Olle Ljungströms tragiska öde – mammans löfte på dödsbädden
Hoppet om att bli frisk grusades av en stoppad levertransplantation – och på hans dödsbädd gav Olles mamma sin son ett starkt löfte.
– Jag lovade honom att jag skulle se till att han inte blev bortglömd. Att jag skulle jobba för det, berättar mamma Misse Ljungström.
Den fjärde maj 2016 kom det tragiska beskedet som skakade musik-Sverige – älskade artisten och låtskrivaren Olle Ljungström hade somnat in, bara 54 år gammal. Efter en lång karriär i bandet Reeperbahn och som soloartist blev Olle Ljungström mer folkkär än någonsin när han deltog i tredje säsongen av Så mycket bättre, tillsammans med artister som Darin och Maja Ivarsson. Han hyllades stort av vänner och artistkolleger.
– Han var en av de mest begåvade människor och konstnärer jag mött. Olle konfronterade mig med mina självtvivel ett par gånger tidigt i karriären och det hjälpte mig att ta vissa avgörande steg mot kompromisslösheten. För det och mycket annat är jag honom evigt tacksam, sa Lisa Nilsson till Expressen efter hans död.
2021 släpptes det en P1 dokumentär om Olle Ljungström och hans liv kantat av missbruk och tragik. När artisten låg för döden fick han sin mamma att avlägga ett löfte, som mynnade ut i dokumentären av filmskaparen Jacob Frössén.
– Jag lovade honom att jag skulle se till att han inte blev bortglömd. Att jag skulle jobba för det, berättar mamman Misse Ljungström.
Blev leversjuk – transplantationen stoppades
Efter många år av alkohol- och drogmissbruk drabbades Olle Ljungström av en leversjukdom. I dokumentären säger Olle Ljungström att han glömde bort hur det var att inte dricka alkohol.
– Jag vet ju nästan inte hur det är att inte dricka, för jag har gjort det under så pass lång tid, säger han i en äldre intervju med Jacob Frössén, som är med i dokumentären.
Olle Ljungström och hans nära och kära hoppades in i det sista att sjukdomen skulle gå att bota, och bokades till och med in för en levertransplantation. Men transplantationen stoppades sensommaren 2015, då den donerade levern var för dålig. Då förändrades Olles relation med mamman.
– Då blev det så påtagligt. Då var det mycket lättare att prata om saker, även för honom. Förmaningarnas tid var ju slut på något sätt. Det hade inte spelat någon roll. Då behövde man inte vara förälder längre utan då kunde man bara prata. Han var inte rädd att det skulle sluta. Han tog det med behåll. Någon slags lugn acceptans för att det skulle gå så här, berättar Misse i dokumentären.
