Lena Olins bror gjorde succé – tragiska vändningen
Men efter framgångarna tog hans liv en tragisk vändning, när han drabbades av en svår hjärnblödning.
– Han fick en blodpropp i hjärnan, blev förlamad och kunde inte tala, berättar Lena Olin i sitt sommarprat 2015.
Mats Olin, idag 74 år, var son till skådespelarna Stig Olin och Britta Holmberg, och precis som sin syster Lena Olin rönte han tidigt framgångar i underhållningsbranschen.
Medan hans syster blev skådespelare och så småningom flyttade till USA, så var det främst artistlivet som lockade Mats Olin. Redan 1953 skivdebuterade han med På söndag på söndag tillsammans med sin pappa Stig och stjärnan Alice Babs. 1967 fick Mats en stor hit med klassikern Jag tror på sommaren, sin pappas gamla schlager. Skivan såldes i över 60 000 exemplar, och tog sig upp på andraplats på Sveriges Radios försäljningslista. Låten toppade också Svensktoppen, och låg kvar där i 12 veckor. Två år senare släppte han en till hitlåt, Limon limonero, som även den låg på Svensktoppen i flera veckor.
Framgångarna till trots så levde Mats och hans familj med sorg och problem. Mellanbrodern Pelle gick bort i cancer bara tio år gammal, när Mats var 13 år. Kort därpå drabbades pappa Stig – bara 38 år gammal – av en hjärnblödning, som gjorde att han tvingades lär sig att gå och prata igen. Sjukdomen lämnade honom också personlighetsförändrad för alltid.
Mats Olin drabbades av blodpropp
Mitt under sin artistkarriär drabbades Mats av ett liknande öde som sin far – han fick en blodpropp i hjärnan, och även han såg först ut att behöva leva sitt liv förlamad. Lena Olin berättade i Sommar i P1 2015 om broderns kamp.
– När min storebror Mats blev sjuk gick hela familjen sönder igen. Han fick en blodpropp i hjärnan, blev förlamad och kunde inte tala. Sen jobbade han sig tillbaka, men han var också märkt av sin sjukdom, kanske ännu mer än min pappa Stig var, sa hon i sommarpratet.
I sommarpratet konstaterade Lena att hennes bror hade varit speciell under uppväxten, men att han var både intelligent och musikalisk.
– Mats sågs tidigt som lite knepig, det fanns inte ord eller diagnoser för killar som honom. Han var underbart intelligent och rolig, men ställde till det i skolan ibland. Samtidigt spelade han piano som en gud, han satte sig vid instrumentet och spelade vilket stycke som helst nästan. Han lärde sig allt om det som intresserade honom.
Efter blodproppen var Mats musikkarriär över för gott, och det har nu gått exakt 50 år sedan hans sista musiksläpp.
