Jenny Berggrens ärr – åren efter traumat
Den tyska kvinna som brutit sig in dömdes senare till ett års fängelse – men traumat blev livslångt för Jenny.
– Jag bär alltid med mig tanken att jag kan bli överfallen igen, har hon sagt i Så mycket bättre.
På 90-talet var Ace of base-stjärnan Jenny Berggren, idag 50, en av världens hetaste artister. Med låtar som The sign och All that she wants blev popgruppen ett fenomen över hela världen, och spelades flitigt i USA.
Framgångarna till trots sov Jenny Berggren, då 22 år gammal, fortfarande hemma hos sina föräldrar när hon var hemma i Sverige, eftersom hon alltid var ute på vägarna med bandet. En natt 1994 vaknade hon upp i sin säng med en okänd kvinna i sitt sovrum och en kniv mot strupen.
Kvinnan, som var ett fan från Tyskland, hade tagit sig in i hennes sovrum, och ville att de skulle gå upp på ovanvåningen.
– Jag svimmade nästan av skräck där i sängen. Hon satt bakom mig, jag tänkte: rör jag mig nu så går kniven igenom skinnet. Vi slåss och boxas, hårtussar flyger från mitt hår. Mamma och pappa räddade livet på mig den här kvällen, berättar Jenny Berggren i Så mycket bättre, när hon var med i TV4-programmet 2015.
Räddades av sin mamma
Jennys mamma Birgitta upptäcker inkräktaren och kommer till undsättning, och skär sig när hon brottar kniven ur kvinnans händer. Till slut kan hon gripas av polis, och senare döms hon till ett års fängelse.
Efter händelsen vände sig Jenny Berggren till sin gudstro istället för att gå i terapi för att hantera traumat.
– Det var jättejobbigt, det var fruktansvärt. Jag vågade inte gå till psykolog eftersom Ace of Base var så kända. I dag hade jag nog haft större tillit till psykologväsendet.
Överfallet gjorde att flera världsstjärnor fick ett uppvaknande, och började anställa livvakter. Jenny skaffade också livvakt, men vill i Så mycket bättre inte kommentera om det är något hon fortfarande har.
Även om hon försökt läka efter händelsen är det något hon alltid kommer bära med sig, säger hon.
– Jag bär alltid med mig tanken att jag kan bli överfallen igen. Jag lever inte mitt liv för att det ska bli vackert för min del utan för att det ska bli vackert för andra. Då gör det inget om jag ”tas av banan” plötsligt. I så fall fortsätter min bana dit vi ska sedan. Jag har fått gåvan att ha en otrolig ro i mitt liv som sträcker sig bortom en dödspanik. Det är häftigt, jag önskar att fler hade den. Den kommer från ovan.
