Så ser svenskarnas rökvanor ut idag
1:04

Efter reklamen: Så ser svenskarnas rökvanor ut idag

(1:04)

Slå på ljud

För flera generationer var Hagge Geigert en av de allra största inom underhållning. Från att ha börjat som revyartist i Västsverige på mitten av 50-talet, gick han vägen via Göteborgs teaterscen och på 70-talet hade Hagge Geigert blivit en av landets mest prominenta programledare och nöjesprofiler. Hans tv-program Gäst hos Hagge hade premiär 1975 och sågs av flera miljoner människor varje gång.

Under sin karriär var Hagge Geigert en storrökare, som gärna rökte ett paket cigaretter om dagen. Men en dag i april 1981 tog han sin sista cigarett, efter mer än 40 år som rökare. Efter att ha fimpat ciggen blev Hagge i stället en uttalad anti-rökare, och tog striden mot tobaksindustrin i debattartiklar.

Marie Picasso försvann från rampljuset – bytte namn efter sjukdomen

Men det få visste var att Hagge Geigert samtidigt kämpade med sviktande hälsa, och några år senare fick han diagnosen lungemfysem – inte ens hans barn fick veta det först.

– Pappa var en väldigt publik person, men sjukdomen ville han hålla privat så länge det gick. Han utnyttjade sin mediala position för att få folk att sluta röka, men han väntade i det längsta med att berätta om sin egen sjukdom, även för mig och min syster, berättar hans son Joakim Geigert i en intervju med Hjärt- och lungfonden.

Hagge Geigert drabbades av kol

Det var inte förrän i början av 90-talet som Hagge ens kommenterade att den envisa rökhostan kunde bero på något i lungorna. Men det var inte förrän han hamnade på sjukhus som han förstod hur illa det var.

– Försämringen kom lite pö om pö, och vi märkte att han inte längre orkade lyfta saker, han orkade inte gå och han hade allt svårare för att andas. I slutet av 90-talet började han bli inlagd på sjukhus och det var väl först i kontakt med läkarna där vi riktigt förstod hur illa det var, berättar Joakim.

Johnny Cash tragiska död efter hustruns bortgång

Hagge Geigert hade drabbats av kol och de sista två åren i hans liv blev tunga och kantade av sjukhusbesök och orkeslöshet. Sina sista månader lämnade han inte sjukhuset, och var glad om han kunde ta en liten promenad.

– Jag hade en jobbresa till USA och kollade med läkarna på sjukhuset som sa att läget var stabilt. När jag kommit hem igen besökte jag pappa på sjukhuset den 13 februari. Han var jättepigg och glad. Först efteråt förstod jag att han väntat på att jag skulle komma hem. Han dog nästa dag, på alla hjärtans dag, den 14 februari, 74 år gammal.