”Nils Karlsson Pyssling hade mig helt trollbunden”

Jag minns min barndom och de gånger jag blev för sjuk för att vara på dagis. Då låg jag på soffan med kudde och filt och mamma satte på LP-spelaren och Nils Karlsson Pyssling spelades om och om igen. Berättelsen om Nils Karlsson Pyssling som bor under Bertils säng och är inte större än en tumme hade mig helt trollbunden och jag tröttnade aldrig på sagan. /Caroline Löfgren, webbredaktör.

”Att läsa för min dotter väcker mina egna barndomsminnen till liv”

Min dotter är bara tre år, så vi har fortfarande många av Astrid Lindgrens karaktärer kvar att utforska. Emil, Pippi, Lotta på Bråkmakargatan och Kajsa Kavat har vi dock hunnit läsa. Pippi är den klara favoriten, och det är inte så konstigt tänker jag. Pippi gör ju allt som barn inte brukar få göra. Hon sover med fötterna på kudden, hon bestämmer själv vad hon vill äta, är uppe så länge hon vill om kvällarna och har en häst och en apa som bor hos henne (vem vill inte ha det?!).

Själv ser jag också fram emot att återigen få läsa mer och se filmerna som säkert kommer att väcka mina egna barndomsminnen till liv. /Sanna Åkesson, modeassistent.

”Astrid fick vardagen att bli extraordinär”

Den bok som jag tyckte mest om när jag var liten var Jag vill inte gå och lägga mig. Det är berättelsen om den lilla pojken Lasse som varje kväll innan läggdags svarar sin mammas tjat med ”Jag ska bara…”. Så påhittig man kan vara och så mycket det kan finnas som måste ordnas och pysslas med just när klockan börjar bli sen. Astrid Lindgren lyckades med det fantastiska – att skriva om det vanliga och få det att bli fullkomligt extraordinärt.

Jag minns hur ögonlocken blev allt tyngre och hur jag hörde, men inte riktigt lyssnade, på mammas röst som berättade om Lasse och alla hans ”Jag ska bara…”  /Anna Bachmann, vik redaktör reportage/hälsa.