Carl Kjellgren försvann från rampljuset – obotliga sjukdomen
De senaste åren har han dock försvunnit från rampljuset – efter att ha drabbats av en obotlig sjukdom.
– Jag kan inte se något positivt med Parkinsons sjukdom. Punkt slut, säger han i en intervju med Parkinsonförbundet.
Carl Kjellgren är ett välkänt ansikte i hela Sverige – efter att ha medverkat i populära filmer som Black Jack, Tomten är far till alla barnen, Pappas flicka och Beck är det svårt att undgå att bli folkkär. Men efter en lång och framgångsrik karriär försvann Carl Kjellgren plötsligt från rampljuset.
Anledningen: han har drabbats av den obotliga sjukdomen Parkinsons. Redan 2009 diagnostiserades skådespelaren med sjukdomen, och när han berättade för sin familj och sina kolleger var det många som redan hade misstänkt att han drabbats av sjukdomen, som bland annat gör att man skakar.
– Jag berättade för mina barn, och för hela världen. Jag arbetar i en liten bransch och var så klart rädd att inte få några fler uppdrag, men alla hade ändå redan förstått. Så här i efterhand kan jag inse att jag nog hade sjukdomen i tre år innan jag fick diagnosen. Men man förtränger alla tecken, har Carl Kjellgren berättat i en intervju med Parkinsonförbundets tidning.
Bytte bana – blev regissör
Carl Kjellgren konstaterar att sjukdomen har tvingat honom att ändra sina prioriteringar.
– Jag kan inte se något positivt med Parkinsons sjukdom. Punkt slut. Men det är ofrånkomligt att livsförändrande händelser, en diagnos eller något annat, får en att börja fundera över värdena i livet och att prioritera om. Jag har inte längre tid med meningslösa saker, säger han till tidningen.
Men även om Carl Kjellgren tagit ett steg tillbaka från rampljuset, så har han inte lagt teaterkarriären på hyllan. I dag har bytt skådespeleriet mot en karriär som regissör, ett beslut han dock tog innan han fick sin sjukdomsdiagnos. I samband med att han spelade i pjäsen Vaktmästaren i Norge gjorde han en intervju med Bergens Tidende 2022, och konstaterade att han hindras av sin sjukdom, men fortfarande kan göra ett bra jobb som regissör.
– Jag kan varken prata normalt eller gå. Men jag har själv alltid tyckt bäst om att jobba med regissörer som kan hålla käften, sa han då till tidningen.
Källa: Nöjeslivet.
