Alla kvinnor har en viss mängd svamp i underlivet helt naturligt. Den ställer inte till med några besvär så länge den finns där i rätt mängd och i rätt balans. Det är först när svampen får fäste, till exempel i ett sår eller skav, som man får en svampinfektion.

– 75 procent av alla kvinnor i fertil ålder drabbas någon gång av svampinfektion. Det är inte farligt, men kan utvecklas till ett väldigt handikappande tillstånd om svampinfektionen blir kronisk eller leder till eksem, säger Helena Strevens, överläkare i obstetrik och gynekologi på Skånes universitetssjukhus i Lund.

Klia inte tillbaka, råder svampexperterna. Även om det är lättare sagt än gjort.

I dag finns det flera receptfria svampdödande salvor, krämer och vagitorier på apotek. Men det är inte helt oproblematiskt att många behandlar sig på eget bevåg. Överanvändning och felanvändning kan göra svampar resistenta mot behandling och förvärra besvären. Och det är inte alltid som klådan, det allra vanligaste symtomet vid svampinfektion, beror på det man tror.

– Ibland kan klådan fortsätta efter att man har behandlat svampinfektionen och den har börjat läka. Själva läkningen kan klia. Om man tror att man har fått en ny infektion och behandlar den igen, kan det driva på en resistens. Då kan man till slut behöva receptbelagd medicin.

Även andra underlivsbesvär, som bakteriell vaginos, kan klia. Men mot det hjälper inte svampdödande medel. Dessutom kan man ha både bakteriell vaginos och svampinfektion samtidigt. Det är alltså viktigt att veta vad man behandlar.

– Tumregeln är att gå till gynekologen om man är osäker på vad man har. Samma sak gäller om man har haft flera svampinfektioner på ett år, säger Helena Strevens.

Efter fyra svampinfektioner eller fler på ett år räknas infektionen som kronisk.

– Då ska man alltid gå till gynekologen och göra en odling så att man får veta exakt vilken svampsort som orsakar besvären.

Det finns nämligen inte bara en svampsort som kan ge besvär, utan flera. Den vanligaste gruppen heter candida albicans. Det är därför en del kallar svampinfektion för candida, trots att candida är ett helt släkte med många olika jästsvampar. Om man har en svampsort som blivit resistent mot krämer behöver man behandling med invärtes medicin som man kan behöva ta under längre tid. Detsamma gäller kronisk svamp som fått fäste djupt inne i slidans slemhinna. Den behandlas ofta med läkemedlet Diflucan. Vid återkommande infektioner kan man behöva medicinera i upp emot ett halvår.

En risk med obehandlad, kronisk svamp är att den till slut kan leda till eksem i underlivet. Och när man väl har fått eksem kan det bildas små sprickor och sår där svampen lättare kan växa.

– Det blir en ond cirkel. Och vid ordentlig klåda är det lätt hänt att man kliar och gnider mycket. Det vidmakthåller skadan och gör att den inte läker. Till sist vet man inte om det är eksemet eller svampen som kliar, säger Helena Strevens.

Det finns en receptbelagd kortisonkräm, Pevisone, som både dämpar klåda och dödar svampen. Har man redan fått eksem behöver man alltid behandlas med kortison. Svenska forskare, däribland Helena Strevens, jobbar också med att ta fram en helt ny typ av behandling med vaginaltabletter. Preparatet kallas pHyph och innehåller ämnen som är naturligt förekommande i underlivet.

– Preparatet är inte svampdödande, utan ser i stället till att svampen inte infekterar. En stor fördel är att man inte kan bli resistent mot det, säger hon.

Redan under nästa år hoppas man att den nya tabletten finns ute på apoteken.

Helena Strevens har dessutom ett annat tips som man kan ta till, innan det gått så långt som till en svampinfektion: smörj in vanligt vitt vaselin i underlivet när det känns irriterat.

– Det är bra mot småsår och får dem att läka snabbare. Smörj underlivet med det efter tvätt. Och kom ihåg att inte använda tvål, den är basisk och stör den sura miljön i underlivet. Tvätta med babyolja i stället.

Även om svampinfektioner är vanliga och kan återkomma är de sällan farliga. De ökar inte risken för andra sjuk-domar, som livmoderhalscancer.

– Men de kan vara nog så besvärliga ändå. Irritationen kan göra att man har så ont vid samlag att man spänner sig, till exempel när man har sex, säger Helena Strevens.

Om det gör ont ska man inte ha sex. Risken är att man då utvecklar en återkommande smärta vid samlag, vestibulit.

Är det svamp eller något annat?

Det vanligaste symtomet vid svampinfektion är intensiv klåda, följt av sveda, irritation och smärta vid samlag. Vissa, men inte alla, får också flytningar som oftast är tunna, luktlösa och ibland kesoliknande.

Svamp förväxlas ofta med bakteriell vaginos, eller slidkatarr som det också kallas. Symtomen påminner om varandra men bakteriell vaginos brukar ge mer flytningar. De är i regel grågula och kan lukta illa, speciellt efter samlag.

Är du det minsta tveksam kring vad du drabbats av ska du söka hjälp eftersom man ibland kan ha både svamp och bakteriell vaginos samtidigt.

Detta ökar risken för svamp i underlivet – förebygg så här:

Fuktig, varm miljö i underlivet

Lösning: Undvik täta, åtsittande kläder. Välj hellre en luftig kjol och sov gärna naken.

Småsår, sprickor och irritationer

Sår, skav, sprickor och irritationer i underlivet kan svampen få fäste i. Att ha mycket sex, cykla eller rida kan ge sådana irritationer, liksom att tvätta sig med tvål.

Lösning: Tvätta med olja och smörj med vanligt vitt vaselin om du är irriterad.

Antibiotika

Antibiotikakurer rent generellt, till exempel mot luftvägsinfektioner och andra åkommor, kan döda nyttiga bakterier i slidan.

Lösning: Undvik i möjligaste mån onödiga antibiotikakurer.

P-piller

Vissa p-piller ger mer flytningar som innehåller mer av de sockerrika slemhinneceller som svampen trivs i.

Lösning: Kolla med din gynekolog om du kan byta p-pillersort eller prova ett annat preventivmedel.

Stress

Har man haft en stressig period är immunförsvaret ofta nedsatt. Då ökar också risken för svampinfektion.

Lösning: Om du haft det stressigt, försök att vara extra noga med att inte irritera underlivet så att svampen gynnas.

Sanningen om svamp & socker

Många menar att svampinfektioner ska svältas ut genom att man slutar äta socker i form av snabba kolhydrater. Detta eftersom svampen trivs extra bra när den har tillgång till socker.

Det man vet är att slidans slemhinneceller är sockerhaltiga. När man är gravid, äter vissa p-piller eller har diabetes omsätts de söta slemhinnecellerna snabbare och det blir fler sockerhaltiga celler i flytningen. Det får svampen att trivas bra, vilket är förklaringen till att man oftare får svampinfektion till exempel när man väntar barn.

– Däremot finns det inte några belägg för att en sockerfri kost hjälper mot svampinfektion. Man kan inte heller få en svampinfektion enbart genom att äta mycket socker, säger Helena Strevens.

AV VIVVI ALSTRÖM

FOTO SHUTTERSTOCK/TT

Läs även: Våra vanligaste frågor hos gynekologen

Se mer inspirerande innehåll från oss på Femina: