Hur har dina planer och ditt jobb förändrats av coronakrisen?
– Ganska chockartat måste jag säga. Jag höll på att regissera en pjäs i Norge som skulle ha premiär på stora scen på Oslo Nye Teater den 19 mars. En jättefin monologpjäs av Dennis Kelly som heter Girls and boys med fantastiska skådespelaren Stine Fevik. Vi hade bara tre dagars genrep kvar när teatern och allt i Oslo stängde ned. Det var jäkligt snopet. Nu vet vi inte när den kan komma upp igen, blir det i höst eller senare i sommar? Det är bara att vänta.
Hur orolig är du för viruset och dess konsekvenser, personligen och för din bransch?
– Jag tror att jag har råkat ut för corona själv, jag är inne på femte veckan i isolering nu och har just kunnat gå ut och ta lite luft. Jag har inte varit väldigt dålig men feber, tryck över bröstet, jättetrött och illamående, massa olika konstiga symptom. Jag har inte testats men när jag var i kontakt med 1177 sa de att det med all säkerhet var corona. Så jag hoppas att det ska vara check på den nu.
– Jag bara längtar efter att få börja jobba igen men känner mig samtidigt lyckligt lottad över att ha en fast anställning. Jag har min månadslön på Dramaten, men tänker främst på alla kollegor som går på korta kontrakt och från gig till gig, det är katastrof för dem. Jag hoppas att Teaterförbundet och A-kassan har pengar till dem som behöver nu.
– Men om man ska se något positivt av detta, när hade man senast så mycket tid att stanna upp och reflektera, gå igenom sitt liv och sitt arbete och fråga sig: vad är det jag vill berätta? På ett sätt är det också ganska chockartat att se hur lätt det faktiskt gick att ställa om till att inte konsumera, inte resa och förbruka massa saker. Kanske kan det komma något bra ur denna kollektiva insikt också.
Vad kan man som konsument göra för att stötta kulturlivet i det här läget och vilka är dina bästa tips i karantäntider?
– Jag har tittat på så himla många konstiga serier och gamla filmer. Jag har gått tillbaka och tittat på Sagan om ringen till exempel, och Sound of music som jag såg när jag var tio år. I går tänkte jag till och med: ”James Bond, 24 filmer, det kan man ju också ta när man ändå sitter i karantän”. Men jag läser också mycket, just nu Elsa Morantes Historien som skrevs på sjuttiotalet.
– För övrigt vill jag uppmana folk att köpa biljetter i förskott, titta på konst som streamas och ge bort presentkort. Sådant som hjälper framöver. Och kan man klara det ändå, kräv inte tillbaka pengarna på inställda föreställningar. Det vore ett jättebidrag för att hjälpa i synnerhet små grupper.
Hur ser dina planer för framtiden ut?
– Närmast ser jag fram emot att ha möte med min nya chef, Dramatens nya konstnärliga ledare, Mattias Andersson. Det ska bli jätteroligt. Jag hoppas att det blir IRL, vi får sitta lite långt ifrån varandra bara. Jag har ett munskydd också som jag har sytt ett blommigt snusnäsdukstyg ovanpå så att det inte ska se så jäkla läskigt ut. Efter fyra veckor längtar jag efter att träffa kollegor igen även om det är härligt med ensemblemöten med 30 stycken på Zoom. Jag blir så glad när jag ser alla kollegors rutor poppa upp.
Foto: Rickard L. Eriksson
Läs mer:
Lena Endres beslut: Vägrar botox och ingrepp
–––––––––––––––––––
KULTURSVERIGE I KARANTÄN – ALLA DELAR:
Pernilla Wahlgren om corona: ”Längtar efter min publik”
Stina Wollters kulturtips: ”Skapa och lek tillsammans”
Helena af Sandeberg: ”Vi har kostymprovning med mask och repar på Skype”
