• .
Elin drabbades av mördarbakterie – hör hennes berättelse

Elin drabbades av mördarbakterie – hör hennes berättelse

Det som skulle bli en mysig Spanien-semester slutade som en mardröm, när Elin Rantatalo drabbades av en mördarbakterie och fick sepsis. Elin blev tvungen att amputera bort både ben och fingrar, och har i dag fått lägga om sitt liv. Hör hennes gripande berättelse här.

00:00

Det var ju som taget ur en skräckfilm egentligen.

00:04

Då insåg jag ju att de där fötterna kan jag inte ha med mig härifrån för att då kommer jag aldrig härifrån.

00:12

Mitt namn är Elin Rantatalo och det här är min berättelse om hur en muskelinflammation

00:19

istället blev en bakteriell infektion som ledde mig rakt in i döden.

00:31

Jag och min familj åkte på semester till Gran Canaria i slutet av mars 2019

00:36

för en vecka som är sol och bad och master av glass.

00:42

Men livet vände och jag blev sjuk, allvarligt sjuk.

00:47

Jag hade drabbats av något som kallas för nekrotiserande fascit

00:52

som jag fick av streptokockerbakterier.

00:55

Och detta ledde då till en septisk chock, akut blodförgiftning som man kan kalla det också.

01:03

Så mitt immunsystem överreagerade på infektionen och det blev kaos i min kropp.

01:15

Mina lungor var fyllda med vätska, syresättningen var för dålig.

01:20

Jag hade fått en propp i hjärnan och en stor del av min höft, min midje på högersida

01:30

var hårt angripen av den här infektionen som hade börjat bryta ner vävnaden.

01:39

Min man fick ju ta emot orden från läkarna att jag kommer troligvis inte att överleva detta.

01:51

Jag vaknade upp tre veckor senare på sjukhus i Sverige

01:57

där jag fick beskedet om att både mina underben och mina fingrar behövde amputeras.

02:05

När jag såg mina fötter, att de var helt fulla av nekroser och de var svarta och variga och såriga

02:14

Det var som taget ur en skräckfilm egentligen.

02:20

Då insåg jag att de där fötterna kan jag inte ha med mig härifrån för då kommer jag aldrig härifrån.

02:28

Man kan inte förbereda sig nog för att bli av med en kroppsdel.

02:34

Det är ju en del av en själv så det är en så himla konstig känsla.

02:39

Men jag kände ju mig väldigt orolig hur jag skulle se på mig själv.

02:48

Jag vågade inte titta.

02:53

Jag kollade gärna bort när sköterskarna skulle hjälpa mig med vändningar i sängen och allt sånt där.

02:59

Jag var inte redo att se.

03:02

Efter att de hade räddat mig och infektionen var borta och allt så hängde ju en stor del på mig själv nu.

03:10

Att bli stark och ta mig vidare, att jag kunde inte dem hjälpa mig med.

03:15

Jag hade jättesvårt med maten och det var jobbigt att lära sig andas ordentligt på egen hand

03:22

och lära sig prata och hitta tillbaka till stämbanden efter jag ätit sparaton.

03:27

Det var en tuff process hela tiden där jag bokade av bit för bit.

03:33

Okej, nu klarar jag detta. Nu går jag vidare.

03:36

Jag hade hela tiden små mål hela vägen som jag skulle klara av.

03:42

Hur hade ni förberett barnen?

03:45

Det vi hade gjort med barnen var att vi hade pratat väldigt mycket gott om robotben och barbeben.

03:53

Att bara mamma får de här nya benen så kommer jag kunna vara med igen och leka med igen.

04:00

Och att mammor med robotben är ganska coola också. Det kommer vi fram till.

04:06

Hur var det när du skulle testa proteser första gången?

04:10

Jag var ju väldigt exalterad. Jag hade ju inte stått upp på flera månader egentligen.

04:17

Men jag tog fyra, fem steg ungefär. Sedan satte jag mig ner och var nöjd.

04:22

Jag tänkte att om jag kan gå fyra, fem steg i dag så kommer jag kunna gå mycket längre framöver.

04:29

Jag har en nagel här som jag målar ibland. Ett tag gick jag och fixade den hos en nagelteknolog faktiskt.

04:40

Idag brinner jag för att spreda kunskap om sepsis, om funktionsvariationer.

04:48

Och att bara få dela med mig av livsklädje och hur man kan ta sig an livet.

04:55

Från när det blir riktigt dåligt när allt händer och istället vänder det till någonting positivt, någonting bra.

05:03

Folk gnäller ju så himla mycket över så här små saker egentligen.

05:06

Och det är så mycket som de egentligen kan göra, det är bara att de inte tar för sig.

05:11

Jag tror att de flesta av oss är kapabla till att göra det vi vill.

05:17

Man räknar med att det kan bli jobbigt, men när man når dit fram så kommer det bli riktigt bra.

Kommer härnäst