövad eller känner sig ensam om något kan han inte bara säga ”det här är inget problem” – och gå vidare. Du måste vara villig att låta dig påverkas av den andra och lyssna på deras behov och önskemål.

Thuen tror inte att män behöver oroa sig för att de känslomässiga behoven ska bli fler och större om de tillgodoses, snarare tvärtom. Det är med andra ord inte så att män ska ägna sina liv åt att finjustera sig till sådant som de själva inte anser vara problematiska.

– Om en kvinna känner sig omhändertagen och sedd, och känner sig säker på att hennes partner finns där för henne, kräver hon mindre. Men om han inte är där eller inte bryr sig kan hon så småningom bli irriterad, avslutar Thuen.

Detta är en artikel från Feminas systertidning KK.no

Annons