Landslagshjältarna om relationerna i gamla laget i dag

Amanda Romares udda budgettips: "Man blir mätt"

Svenska landslaget i fotboll lyckades 1994 med något som vi sedan dess inte varit i närheten av på herrsidan, och spelarna i laget kommer alltid räknas som riktiga fotbollshjältar.

När Femina träffar Tomas Brolin och Martin Dahlin på Idrottsgalans röda matta berättar de om sina förberedelser inför matcherna under karriären.

– Jag brukade läsa böcker inför matcherna för att samla tankarna. Det var inte något avancerat på den tiden, det var massor av skönlitteratur, säger Martin Dahlin, och konstaterar att han hade en del andra små traditioner för sig.

Tomas hade dock en helt annan inställning till ritualer och vidskeplighet.

– Jag har aldrig fattat ritualer faktiskt, för då är det ett moment till du måste hålla koll på, det tyckte jag var onödigt. Så lite ritualer som möjligt, desto bättre går det.

Så håller de kontakten i dag

Tomas Brolin kan sakna sammanhållningen som kommer med att vara del av ett lag, inser han.

– Omklädningsrumssnacket, det saknar man ju lite, det är en speciell känsla. Det får man ju inte i den business man håller på med nu.

Hur mycket håller ni i gamla landslaget kontakten i dag?

– Vi håller fortfarande kontakten, sen är det ju lite beroende på var man bor och hela den biten. Både med Parma och landslaget och mina klubbar i Allsvenskan håller vi kontakten.

Idrottsgalan är ett bra ställe att träffa gamla vänner och lagkamrater menar Martin Dahlin.

– Vi träffas på Idrottsgalan emellanåt, annars kanske någon gång om året.

Han fortsätter:

– Jag tänker inte så mycket på att det var bättre förr, jag är rätt nöjd som det är nu och tittar framåt. Det är klart att man saknar sina lagkamrater och känslan inför matchen och känslan efter matchen när man har vunnit. Annars tittar jag mest framåt.