Staffan Götestams sista möte med Astrid Lindgren

Staffan Götestam avslöjar sanningen om Katla-draken

Det finns två personer Staffan Götestam har att tacka lite extra för rollen som förändrade hela hans liv – Allan Edwall och Astrid Lindgren. Till en början var planen att Jonatan Lejonhjärta skulle spelas av en pojke i 12-årsåldern, men när de letade skådespelare insåg de snabbt att de skulle behöva gå upp i ålder.

– Det var svårt att hitta någon 12-åring som skulle klara rollen. Så då letade de i stället efter en professionell skådespelare med ungdomligt utseende. Jag jobbade då med Allan på Maximteatern, så jag antar att det var Allan som sa att på Maximteatern finns det en kille som kanske skulle uppfylla förväntningarna, berättar Staffan Götestam för Femina.

När han som 22-åring gått igenom audition-processen stod det till slut mellan honom och en till – och det tunga gardet kallades in för att ta beslutet.

– Det sägs att man kallade in Astrid för att fråga ”Vem tycker du att vi ska ta?” och att hon sa ”Honom”.

Orden om Skorpan

Rollen som Jonatan tog Staffan Götestam till inspelningar både i Skåne, Danmark och Island. Att filmen spelades in i olika länder ledde till vad Staffan kallar ”filmhistoriens största klaff-fel”. Ett klaff-fel är när en film eller tv-serie inte lyckas vara konsekvent och sammanhängande mellan klippningar och scener. I Bröderna Lejonhjärtas fall handlade det om att de olika länderna hade olika sorters hästar, och att de respektive hästraserna inte kunde användas i de andra länderna.

– I ena bilden kommer man ridande på en stor fullblodshäst, och i nästa kommer man ridande på en liten islandshäst, skrattar han.

Medan Staffan var 22 år när han fick rollen som han fortfarande blir igenkänd för 25 år senare, så var Skorpan-skådespelaren Lars Söderdahl bara 13 år. Staffan konstaterar att de två inte haft kontakt sedan filmen gjordes, och att han sett på nära håll hur barnskådespelare i Astrid Lindgren-filmer påverkats av kändisskapet.

– Sen frågas det alltid ”Skorpan då, var tog han vägen?”. Det vet jag inte. Han vill nog mest vara anonym. Astrid Lindgrens barnskådespelare, de blev nästan som en sekt – de blev upphöjda till en magisk nivå där inga andra hörde hemma. Jag tror att det kan vara farligt, du är omgiven av media, du tjänar pengar, du får allt fokus på dig när du är åtta, nio, tio år. Sen ska du bära de resten av livet, och det kan vara väldigt komplicerat. Det har jag sett.

Därför grundade han Junibacken

Staffan lade skådespeleriet på hyllan rätt snart efter Bröderna Lejonhjärta, för att i stället fokusera på regi. Genom åren har han satt upp många av Astrid Lindgrens verk på teater, och regisserat Nils Karlsson Pyssling-filmen. Astrid var alltid intresserad av vad som gjorde av hennes böcker, men lade sig aldrig i detaljer.

– Hon låste liksom aldrig produktionerna, det har hon aldrig gjort under alla år. Jag har dramatiserat nästan alla hennes böcker till filmer och teater och Junibacken, och hon hade ett väldigt starkt förtroende för återskaparna av hennes fantastiska litteratur, berättar Staffan.

Att Bröderna Lejonhjärta-ikonen också är en av grundarna till Junibacken är det nog många som har missat. Idén om till honom när hans fyra barn var små, och familjen försökte hitta helgaktiviteter.

– Våra barn var små och man letade efter roliga saker att göra, och på helgerna dammsög man staden på teatrar och sånt, men det fanns inte så mycket. Så jag tänkte att man skulle samla ihop det bästa av nordisk barnlitteratur.

Sista mötet med Astrid Lindgren

Staffan och Astrid lärde först känna varandra genom Bröderna Lejonhjärta, och fortsatte sedan ha en både professionell och privat relation genom åren.

– Hon var en otroligt varm, snäll och omtänksam person, men med mycket bestämd vilja. Man skulle passa tiden, det var ordning på henne. Hon bodde väldigt enkelt där i sitt hem på Dalagatan, med sina priser som mest användes för att hålla fönstren öppna på vädring.

Hur minns du ert sista möte?

– Det är ingen hemlighet att Astrid när hon blev gammal sjönk in i sitt eget skymningsland. Men sista gången jag var där så var jag med min dotter Josefin, som var liten då. Vi satt i hallen och fikade och drack kaffe, och så ville vi prata med Astrid så klart. Det var kommunicerbart till en del kanske, men jag kommer ihåg att hon tog Josefines hand och så sjöng hon alla verser av Du ska inte tro det blir sommar, helt felfritt. Det är ett starkt minne.

Skapade populära barnboken

Sitt intresse för barnkultur har Staffan fört vidare till sina barn. Josefine, som under barndomen fick besöka Astrid Lindgren i hennes lägenhet, är nämligen en av skaparna bakom Humlan Djojj-låtarna, som sammanlagt har över en miljard streams på Spotify. Böckerna om Humlan Djojj är det Staffan själv som har skrivit och läst in.

Vad är det som har lockat med just kultur för barn under alla år?

– Ibland får man säga att det bara blev så. Men det är klart, om du har fyra barn – och numera sex barnbarn – så lever du väldigt intensivt i det. Småbarnstiden är väldigt intensiv för föräldrar. Det kräver mycket fantasi och engagemang, som både jag och min fru hade. Vi smälte ihop min bakgrund inom kultur och hennes inom vården till ett produktionsbolag där vi kunde göra alla de här sakerna. Det rullade på, och sen dess håller vi på.