Cornelis Vreeswijks sista vädjan i livet – lämnade tydliga instruktioner

Musiklegendaren och landsikonen Cornelis Vreeswijk ligger bakom en enorm och generationsöverskridande låtskatt, innehållande älskade visor så som Somliga går med trasiga skor och Brev från kolonien. Odödliga låtar som fick vingar genom hans säregna röst.

I dag är det många år sedan den folkkära vissångaren somnade in i sviterna av levercancer.

Efter hans död år 1987 blev hans sista jordliga vädjan känd.

Vreeswijks kamp mot missbruket

Cornelis Vreeswijk rönte stora framgångar som kompositör och trubadur under 1960-talet. Han turnerade med sin musik och blev snabbt ett välkänt namn.

Men bortom framgångarna dolde sig ett skört sinne. Något som hans son Jack berättat om i en intervju med tidningen Land år 2016.

– Farsan var kärleksfull och generös och ville alltid väl, även om det inte alltid blev så bra. Han var en rätt bra farsa, som var lugn i humöret. Sedan fanns det ju perioder när han inte mådde så bra, och då var det väl kanske en annan sak, sa Jack Vreeswijk då.

Efter 80-talets mitt diagnosticerades han med både diabetes och levercancer. Hans livsstil behövde förändras drastiskt. Läkarna ordinerade honom att helt och hållet sluta med alkohol och gå ner i vikt. Han kämpade mot en försämrad hälsa.

Mot slutet av hans liv falnade också intresset för Cornelis musik. Silas Bäckström, som var hans manager de sista åren, berättade för DN i en intervju från 2017 om hur han arbetade i motvind för att få till bokningar.

– I det läget ringer jag alla skivbolag, inklusive de stora som han jobbat med tidigare: Warner, EMI, Sonet. Alla tackar nej till att göra en ny platta med honom. Kommentarerna man fick var ”han är slut”. ”han är för jobbig att ha att göra med”. Det var ett totalt ointresse för Cornelis som artist, sa han då.

Spelade in sista albumet på dödsbädden

Vreeswijk själv hade dock inga planer på att sluta jobba, trots sjukdom och svalt engagemang från fansen.

– Vi snackade aldrig om cancern och döden, sådant pratade man inte om i vårt hus. Jag förstod nog inte hur dålig farsan egentligen var på slutet. För han blommade upp lite den sista tiden, sa sonen Jack i intervjun med Land från 2016.

Sista tiden vårdades Cornelis på Södersjukhuset i Stockholm. På dödsbädden spelade han in det som skulle bli hans sista album; Till Fatumeh – rapport från de osaligas ängder. Ett historiskt album, som spelades in med stor möda, då viskungen endast orkade sjunga omkring en timme per dag.

– När vi var klara med det sista Till Fatumeh undrade Cornelis om jag inte trodde att den här plattan ”under rådande omständigheter” skulle sälja ”utav helvete”. De ”rådande omständigheterna” var ju att han skulle dö vilken dag som helst, berättar Cornelis manager Silas Bäckström under intervjun med DN från 2017.

Cornelis Vreeswijks sista vädjan i testamentet

Viskungen Cornelis Vreeswijk somnade in den 12 november år 1987. I sitt testamente lämnade han en sista vädjan, som kanske blev nyckeln till att han blivit den nationalskatt han betraktas som i dag.

Stjärnan dog nämligen utan några pengar till sitt namn, men med en önskan om att hans kvarlåtenskap skulle gå till ett stipendium för att främja musiker. Han ville att ett stipendium i hans namn skulle upprättas och delas ut till musiker över 35 år, som sjunger på svenska och som aldrig fått ett kommunalt eller fackligt stipendium. De var villkoren. Det var hans sätt att bidra.

I dag vet vi att hans sista önskan blev uppfylld. Cornelis Vreeswijk-stipendiet upprättades året efter hans död och har sedan dess delats ut årligen av Stiftelsen Cornelis Vreeswijk.

– Cornelis hade skulder på 1,2 miljoner när han dog. I dag, finns det, förstår du i den här stiftelsen 50 miljoner kronor. Det är stålar som Cornelis har dragit in efter sin död till 90 procent. Han gör ju visserligen inga framträdanden längre, men han tjänar i dag in nästan lika mycket som när han levde på skivor, royalties, radioinspelningar och allt vad det är. Fanskapet gör ju inte av med några stålar nu, som han gjorde medan han levde, sa Bäckström till tidningen.

Intresset för ikonens liv och låtskatt fortsätter än i dag att växa. Vila i frid, Cornelis!