Chockerande siffran: Så mycket sopor lämnar du faktiskt efter dig

Vi läser om det i tidningen. De gigantiska sopbergen som bara växer, 2016 lämnade vi världsmedborgare 2 miljarder ton avfall efter oss. Och det blir bara mer. Det finns studier som visar att vi kommer att ha fördubblat mängden sopor 2050 om vi inte gör något.

För den som tror att vi blivit mer medvetna och slänger mindre tror fel.

– I Sverige genererar vi 475 kilo sopor per person och år. Det är en siffra som ökar. 1975 lämnade varje svensk 317 kilo sopor efter sig, säger Anna-Carin Gripwall, kommunikationschef på Avfall Sverige, som är den branschorganisation som alla Sveriges 290 kommuner är medlemmar i.

Hur ska vi minska sopberget?

Många av oss är duktiga på sop­återvinning, och det är något som syns i statistiken. Enligt Anna-Carin Gripwall hamnar mindre än en procent av soporna på tippen, resten återvinns eller förbränns, och används därmed till fjärrvärme och el.

Att de sopor som vi lämnar efter oss skulle hamna på en och samma hög är alltså en myt, och dessutom är vi konsumenter faktiskt enligt lag skyldiga att sortera förpackningar, tidningar, glas och konserver i de olika återvinningskärl som kommunerna ställer ut.

I Sverige har företaget FTI, Förpackningsinsamlingen, i uppdrag att se till att olika förpackningar samlas in och återvinns. 2024 kommer ansvaret att övergå till kommunerna.

Återvinningen spelar roll om vi vill hjälpa planeten att överleva. Men för att återvinningen ska funka behöver vi tänka till genom att göra små justeringar. Att skölja ur och tvätta förpackningarna med värdefullt dricksvatten är kontraproduktivt. I stället ska vi skruva på korken på de helt tomma mjölk- och mejeriförpackningarna för att förhindra dålig lukt. Andra förpackningar som konservburkar och liknande kan vi skölja ur med spillvatten från till exempel diskhon. Små åtgärder som i längden spelar roll.

Om vi sedan plattar till, pressar ur luft och viker ihop för att förpackningarna ska ta så liten plats som möjligt innan vi lägger dem i rätt kärl, har vi gjort vad vi kunnat för att återvinningen ska göra nytta.

Plast ett växande problem

När det gäller plaståtervinning kan vi dock bli bättre. Enligt FN står plastindustrin bakom den snabbast växande källan till industriella utsläpp i världen och i Sverige står plastförbränningen för ungefär åtta procent av vårt totala kol­di­oxid­utsläpp. Detta under förutsättning att plasten lämnas in på återvinningsstationerna.

För att plast är ett växande problem är uppenbart, eftersom den inte bryts ner naturligt. När det hamnar i havet dör miljontals fiskar och däggdjur varje år. I till exempel ­Stilla havet flyter 100 miljoner ton skräp runt i enorma flytande öar. Och enligt Göteborgsposten dumpas 20 000 ton plast och annat skräp i Nordsjön varje år.

Att just plaståtervinningen sker så effektivt som möjligt är alltså oerhört viktigt.

Men trots att vi strävar efter att göra rätt för oss och lämnar våra plastförpackningar till plaståtervinning funkar det inte optimalt. Endast en femtedel av de plastförpackningar som lämnas till åter­vinningen återvinns, resten eldas upp. För den som tänker plast som plast tänker fel. Det ingår nämligen många olika sorters plaster i de 200 000 ton plastförpackningar som varje år säljs i Sverige.

– Vissa typer av plast är inte designade för att återvinnas och just nu kan vi bara återvinna fem sorters plaster, säger Mattias Philipsson, vd på Svensk Plaståtervinning i Motala, Sveriges största plaståtervinningsanläggning, en anläggning som hanterar nästan alla hushållsförpackningar av plast som lämnas till våra återvinningsstationer.

Ju mer plast som återvinns, desto större vinst för klimatet och från och med i sommar kommer Svensk Plast­­återvinning att kunna hantera fler plastsorter. Då utökas antalet till tolv olika sorters plast.

– Av de plastförpackningar som i dag finns på den svenska marknaden är hälften designade för att kunna återvinnas. Totalt 20 procent av de plastförpackningar som svenska hushåll lämnar efter sig återvinns, säger Mattias Philipsson.

Men också här finns en ökande medvetenhet och i mars lanserades till exempel en ny plastförpackning tillverkad av 95 procent återvunnen plast i form av en plastflaska som Ica tillsammans med Svensk Plasttåtervinning tagit fram.

Det innebär att Sverige åtminstone i det här fallet, enligt sajten ­dagensmiljoteknik.se, ligger före ­övriga EU, där det finns förslag på att det från och med 2030 kommer att vara lagstadgat om återvunnen plast i alla plastförpackningar.

Men än så länge fungerar inte hela kedjan. Varje år körs 30 000 ton sorterad plast med långtradare från Sverige till Tyskland eller Nederländerna för återvinning.

– Nu jobbar vi med det vi kallar Site Zero. En satsning för att kunna sköta även tvätt och strimling av plasten här i Motala. På så sätt slipper vi transporterna genom Europa och kan sluta kretsloppet här på plats. Det kommer att sänka Sveriges klimatutsläpp enormt, säger Mattias Philipsson.

Det ser trots allt ganska ljust ut på återvinningsfronten. Under förutsättning att vi sedan lägger rätt sak i rätt kärl.

Att till exempel lägga trasiga fönster­rutor i glasåtervinningen och barnens gamla leksaker i plast i plast­återvinningen är nämligen fel. Även om det står ”glas” respektive ”plast” på återvinningskärlen funkar de bara för förpackningar. ­Sådana saker ska i stället lämnas på kommunens återvinningscentraler, där du också kan lämna in din gamla mobiltelefon och dator.

När du är helt säker på att du inte längre kan använda dem, vill säga. För även om vi talar om att vi lämnar nästan ett halvt ton sopor per person och år efter oss, är den verkliga mängd sopor vi genererar oändligt mycket större.

Osynligt avfall

Det största problemet med sopbergen är alla råvaror som går åt vid framställningen av olika produkter. Därför pratar man i branschen mycket om det som kallas ”osynligt avfall”. Det som går åt när vi producerar något.

– Vid produktionen av till exempel en laptop som kanske bara väger drygt ett kilo när den är färdig, blir det 1 200 kilo avfall. En mobiltelefon som i slutändan väger 300 gram genererar 86 kilo avfall. Ett par bomullsbyxor lämnar spår efter sig i form av 25 kilo avfall, konstaterar Anna-­Carin Gripwall.

Det osynliga avfallet återvinns inte i samma utsträckning som de sopor vi faktiskt ser. Orsaken är till stor del att produktionen görs i länder där återvinningen inte är utbyggd på samma sätt som i Sverige och att det därför inte finns kapacitet att ta hand om den enorma mängden avfall som genereras vid produktion av varor som sedan exporteras till i-länderna.

Eftersom vi inte ser det här på hemmaplan, och det inte heller finns med i den officiella statistiken fungerar dessa sopor ungefär på samma sätt som när vi under 1960- och 1970-talen slängde skräp i sjön för att slippa se eländet. En kortsiktig lösning som innebär att vi bara skjuter det verkliga problemet framför oss.

Måste börja långt tidigare

Återvinning i all ära. För att verkligen komma tillrätta med världens sopberg måste vi börja långt tidigare. Det är något som experterna är överens om.

– Att följa lagen genom att sop­sortera är ett steg i rätt riktning. Men det räcker tyvärr inte, säger Eva ­Eiderström, avdelningschef för Handla Miljövänligt på Naturskyddsföreningen.

Vårt nuvarande sätt att konsumera, använda och slänga saker som fortfarande går att använda innebär att om alla konsumerade som vi svenskar så skulle vi behöva fler än fyra jordklot.

Vi håller helt enkelt på att förköpa oss för evigt. I stället för uttrycket ”slit och släng” har vårt konsumtionsmönster ändrats till ”köp och släng” och våra konsumtionsmönster innebär att vi använder på tok för mycket resurser.

– Därför behöver vi tänka om. Redan innan vi köper något behöver vi fundera på om vi verkligen behöver köpa nytt. Kan vi låna, hyra eller köpa begagnat i stället? säger Eva Eiderström.

Den cirkulära ekonomin är en förutsättning för att vi ska kunna lösa sopproblemet, menar experterna. När vi kommit till återvinningsstationen har det egentligen redan gått för långt.

– För företagen är det en lågt häng­ande frukt att börja med cirkulär ekonomi. Det är ett enkelt sätt att klara de uppsatta klimatmålen, säger Nina Ekelund på Hagainitiativet, ett nätverk som består av en rad ­giganter inom det svenska näringslivet och som startades för att få ­näringslivet att ställa om till ett mer hållbart tänk.

Hon berättar att allt fler företag hyr möbler i stället för att köpa nya, och att man, i stället för att köpa nya datorer och mobiltelefoner till medarbetarna lämnar in dem på lagning och uppfräschning.

– Mycket av det här kan man ta till sig även som privatperson. Om man i stället för att köpa ny telefon när glaset på mobiltelefonen spricker låter byta ut glaset så att den håller ytterligare ett eller två år har man gjort mycket för klimatet. Om fler gjorde på det sättet skulle man spara enorma mänger koldioxidutsläpp.

Genom att köpa second hand eller laga våra saker, oavsett om det handlar om prylar, möbler eller kläder kan vi alla hjälpa till att minska utsläppen i världen. Att lämna in kläder på kemtvätt eller hos skräddare för att fräscha upp, sy om eller laga är alltså en smart handling. Att i stället för att köpa ny soffa låta klä om den likaså.

Det går åt 23 kilo växthusgaser för att producera ett kilo tyg, för att inte tala om hur mycket som går åt för att producera en ny soffa.

I det tänket ingår också att själv lämna vidare eller sälja prylarna vidare när vi tröttnat på dem, så att någon annan kan dra nytta av dem.

Och, om vi ska köpa helt nytt, då bör vi tänka igenom köpet noga. Köpa av så god kvalitet som möjligt, så att det håller så länge det bara går.

Där kan vi lära av kung Charles i Storbritannien, som lever enligt devisen buy once, buy well och som enligt ryktet mer än gärna låter lappa och laga både skor och kläder.

Kvalitet lönar sig alltså. Och om vi köper med kvalitet, då kommer prylarna att hålla i flera generationer och vi gör vårt till för att jordklotet också ska hålla i flera generationer.

Tips för att tänka cirkulärt:

• I stället för att köpa ny soffa när du ska göra om där hemma, kan du lämna in den till en tapetserare för att få den omklädd? Enligt siffror från Naturskydds­föreningen genererar en ny soffa 260 kilo utsläpp av koldioxid och 530 kilo sopor. Du kan också komma över begagnade soffor i riktigt bra skick på till exempel Tradera eller Blocket, något som är värt att kolla upp innan du går till möbelbutiken.

• I stället för att köpa nya jeans kan det vara värt att fundera på att lappa och laga dem. Vid tillverkningen av ett par jeans går det åt 12 000 liter vatten. Allt fler butikskedjor börjar inse vikten av att förlänga livstiden på sina plagg och på till exempel Gant erbjuds kunderna reparation av jeansen.

• Sugen på ny vårgarderob? Innan du köper nytt, kolla Tradera och andra secondhandsajter eller googla efter secondhandbutiker. Numera finns det en rad riktigt fräscha secondhandbutiker som säljer plagg som är som nya. Och ju längre ett plagg används, desto ­mindre klimatpåverkan. Varje plagg som används tre gånger längre än snittet minskar plaggets klimatpåverkan med 65 procent. Så bär den där gamla ­klänningen med stolthet.

• Har din mobiltelefon börjat krångla? Att tillverka en ny mobiltelefon lämnar ungefär 86 kilo sopor efter sig. Att lämna in den på lagning är därför bättre både för klimatet och din egen ekonomi.

• Det spelar ingen roll hur duktiga vi är på att tänka cirkulärt. Till slut blir prylarna så slitna att de inte går att använda längre. Då gäller det att återvinna på rätt sätt och inte bara skicka i soptunnan. Här har olika kommuner olika bestämmelser, så kolla med din kommun var du ska lämna elskrot, ­farligt avfall, gammalt tyg och den plast som inte ska till den vanliga plaståtervinningen.

• Det finns en sak där vi trots allt bör fundera på att köpa nytt, och det är bilen. Åtminstone om vi kör en diesel- eller bensindriven bil. Enligt en undersökning som Chalmers gjort tillsammans med auktionsföretaget Kvdbil finns det klimatmässiga fördelar med att ­skrota bilen efter elva år och i stället köpa en ny elbil eller bränslesnål bensinbil. Detta under förutsättning att bilen skrotas på en godkänd bilskrot.

Tyg, plast eller papper?

Kanske tänker du att du är miljösmart som köper en tygkasse i stället för plastkasse när du handlar? Svaret är nja. Det beror på hur länge du använder tygkassen, vilket material den är tillverkad av och vilka energikällor som använts vid tillverkningen.

Men forskarna är ense om att för att en bomullskasse ska löna sig ur ett klimatmässigt perspektiv måste den användas väldigt många gånger. Enligt en dansk undersökning behöver du kånka hem matvarorna i samma påse 250 gånger. Först då är det smartare än en plastkasse av återanvänd plast, åtminstone om du återanvänder plastkassen som soppåse.

Lägst påverkan har faktiskt plastkassen, så länge den återanvänds som soppåse och förbränns.

Enligt svenska Naturskyddsföreningen är det sämsta alternativet de tjocka plastpåsar man får i klädbutiker eftersom de kräver mycket energi vid tillverkningen och dessutom är svåra att återanvända.

Ska du slänga sopor är det bästa alternativet enligt samma källa de tunna soppåsarna man köper på rulle i mataffären.